Att han väcker uppmärksamhet är han van vid, efter att ha stått på flera stora operascener både i Europa och USA. Men karriären som operasångare var inte given, tvärtom. Marco hade först siktet inställt på att bli ekonom och jobba på bank.
– När jag gick på gymnasiet på Östra Real i Stockholm satt jag ofta på rasterna och spelade gitarr med Wille Crafoord. Jag läste ekonomisk linje och hade planer att gå på Handelshögskolan. Men så hade en lärare hört min sångröst och frågade mig om jag ville vara med i en musikal, det var en föreställning av "Chess", och jag tackade ja utan att tveka, berättar Marco.
Benny gav beröm
Musikalen blev en succé och Benny Andersson satt i publiken under premiären.
– När han sa grattis och att det här borde jag satsa på, var det som om jag såg ljuset. Det var sångare jag skulle bli, skrattar Marco.
Och kanske var det på något sätt förutbestämt.
Marcos pappa kom nämligen till Sverige från Italien på 1950-talet med sitt dansband och gjorde stor succé på dansrestauranger och konsertlokaler.
– Men han var ingen operafantast, utan det var min farbror som diskuterade opera med mig när jag var barn och hälsade på i Italien. Mina föräldrar skildes när jag var barn och jag tillbringade alla lov i Italien, berättar Marco.
College i Phoenix
Att fortsätta på den inslagna banan mot en ekonomexamen blev, efter succén med musikalen, omöjligt. I stället valde han att åka till USA och blev där antagen till ett college med musikalinriktning i Phoenix i Arizona.
– Men efter en termin var pengarna slut och jag åkte hem. Vad skulle jag göra nu? Jag började jobba på olika krogar i Stockholm och på så sätt kunde jag betala för sånglektioner för att utveckla min röst, jag lyckades komma in på några skolor och utbildade mig vidare samtidigt som jag jobbade inom krogbranschen.
Så hörde en vän av sig, med tips om att komma till Göteborg. Här fanns både jobb på krogar och kanske kunde det finnas jobb på Göteborgsoperan.
Sagt och gjort, Marco tog sitt pick och pack och flyttade. Han ringde Göteborgsoperan och – javisst, de behövde en extrakorist. Kunde han börja i morgon?
– Allt bara flöt på, jag jobbade på Göteborgsoperan i två år. Plötsligt fick jag betalt för att sjunga, helt otroligt. Och när Operahögskolans rektor såg mig i en liten roll i "Tosca" uppmanade han mig att göra en efteransökning till högskoleutbildningen. Och jag kom in, berättar Marco.
Har hittat sin plats
Tre och ett halvt år senare, med en examen i handen, har Marco hittat sin plats på operascenen. Lika viktigt som sången är det sceniska framförandet, exempelvis komiska gubbar som tar sig själva på alldeles för stort allvar som Bartolo i operan "Barberaren i Sevilla" av Gioacchino Rossini. Att han pratar flytande italienska är så klart en bonus.
– Jag fick jobb direkt på bland annat Värmlandsoperan och jag reste utomlands för att jobba i Italien, allt rullade på igen. Men rösten var inte riktigt på plats än, berättar Marco.
Hans talang ledde honom till ett två år långt kontrakt i Tyskland, utan att han kunde ett ord tyska.
– Jag fick lära mig helt enkelt, säger han och skrattar.
Dramatisk baryton
Marcos röst är en så kallad dramatisk baryton och har en mer fyllig och djupare ton än en vanlig baryton. Något han fick hjälp att utveckla tillsammans med sångpedagogen Dale Fundling.
– Helt plötsligt fick jag höra att jag hade en vacker röst, vilket var nytt för mig.
För att bli en bra operasångare krävs mycket hårt arbete, menar Marco. Grundförutsättningarna och en viss talang måste såklart finnas.
– Men vill man inte lägga ner arbetet som krävs kommer man ingen vart. Man ska lära sig noter, lära sig tolka rollen. Det är 80 procent hårt arbete. Jag är nyss 55 år fyllda och min röst är nog som bäst nu, det är ett långt lärande. Fantomen i "Phantom of the Opera" är en av de roligaste och mest krävande roller jag gjort men min favorit är Scarpia i "Tosca" och huvudrollen i "Rigoletto". Den mest påfrestande är i "Tosca", där man sjunger i 25 minuter i sträck, det är lite jobbigt, säger han.
Inställda föreställningar
För många kulturarbetare var 2020 ett påfrestande år, med inställda föreställningar och brist på jobb, så även för Marco. Men genom att ge privatlektioner och delta i olika projekt har han hållit sig flytande. Och till hösten kommer han sjunga i "Mamma Mia" på Rondo.
– Det ska bli helt fantastiskt roligt, jag längtar verkligen efter att få stå på scen igen, säger han.
Något som han också tyckte var mycket roligt och inspirerande, matentusiast som han är, var samarbetet med den nyligen avlidna kokboksförfattaren Birgitta Rasmusson. Tillsammans skapade de föreställningen ”Viva la tårta”, som kombinerade italienska operaverk med italienska bakverk. Och till sommaren kommer han att gemensamt med en kollega öppna en restaurang på Marstrand, där mat, musik och underhållning ska ge en upplevelse av att man befinner sig på en italiensk piazza.
– Mat och musik, kan det bli bättre?
Marco Stella
Ålder: 55 år.
Bor: Ljungskile men är född i Stockholm.
Familj: Fru och två barn och en hund.
Gör: Operasångare och cateringföretagare.
Aktuell: Kommer i höst ha en betydande roll i musikalen "Mamma Mia" på Rondo i Göteborg.
Fem tips
Marcos fem tips till blivande operasångare
1. Öppna din själ för sången. Var dedikerad.
2. Hitta en bra sångpedagog.
3. Var noga med notläsningen
4. Lär dig de två-tre viktigaste operaspråken; italienska, franska eller tyska.
5. Lyssna på äldre operasångare, de har mycket att förmedla.
