Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Margareta Håkanson har i nästan hela sitt yrkesliv arbetat med hästen som kollega för att hjälpa sina patienter att förstå sig själva. Hästen blir en stärkande kraft genom sin fysiska närhet. Bild: Anna Berglund
Margareta Håkanson har i nästan hela sitt yrkesliv arbetat med hästen som kollega för att hjälpa sina patienter att förstå sig själva. Hästen blir en stärkande kraft genom sin fysiska närhet. Bild: Anna Berglund

Margareta tar hjälp av hästarna för att stötta sina patienter

För Margareta Håkanson är hästen en arbetskamrat som troget bistår henne i arbetet för psykisk hälsa. Hästen tar vid där vanlig terapi eller behandling misslyckas, och genom sin närvaro, sitt behov av omsorg, sin styrka och sin bärkraft, blir den bryggan till fungerande relationer och välmående.

Skogsstigen sviktar under ardennerhästen Baltazars 800 kilo. Margareta Håkanson går med stålhättade skor jämte den vänliga hästen.

– Jag har haft honom i över tio år, sen han var unghäst, säger Margareta.

Den ursvenska arbetshästen har genom historien dragit plogen på åkrarna, men för Baltazar som är utbildad rehabiliteringshäst och anställd vid Stallyckan i Mark, är hans stabila psyke viktigare än musklerna.

Tillsammans med de andra hästarna på gården fungerar han som stärkande kraft för de som kommer dit med olika fysiska eller psykiska problem. De umgås, sköter om, borstar och rider – kravlös samvaro och praktiskt görande tillsammans med hästarna.

– Hästar beter sig utifrån här och nu och man känner sig inte värderad av hästen och har lättare att koppla av, säger Margareta, uppvuxen i Göteborg och utbildad sjukgymnast.

Ger en stolthet

När hon på 1970-talet arbetade som sjukgymnast ansvarade hon för ridterapin inom sin tjänst. Hon såg hur väl det fungerade, bland annat för patienter med cerebral pares, som slappnade av och på hästryggen kunde ta sig fram obehindrat.

– Att rida är också att bli buren av någon annan, det är väldigt speciellt. Det finns också en stolthet i att kunna styra detta stora djur, säger Margareta.

Hon har alltid beundrat hästar, och redan som djurälskande barn drömde hon om att börja rida.

– Jag slukade hästböcker och längtade, men fick inte rida för mina föräldrar. Men när min dotter började rida, tog jag också ridlektioner, lärde mig från grunden och blev sen hästägare som 60-åring. Men jag var livrädd till en början, ville inte tappa kontrollen. Stod där med hjärtklappning och oviss­heten. Men efteråt lättnad och lycka, man får beröm och känner sig modig, stark och glad, säger hon och minns den skräckblandade förtjusningen.

– Det är viktiga personliga erfarenheter som jag haft nytta av i min profession. Många av våra psykiska eller fysiska problem och sjuk­domar bottnar ofta i rädslor.

Hjälpte tjejer med ätstörningar

I början av 1990-talet använde hon hästarna alltmer systematiskt i sina behandlingar. Hon kopplade samman sina egna erfarenheter, kunskaperna om hur kroppen reagerar, psykologi och hästens välgörande inverkan. Många av hennes patienter var unga tjejer med ätstörningar och hon startade ett projekt där hon ville undersöka sin hypotes att man äter med mindre ångest efter en ridlektion.

– Det var ett slags ångestbehandling, där jag kunde erbjuda närhet och beröring genom hästen. Beröring är livsviktigt för oss, och påverkar även matsmältning, lusten till mat och förmågan att uppta näring. Och tjejerna som red åt bättre, men framför allt fick de fokus på något annat än sig själva. De var inte rädda för fysisk kontakt med en häst som heller inte signalerade att de var tunga. Hästen klev in, erbjöd ett annat livsperspektiv och bröt mönster.

– Jag minns en av mina patienter som genom att kunna starta och stoppa hästen, fick känslan av att hon kunde styra över annat i sitt liv, som exempelvis sin sjukdom.

">
För Margareta Håkanson är ardennerhästen Baltazar en arbetskamrat i kampen för psykisk hälsa. Baltazar är utbildad rehabiliteringshäst och anställd vid Stallyckan i Mark, där han fungerar som stärkande kraft för dem som kommer dit med fysiska eller psykiska problem. Bild: Anna Berglund
För Margareta Håkanson är ardennerhästen Baltazar en arbetskamrat i kampen för psykisk hälsa. Baltazar är utbildad rehabiliteringshäst och anställd vid Stallyckan i Mark, där han fungerar som stärkande kraft för dem som kommer dit med fysiska eller psykiska problem. Bild: Anna Berglund

Margareta såg hästens förmåga där annat gick bet. Snart hade hon patienter från hela sjukvården, från olika fält.

– Forskning visar att där hästar och andra djur används, når vårdpersonalen plötsligt fram, särskilt när det gäller barn. Där det normalt låser sig i relationen till andra människor kan hästen helt enkelt hjälpa till att glida förbi hindren och återlänka kontakten med andra människor igen.

Skrev en avhandling

Den offentliga vården ville dock inte bekosta en behandlingsform som inte var evidensbaserad. Men Margareta var envis och övertygad om hästens betydelse. Så där det saknades forskning, gjorde hon den själv.

– Jag antog utmaningen och skrev 2008 en avhandling vid avdelningen för allmänmedicin vid Göteborgs universitet.

Med utgångspunkt i sina egna behandlingar och erfarenheter visade hon även med vetenskapliga metoder att hästen behövdes inom vården. Med tiden har de hästunderstödda insatserna erkänts alltmer inom fysisk och psykisk behandling och 2009 fick Sverige sina första certifierade terapeuter inom praktiken.

Framgångsnycklarna är att man byter fokus från vårdmiljö till stallet, från inomhus till utomhus, från sjukt till friskt, från vårdtagare till någon som ger vård och omsorg till hästen. Att vara med hästar är fysisk kontakt och konkret.

– Och vi behöver det konkreta för att förstå det abstrakta, som psykiska sjukdomstillstånd, tillägger Margareta som numer arbetar som kursledare vid Hästsportens folkhögskola på Strömsholm, inom utbildningen hästunderstödda insatser, den enda av sitt slag i Sverige.

Inget universalmedel

Margareta menar att hästen ger ett extra stöd i processen med att förstå oss själva.

– Det handlar om att på ett väldigt fysiskt plan med­vetandegöra vad som sker. Och försöka bryta tankemönster, ta makten över sina val och dess verkningar. Man är inget offer för livet. Massa saker sker i kroppen som gör att man kan leva sitt liv, säger hon, medan hon släpper ut Baltazar i hagen till den brokiga flocken.

– Och människor har en oerhörd egen kapacitet, tillägger Margareta.

– Det är inget universal­medel för alla, men ibland behöver man inkludera hästar för individer där allt annat misslyckats. Och för vissa människor är hästen faktiskt rent livsavgörande.

Margareta Håkanson

Ålder: 70 år.

Bor: Göteborg.

Familj: Make, barn och barnbarn.

Intressen: Djur och natur, läser gärna.

Gör: Deltar i projekt om hästvälfärd vid SLU samt undervisar i Tilläggsutbildning i hästunderstödda insatser vid Hästsportens Folkhögskola, redaktör för OHI medlemsblad.

Min relation till hästar: Hästägare som gärna betraktar hästar, umgås från marken och ibland rider.

Hur kan hästen stärka oss människor: Genom att ge oss upplevelser på olika plan, skönhet, lugn, utmaningar, glädje och vara ett föremål för vår omsorg.

Drömmer om: Att få krama barn och barnbarn igen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.