”Det förstör det som va det goa Göteborg.”
Citatet är från nyheterna. En Angeredsbo uttalar sig efter att en maskerad man avlossat skott i taket på en restaurang i Angered.
Vart är Göteborg på väg? Fy va fegt. Stackars barnen som var där inne på restaurangen.
Vad är det för människor som gör så? Vi vill inte ha det så här.
Orkar inte tänka på allt våld, världspolitiken med presidenter hit och dit. Till slut blir man överfull av nyhetsflödet. Måste klara dagen och göra det jag gör varje dag i mitt liv, för mig själv, där jag verkar. Längtar efter varieté, underhållning, poesi, bra böcker, fantastisk humor och absurdism.
Jag var på turné i Schweiz och fick uppleva precis det.
Jag höll då också mitt eget löfte till mig själv att gå till cabaret Voltaire i Zürich så fort jag var i närheten. Dadaismrörelsen föddes där år 1916, som jag skrivit om tidigare.
Stället finns kvar på samma adress men nu är det omgjort till kafé. Dada uppstod som en proteströrelse mot meningslösa krig och mänskligt fördärv. En kaosartad antikonst som kunde vara i form av dikt, skulptur, film och framträdanden.
Det är lite Dada-tid nu med nationalism, populism, främlingsfientlighet och ett Europa som skakar igen. Finns paralleller med hur det var i början av förra seklet när första världskriget bröt ut.
Såg en dokumentär om första världskriget när soldaterna i skyttegravarna tog julledigt och började festa ihop med fienden. Dom sjöng, drack och spelade fotboll i flera dar innan befälen blev för oroliga över den spontana festen som plötsligt bubblat upp.
Det är ju trots allt krig. Soldater kan inte festa med fienden.
Människan är en orolig typ. Krig är propaganda.
När vi ser oss människor med våra möjligheter och allt fint vi kan åstadkomma, undrar jag hur vi alltid lyckas välja fel ledare, som ska leda oss in i vår framtid.
Vart är människan på väg och varför?
Varför luras alltid den vanliga människan av den politiska agendan?
Varför gör vi inte revolution och störtar förtryckarna? Vi är många fler än dom.
Varför är det alltid en chef eller en politiker som trampar och får lov att göra det?
Människan är ändå vår tröst.
Det som sker nu i USA, med alla som protesterar, kommer få betydelse i framtiden.
Då är det inte förgäves, det som händer nu.
Tänker jag innan jag fortsätter spela på mitt piano. För det är aldrig förgäves utan alltid betydelsefullt viktigt givande och fullt av mening. Alltid och på alla nivåer. Som med trolleri och som med poesi och som med kärlek.
