Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Maratonmannen som aldrig får nog

De flesta som står på startlinjen i Sälen första söndagen i mars tycker att det är utmaning nog att ta sig runt de nio milen. Ragnar Uppström kommer i år krydda anrättningen genom att bara en vecka innan springa Tokyo Marathon.

Den ligger inte långt från hus och vägar, men efter ett par svängar ner för grusvägen mot Herkulesgården i Mölndal, så är du ute i naturen. Här tillbringar Ragnar Uppström mycket av sin tid. Han är aktiv i föreningen sedan många år tillbaka. Han hjälper till att arrangera orienteringar, är kartansvarig i klubben och utövare av många uthållighetskrävande sporter. Han springer, åker skidor, cyklar och ägnar sig åt multisport. När han tävlar gör han det gärna långt. Maraton och Vasalopp är återkommande aktiviteter. 
Om ett par veckor kommer han att göra sitt 24:e Vasalopp, men i år är förutsättningarna inte de vanliga. En vecka före starten i Sälen springer han Tokyo Marathon. 
– I och med loppet i Tokyo kommer jag att ha genomfört alla lopp i Abbott World Marathon Majors och bli en ”Six Star Finisher”. Något som hittills bara 16 svenskar gjort och drygt 1 200 personer i världen. 
Att Ragnar ändå väljer att köra Vasaloppet bara en vecka senare beror på att han har en obruten svit på 23 lopp och vill fortsätta hålla sviten intakt. 
– Men i år är fokus på Tokyo så vi får se hur det går med skidåkningen då. Jag får väl staka lite mer än jag brukar, för det är ju benen som tar mest stryk i ett maratonlopp, säger han.

Bild: Nicklas Elmrin

Det var först i vuxen ålder, efter avslutade studier på Chalmers, som Ragnar började träna regelbundet och nu är det hans största intresse. Runt 1990 började han springa några millopp och orientera med FK Herkules. Han hade alltid varit intresserad av orientering och tyckt om det i skolan, men det blev inte av att han började tidigare. 
– Efter utbildningen ville jag komma igång. Då kände jag att jag hade tid att träna mycket. 
När han inte tränar arbetar Ragnar som energi- och klimatrådgivare i Mölndals stad. Han har hållit på med energifrågor sedan han lämnade Chalmers 1988 och trivs nu med rollen att få ge råd och hjälpa till utan att ta betalt. Han ägnar också en hel del tid åt att renovera ett gammalt hus.
– Att skapa något praktiskt, som jag gör när jag renoverar, är ett fint komplement till det teoretiska jobb jag har på dagarna. Jag ägnar också mycket tid åt friluftsliv som att paddla och åka skridskor.

En hel del tid tillbringar han med systersonen Fredrik som blivit intresserad av orientering och morbror Ragnar var inte sen att ta med honom på träningar och tävlingar.
Sedan han var liten har Ragnar tänkt ”ett maraton måste jag springa en gång i livet” så 1998 sprang han Stockholm Marathon. Han tyckte det var kul, men fastnade inte för det. Några år senare hade tanken om att springa maran i New York ändå slagit rot. Det var ju så många som pratade om hur fantastiskt det var.
– Ja, loppet i New York gav verkligen mersmak. Det var överväldigande med all publik och de hejade på alla. Vi hade sverigetröjor på oss och de ropade ”Come on Sweden!” när vi sprang förbi. 

Det var 2007 och han var sugen på att uppleva lika fin stämning igen och tänkte att ett maraton i London ett par månader före OS 2012 borde vara häftigt. 
– Det blev precis så härligt som jag hoppades. På de här stora loppen kan det vara upp mot en och en halv miljon människor i publiken. Det skulle aldrig gå att göra lika bra tider utan publikens stöd.
När han åker på maratonresorna gör han det med en resebyrå tillsammans med likasinnade. Det gör upplevelsen roligare att dela den med andra och ledarna har ofta varit på plats tidigare och har tips och råd att dela med sig av, som till exempel hur de lättast hittar till nummerlappsutlämningen. De ordnar också en gemensam avslutningsmiddag. Resorna ger nya vänner och de håller kontakt efteråt. Oftast passar Ragnar på att stanna ett par dagar efter loppet för att uppleva staden han är i, men så blir det inte i år eftersom han vill skynda hem för att ta sig till Sälen. 

Redan året efter London var det dags för nästa lopp. 2013 i Boston. Ja, det var det året då terrordådet skedde där. Ragnar hade hunnit i mål en timme tidigare och tagit sig till sitt hotellrum när han nåddes av nyheten via tv. Overkliga bilder spelades upp och en obehaglig känsla spred sig. Staden spärrades av och en enorm polisinsats började. 
– Men mitt i det hemska och tragiska uppstod en otrolig gemenskap. Jag har aldrig mött en sådan värme från okända. Jag var kvar i staden ett par dagar och vi löpare blev bjudna på maten på restauranger och Bostonborna sa ”you’re one of us” (du är en av oss).
Efter Boston kom tankarna på Abbott World Maraton Majors. Då var tre av sex lopp avklarade och han började planera för fortsättningen. Det blev Berlin 2014, Chicago 2016 och 26 februari kommer han att avsluta med Tokyo Marathon. 

Å sen då? Vad finns kvar att sikta på sen? Han är tydlig med att han inte kommer att göra den andra stora grejen inom maratonvärlden – att springa ett lopp på varje kontinent. För han är inte sugen på att springa på Antarktis. Däremot är han anmäld till Göteborgsvarvet Marathon jubileumsåret 2021 och troligen blir det något där emellan, men vad har han inte bestämt. Att det blir fler långa löplopp, fler Vasalopp, multisporttävlingar och cykellopp behöver ingen tveka på. Det här är Ragnars grej!

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.