Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Man ska ha husvagn

Husvagnar från svunna tider, brandgula bomullstält och tidstypiska husgeråd. Intresset för camping ökar i Sverige, och för en del är det just 50- och 60-talens utrustning som lockat ut dem på vägarna. Två Dagar har mött några västsvenska retrocampare.

Papiljotter, kastruller och solstolar är packade. Sedan är det bara att svänga ut från avfarten, lägga in en högre växel och lämna den invanda miljön för något nytt. För Annika Kirilov, 30 och Fredrik Andrén, 25, är camping i rockabillyanda en livsstil.
– På vintrarna går vi i dvala, men när sommaren kommer lever vi upp. Då packar vi in oss i bilen, kopplar på husvagnen och ger oss ut. Ett av våra största nöjen är att åka runt på olika loppisar och bilträffar, säger Annika.
Hemma i 60-talssvillan i Skene väntar de otåligt på att säsongen ska starta. Annika har precis kommit hem från jobbet som arbetsledare på Peab, och Fredrik, som är plåtslagare på Volvo Cars, är hemma och kurerar sig från en förkylning. På kylskåpsdörren hänger listan med sommarens planer: Wheels and Wings i Falkenberg, Hjulets dagar i Gräfsnäs och kanske en minisemester vid en sjö.
Lågmäld 50-talsrock strömmar från köket och i stringhyllan står färgglada loppisföremål prydligt på rad: en gammal festis-tetra som
Annika fyndade på Tradera, en termos i brandgul plast och ett oöppnat Nickelpaket från 80-talet.
– Jag blir glad av gamla prylar. Det är något visst med färgerna och formerna, säger Annika och öppnar dörren till sin garderob där en imponerande samling kjolar och blusar från mitten av förra århundradet uppenbarar sig.

Loppisfynd självklara

För Annika och Fredrik är loppisfynden och de åldriga kläderna självklara i bagaget när de ska ut och campa. Båda har varit retrointresserade sedan tonåren. För Fredrik började det med Elvis Presley och en kärlek till amerikanska bilar. För Annika var det loppisintresserade föräldrar som bidrog till att hon blev fascinerad av prylar och inredning från 60-talet. När sedan Annika och Fredrik möttes ”spårade det ur totalt” som Annika skämtsamt beskriver det.
– Allt började med att vi åkte på en bilträff och jag ville vara tidsenligt klädd med bilen, en tvådörrars Amazon från 1966. Och nu är vi sådana här nästan jämt. Det händer till och med att jag sover i papiljotter.
För dem var det just det här intresset som ledde till att de sommaren 2014 skaffade husvagn och började retrocampa.
– Vi besökte Vårgårda nostalgifestival där ett gäng hade ställt upp sina gamla husvagnar. Det visade sig vara Campingveteranerna, en förening med retrocampare, som hade samlats för en träff.
Annika och Fredrik gick med i föreningen, gav sig ut på jakt efter en egen husvagn och hittade snart en klassisk äggformad SMV10, årsmodell tidigt 60-tal. Sedan dess har de hunnit med ett flertal olika husvagnar.
 – Just nu har vi en knallorange combicamp från 70-talet. Den är som en släpkärra, och så fäller man ut den så att den blir som en Kalle Anka-vagn, förklarar Fredrik.
För tillfället inväntar de en ny dragbil från USA, en Cheva Impala-64 som anländer i dagarna. Fredrik har alltid velat ha samma bil som gänget i Jönssonligan-filmerna har.
Det är hela känslan som gör att det blir så speciellt.
– Nya husvagnar är för moderna. Det är som att åka omkring med en fullt utrustad lägenhet, säger Annika och Fredrik som tycker att tjusningen med campinglivet är enkeheten.

Enkelheten poängen

Från allra första början var det just enkelheten som var poängen med campinglivet. När camping slog igenom på 1920-talet var det lägerliv ute i det fria som gällde. Man satte upp sitt tält i en skogsglänta, lagade mat över öppen eld och levde vildmarksliv, långt ifrån den inrutade vardagen i stan.
Så småningom blev tältet en billig övernattningsmöjlighet som innebar att fler fick råd att åka på semester. Behovet av organiserade tältplatser växte fram och ledde till att de första campingplatserna anlades omkring 1930. En av de första var Skeppsvikens camping i Uddevalla.
På 1960-talet minskade tälten i antal och husvagnar blev allt vanligare. I dag är campinglivet för många långt ifrån rangliga tält som rasar ihop i blåsten, sovsäck på luftmadrass och dragiga husvagnar. Flera av de större campingplatserna har utvecklats till kompletta semesteranläggningar, med allt som behövs för att leva ett lika bekvämt liv som hemma. Succé för vissa, men det är inte alla som gillar utvecklingen:
– Vi vill att det ska vara lite jobbigt att campa. Gärna lite spartanskt och knarrigt, för då blir det extra roligt att komma hem sen, säger Annika.

Hon och Fredrik föredrar mindre campingar, gärna med sjöläge, och undviker helst femstjärnorna med bowlingbanor och miniköpcentrum. När de campar kör de hela paketet med gamla kappsäckar, 50-talsfrisyrer och tidstypiska husgeråd. Och det är inte de senaste hitsen, utan musik av Little Richard, Bill Haley och rockabillybandet Si Cranstoun, som strömmar ur högtalarna.
Vårgårda nostalgifestival och cruisingen Wheels and Wings i Falkenberg är självklara campingmål varje år. Annars blir det mest turer dit andan faller på.
– Det mysiga är gemenskapen som ofta uppstår på campingplatserna. När man huttrande kliver ur sin husvagn på morgonkvisten, vinkar till grannarna och frågar hur natten har varit, säger Annika.
Fredrik rynkar på ögonbrynen och påminner om den där gången när det faktiskt inte alls var särskilt mysigt, när de stack ut från mängden på fel sätt.
– Vi hamnade på en camping där alla tittade på oss med väldigt konstiga blickar. Grannarna mittemot satt bara och stirrade. Det är enda gången vi känt att ’det här är inte trevligt’. Det gick så långt att vi bytte plats. Dagen efter stack vi därifrån.
Då är det annat på Campingveteranernas träffar, där de kan duka långbord, äta Bullens pilsnerkorv och diskutera senaste fyndet från skroten. Annika och Fredrik är överens om att gamla föremål får en själ. Det är något speciellt med saker som har använts, som har en historia. Nackdelen är att de kan bjuda på överraskningar.
– Ibland krånglar bilen och då kommer vi inte så långt. Men det är det som är charmen och friheten, att inte veta vad som väntar runt hörnet.

Svenssonliv

”Man ska ha husvagn – att stuva in familjen i. Man ska ha husvagn – för då blir man fri”, sjöng Galenskaparna i en av sina låtar på 80-talet. På den tiden ansågs camping löjligt i vissa kretsar. Husvagnssemester var själva ursymbolen för det trygga, förutbestämda Svenssonlivet.
I dag är töntstämpeln definitivt borta. Enligt branschorganisationen SCR Svensk Camping har antalet övernattningar på Sveriges campingar stadigt ökat de senaste åren.
– Vi har slagit gästnattsrekord varje år. Förra året var vi uppe i 15,6 miljoner gästnätter och av dessa svarade husvagnsgästerna för tre fjärdedelar, säger Lars Isacson, vd på SCR.
Han tror att en av orsakerna till det ökade intresset handlar om den frihet och de valmöjligheter en camping erbjuder. Att campa med husvagn är inte bara populärt när vi ska på sommarsemester. Det är också ett uppskattat övernattningssätt när vi besöker festivaler, idrottsevenemang eller åker skidor.
– En campingplats är en perfekt utgångpunkt för andra utflykter och äventyr. Och de finns överallt i hela landet. Har man husvagn blir man väldigt flexibel och kan bara packa ihop och ge sig av till nästa resmål när andan faller på.

Lars Isacson menar att det är flera olika faktorer som påverkar branschen. Går ekonomin bra visar det sig även på campingplatserna när fler får råd att köpa husvagn och åka på semester. Oroligheterna ute i världen kan också vara en bidragande orsak till att många väljer att turista i Sverige.
– Svenskarna är den största gästgruppen, därefter kommer norrmän, tyskar, holländare och danskar.
För en del är campingsemestern förknippad med minnen från barndomen. De känslomässiga banden är djupa, och många av dem som campat som barn för gärna traditionen vidare.
– Många barnfamiljer väljer att campa. Men också äventyrarna hittar hit, så man kan säga att camping är en trend som ökat över hela spannet, säger Lars Isacson.

Trendigt nöje

Att camping skulle vara trendigt var väl inte det första Janne Öberg, 58 och Eva Larsson, 52 tänkte på när de blev uppslukade av sitt intresse. På garageuppfarten till deras hem i Kungälv står en brunvit Vauxhall Cresta, årsmodell 1961, parkerad bredvid en mörkblå Volvo. Det är oftast den förra som får fungera som draghjälp när de åker i väg på sina nostalgiska campingäventyr.
– När vi campar blir det på gammalt hederligt vis. Allt behöver inte vara så bekvämt och modernt. Vår husvagn är en 56 år gammal Fairholme Romeo som vi köpte på Blocket för nio år sedan, berättar Eva.
Tidigare var varken hon eller Janne särskilt intresserade av gamla saker. Men när de skaffade sin husvagn började de gå på loppisar för att hitta tidsenlig utrustning. Nu är de stolta ägare till bland annat ett par brandgula campingstolar á la 70-tal och en kaffeservis i plast från 60-talet.
– Det är roligt med äldre prylar. Det går precis lika bra att använda dem som de nyare. Och så tycker vi att det är kul att sticka ut lite, säger Janne och demonstrerar sitt senaste loppisfynd: en handdriven 80-talsdammsugare.
För Janne var steget att skaffa retrohusvagn inte särskilt stort. Han var ofta ute och campade med familjen när han växte upp och har alltid haft ett intresse för gamla fordon. Som före detta raggare har han ägt diverse olika amerikanska bilar som han mekat med och åkt runt med i cruisingar.
– Till vardags tar jag gärna Crestan till jobbet om det är bra väder. Jag hamnar i en helt annan sinnesstämning när jag sätter mig i min gamla bil och skramlar i väg.
På sommaren är campingen en livsstil för Janne och Eva. Även de är medlemmar i Campingveteranerna och brukar åka på minst fyra träffar varje år. Det är umgänget och att träffa likasinnade som drar. Att gå från förtält till förtält, titta på varandras prylar, prata, äta långbord och grilla.
I första hand väljer de enklare naturcampingar. Toppmoderna ställen med hotellstandard och husvagnar i spikraka rader är inte så populärt bland veteranerna.
– Vi kan egentligen ligga var som helst, det viktiga är att vi trivs. Men det känns lite trevligare och friare om vi inte behöver ställa in oss i prydliga rader, förklarar Janne.

Han och Eva tycker att det viktigaste med campinglivet är avkopplingen. De menar att synen på campingliv har förändrats. Förr hade man sina fyra veckors semester och då skulle man vila.
– Camping i dag är inte vad det var på 70-talet. Det räcker inte med att bara vara, utan det ska hända så mycket hela tiden och det skapar onödig stress, säger Eva.
Men trots längtan efter enkelhet hamnade de en gång på Gustavsvik, en femstjärnig camping med affärer, zumba och äventyrsland för barn. Janne och Eva trodde inte ens att de skulle bli insläppta bland alla dyra husbilar och husvagnar.
– Vi trodde att vi skulle bli stoppade i porten. Men till vår förvåning satte de oss tvärtom på bästa plats för att alla skulle kunna se oss. Det var en häftig upplevelse.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.