Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Manilla Bergström, lördagskrönikör.

Manilla Bergström: "Våga tro på livet"

"På ett sätt låter det enkelt, att det räcker med att endast tro. Men samtidigt är det just det som är så svårt", skriver lördagskrönikören Manilla Bergström.

I år uppmärksammar kyrkan 500 år av reformation, sedan 1517 då Martin Luther i sina 95 teser protesterade mot handeln av avlatsbrev som man betalade för i tro om att man själv kunde köpa sig fri från sina synder. En av grundsatserna i Luthers lära är att människan endast kan bli frälst eller rättfärdig genom tro. Luther menade att detta med att bli accepterad inför Gud inte handlar om att tro på lagen eller på botövningar. Det handlar om att tro på Gud. 
På ett sätt låter det enkelt, att det räcker med att endast tro. Men samtidigt är det just det som är så svårt, att våga tro. Tro och tvivel hand i hand och man skulle nog kunna säga att det finns något som väver ihop tro och tvivel, det som kan kallas förtröstan. Ett ord som nästan inte används i andra sammanhang än när man pratar om tro men jag skulle beskriva ordet förtröstan som det som gör att jag litar på Gud även när det är svårt att tro. 

Kan ord ens räcka till för att beskriva våra tankar om tro? Om du och jag berättar om vår tro, hur gör vi då? I andra sammanhang händer det att vi säger ”Det kan inte beskrivas, det måste upplevas” och nog skulle det kunna sägas även om tron. För det handlar om att uppleva något, i sitt innersta eller i något uppenbart. Att tron är mer en erfarenhet av något än insikten om något. Och hur beskriver man det?
Evangelierna beskriver hur människor upplever tro i mötet med Jesus. Det berättas också om hur människor kring Jesus söker tecken och bevis för att pröva honom eller för att våga tro. Det finns starka berättelser om de som vänder sig till Jesus när de inte alls vet vad de ska ta sig till och när allt hopp verkar vara ute. Exempelvis i berättelsen om mannen som sökte upp Jesus när hans sjuke son låg för döden med önskan om att Jesus skulle komma dit innan pojken dör. Jesus skickar då hem honom med orden "Din son lever". Och det berättas att det som mannen och alla i hans hus sedan upplevde gjorde att de kom till tro.

Sådana berättelser kan vara både fascinerande och provocerande att läsa. När Jesus gör under, botar sjuka och räddar folk från döden kan det få oss att börja undra varför han botar vissa men inte alla. Har de inte förtjänat att bli friska eller har vi inte trott tillräckligt? Jag tror att berättelserna om hur Jesus gjorde under, främst vill visa vem som sänt Jesus och att han kommit med Guds kraft för att väcka tro på att Gud och livets kraft starkare än dödens. Och att de under som väcker människors tro görs för att vi ska våga fortsätta tro på uppståndelsen och livet.
Dessa ord, som beskriver tro och förtröstan, är från prästen Malmeströms psalm som skrevs vid hans hustrus plötsliga död: Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig. Läk mitt öga att jag ser hur du är i det som sker. Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig. Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går, led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.