Makens död fick Lotta att verka för organdonationer

Det har gått snart 15 år sedan livet ändrades drastiskt för Lotta Nilsson. Tillsammans med familjen var hon i Florida där hennes man Janne skulle tävla i Ironman. En eftermiddag gick han ner till stranden för att träna, men han kom aldrig tillbaka.

– Janne skulle träningssimma i havet. Jag satt och läste läxor med barnen när han sade hej då i dörren och vi vinkade till varandra. Det strålade om honom. Han älskade att vara i USA och träna. Det var sista gången jag såg honom. Han var lycklig så det är en väldigt fin minnesbild.

Hittades livlös på stranden

Janne hittades några timmar senare livlös på stranden. Under simturen hade det blåst upp med höga vågor och starka underströmmar. När Lotta kom till sjukhuset visste hon inte om Janne levde, men när hon möttes av en sköterska som sade ”be strong” förstod hon.

– Jag blev alldeles ihålig och kände mig som en robot. Det var som att jag var utanför mig själv. Jag blev liksom radiostyrd och rationell. Det är otäckt när jag tänker på det, men jag reagerade i chock. Och det var på sätt och vis tur för just då hade jag så mycket som jag var tvungen att lösa och ordna. Där stod jag ensam på andra sidan jorden med två barn och ett nystartat företag med anställda.

Nattligt telefonsamtal

På natten fick Lotta ett telefonsamtal.

– Det var någon som ställde en massa frågor men jag förstod inte så jag svarade no, no och lade på. Efteråt fattade jag att det var det amerikanska donationsregistret och då ångrade jag mig. Jag vet att Janne hade velat donera.

Vi sitter i vardagsrummet i villan i Skärhamn. På en vägg i matsalen hänger en brandyxa och en brandhjälm – en gåva från kollegorna då hon var deltidsbrandman på Tjörn. I Skärhamn har hon sina rötter. Lottas pappa växte upp ett stenkast från huset men flyttade till Stockholm och började på Konstfack där han träffade Lottas mamma. Lotta är uppvuxen i Stockholm och träffade Janne när hon sökte jobb som säljare i hans företag. Till Skärhamn flyttade de av en slump.

– Vi hade sålt vår bostad i Stockholm och var egentligen på väg till Helsingborg med vårt klädföretag. Under tiden som vi letade efter ett nytt hus flyttade vi in i min fars föräldrahem. Då sade Janne att här ska vi bo. Med tanke på vad som hände så var Tjörn den absolut bästa platsen att bo på. Miljön och den omsorg som finns hos människorna här blev vår räddning.

Skillnaden mellan liv och död

Efter Jannes död bestämde sig Lotta för att börja informera om organdonation och göra omgivningen medveten om att ett organ kan vara skillnaden mellan liv och död. Lotta inledde ett samarbete med läkaren Bengt-Åke Henriksson, som då var donationsansvarig läkare för Västra Götalandsregionen.

I elva år arrangerade hon Tjörn Triathlon till Jannes minne och där medarbetare från donationsenheten vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset informerade deltagare och besökare om betydelsen av organdonationer. Förra året mottog hon också ett hederspris i samband med Nationella Njurkonferensen i Göteborg.

– En människa kan rädda livet på åtta andra. Jag vill uppmana alla att registrera sig på www.livsviktigt.se. Är man beredd att ta emot ett organ ska man också vara beredd att ge. I dag dör folk för att det inte finns tillräckligt med organ. Att ge ett organ är det finaste man kan göra för någon annan.

När Janne och hon flyttade till Västkusten öppnade de Träningskliniken i Skärhamn tillsammans. Nu driver hon verksamheten tillsammans med kollegor. Cykling är hennes grej och hon ger sig ut på träningspass så ofta hon hinner. Träningskliniken har samma personal som vid starten. Att skapa ett bra arbetsklimat där anställda trivs och får utvecklas är grunden i Lottas entreprenörskap. Om detta föreläser hon också – om hur man går vidare efter en kris och hittar tillbaka till glädjen. Hon berättar att träning har varit viktig i sorgearbetet. Men emellanåt har hon sjunkit.

– I början lade jag locket på och såg till att ha mycket att göra. Det var min strategi. Det funkar ett tag till en viss gräns, men sedan går det inte längre. Då måste man ta hand om sorgen. Själv har jag fått professionell samtalshjälp i perioder, säger hon och fortsätter:

– Det är viktigt att acceptera det som hänt och försöka hitta ljusglimtarna där man kan vila en stund innan sorgen slår till igen.

I arbetet samarbetar hon med Tjörns kommun och till Träningskliniken kommer flera rehabpatienter. Men även andra Skärhamnsbor har fått upp ögonen för träning och hon är glad över att kunna hjälpa till att bättra på folkhälsan. Och det är i den andan hon vill arbeta och det var i den andan Janne verkade. Medaljen som delades ut till pristagarna i Tjörn Triathlon bär hans initialer. Det känns fint, tycker hon, att så många har medaljer som är förknippade med Janne och att hans engagemang för träning lever vidare.

I dag lever hon ett bra liv.

– Att mista Janne var oerhört svårt. Men i dag har jag hittat tillbaka till glädjen. I dag kan jag känna att livet är fantastiskt och att det har mycket kvar att erbjuda.

Mathias Pernheim

mathias.pernheim@stampen.com