Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Jag vill att det jag skriver ska göra skillnad i någons liv. Det är det viktigaste av allt”, säger psykologen Helen Wedham.
”Jag vill att det jag skriver ska göra skillnad i någons liv. Det är det viktigaste av allt”, säger psykologen Helen Wedham.

Många har svårt att skilja egenvärde från prestation

Vad gör man med alla prövningar och erfarenheter man samlar på sig under ett liv? Och vad gör man med dikter som ingen vill ge ut? Psykologen Helen Wedham hittade sin nisch. Nu skriver hon poetiska självhjälpsböcker för dem som tappat fotfästet och livslusten.

Två böcker har det blivit hittills. Den första kom för några år sedan och är en hjälp för den som kört slut på sig själv. Den andra har självmord som tema.

– Man är inte ensam om att ha jobbiga tankar och att inte vilja leva. Det går att prata om det. Det är idén med båda böckerna. Jag inspireras av egna erfarenheter, både i jobbet och privat. Jag är själv ingen överlevare eller har någon egen koppling till suicid men min svartsynthet, som jag alltid har burit på, har jag nytta av när jag skriver.

Sjukdom och melankoli

Vi kommer snart att prata mer om hur hennes syn på livet har formats och om de händelser som har varit avgörande på vägen. Sjukdom och melankoli har varit följeslagare och gör att hon aldrig tar något för givet. När hon tog sig an att skriva om utmattning gjorde hon det med många år erfarenhet av patientsamtal.

– Jag häpnade över att många inte kan skilja sitt värde från prestation. Självrespekten ligger i vad man presterar och känslan för den egna existensen saknas. Det mötte jag ofta bland mina patienter och tänkte att varför pratar vi inte mer om detta och vad kan man göra? Det fanns inget sätt att försöka komma åt själva frågan, tyckte jag.

Det var så idén om att skriva en poetisk självhjälpsbok tog form. Hon hade tidigare skrivit dikter som inget förlag ville ge ut. Nu hade hon möjligheten att skapa hjälpmedel och sätta sin egen prägel på resultatet.

Handlar ofta om att åtgärda utmattning

– Mitt sätt att närma mig frågor går genom språket och kreativiteten. Jag har skrivit dikter tidigare och vad är mer kravlöst än att läsa en dikt? I det behöver det inte nödvändigtvis finnas någon prestation. Ofta handlar det om att åtgärda utmattning med fler åtgärder men jag menar att det handlar om att inte göra något alls, göra något antiduktigt, som att läsa en dikt, säger hon och berättar att hon bollar idéer med psykoanalytikern och poeten Ulf Karl Olov Nilsson, UKON.

– Jag kontaktade honom när ett förlag var intresserade av att ge ut första boken, men då tackade han nej till vara bollplank. Andra gången jag frågade sa han ja. Jag var tveksam till genren. Min man undrade om jag verkligen skulle blanda in dikter? Och självhjälpsböcker har allmänt dåligt rykte. Men skit i genren tyckte UKON, är det bra så är det bra oavsett genre.

I andra boken om självmord fortsatte Helen med samma upplägg, det vill säga en text på ämnet som följs av en dikt. Frågeställningen i andra boken är vad som driver fram tankar om att vilja avsluta sitt liv, varför man inte tycker att man är värd att leva och varför man uppfattar sig som en börda för omgivningen, samma frågor som hon ställer i sitt arbete som psykolog.

Tabu kring självmord

– Det finns ett stort tabu kring självmord. Men det smittar inte genom att prata om det.

Att Helen skulle läsa till psykolog var inte självklart. Planen var att bli teckenspråkstolk men hon föll på målsnöret i den hårda konkurrensen om utbildningsplatserna.

– Psykologi var det näst mest intressanta men jag hade aldrig en tanke på att arbeta med människor. Jag tyckte inte att jag hade koll på mitt eget liv och historia.

Varför tänkte du så?

– Jag tyckte att jag var för depressivt lagd och att jag inte skulle kunna bidra med livsglädje till andra. Jag var för begränsad i mitt eget liv, tyckte jag. Men jag hade faktiskt talang för att möta människor. Det förstod jag när jag hade egna patienter under utbildningen.

Det var många avgörande faktorer som bidrog till att hon trivdes så bra med att ha patienter.

– Det kändes extremt meningsfullt eftersom ett ord hade så stark effekt och gav ringar på vattnet. Det förvånade mig. När något ändras i en människas historia så ändras det flera generationer framåt. Den insikten var så slående.

Som ung hade hon många hinder att ta sig över. Hon var barn när hon insjuknade i typ 1-diabetes och hela livet förändrades.

– Hela min uppväxt präglades av diagnosen. Jag kunde ju dö och med den dödsskräcken levde mina föräldrar. Man visste aldrig vad som väntade. Det hände att jag vaknade upp på sjukhus utan att veta hur jag hamnat där. Och jag var livrädd för att somna, det var rädsla för att dö även om jag inte förstod det då, så i aspekten av det var jag inte ett barn. Det fanns tydliga begränsningar av vad jag kunde ta till mig av livet.

Men det stoppade inte med diabetes. Nästa dråpslag kom när hon var i 20-årsåldern och insjuknade i reumatism.

Ett slag i ansiktet

– Det var som ett slag i ansiktet på mig. Jag tyckte att jag hade fått min beskärda del av sjukdom och att det borde finna någon slags rättvisa.

Förutom att hennes leder blev angripna fick hon problem med sköldkörteln och synen. Hon har genomgått fem ögonoperationer genom åren för att inte bli blind. Dessutom drabbades hennes dotter också av typ 1-diabetes. Idag ser hon tydligt att den akademiska karriären är ett resultat av hindren hon har upplevt som både barn och vuxen. Karriären kommer ur sorgen över att mycket annat inte gick lika bra.

Att skriva böcker är ett led i intresset för det skrivna ordet och det har varit en överlevnadsprocess på så vis att hon har kunnat göra något konstruktivt av motgångarna.

– Min slutsats är att man kan stöta på många hinder i livet, men hittar man en konstruktiv väg så behöver inte hindren dra ner ens förmågor. Min väg har gått via psykoanalysen och tron.

Helen bor på Hönö med sin man Rikard och deras två döttrar. Ölivet har hon fått med modersmjölken då hennes mamma föddes på Hyppeln och farfar på Klädesholmen. Själv växte hon upp i Hisings Backa men har alltid känt att det är i övärlden hon hör hemma och när hennes man ville komma närmre havet och naturen bestämde de sig för att flytta ut i skärgården. Skärgårdslivet är på både gott och ont.

Fler böcker på gång

– Det fina är ö-mentaliteten, att man tar hand om varandra. Det märks så tydligt här. Gemenskap är viktigt, gemenskap och samhörigheten framför slit och släng. Det negativa är att det finns en misstro gentemot bildning. Min mamma fick på sin tid flytta för att ta körkort och utbilda sig. Det finns kvar drag av det.

Rikard träffade hon i samband med konfirmationen men det var först några år senare de blev tillsammans. Bådas hjärtan klappar i takt i livets stora med- och motgångar. Nu har de varit gifta i 20 år.

Hon har fler böcker på gång. Trean och fyran ligger klara i hennes inre och berör högfungerande autism och om att göra sin stämma hörd om kommunikationssvårigheter och den gruppens svårigheter att förstå andras perspektiv.

– Jag vill att det jag skriver ska göra skillnad i någons liv. Det är det viktigaste av allt.

Helen Wedham

Ålder: 45

Familj: Gift med Rikard, två döttrar och två katter.

Bor: Hönö

Gör: Psykolog och författare. Har skrivit böckerna När själen drunknar och S- en självhjälpsbok för den som tappat hoppet om livet. Båda finns som ljudböcker på Storytel.

Läser: Deckare, psykologi, mycket Freud, filosofi. Just nu läser jag UKON. Jag tycker mycket om Marcus Birros prosa. Jag berörs av hans intensitet och nakna innerlighet.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.