"Lärare sökes till Lilla svenska skolan i Koh Lanta". Så stod det i platsannonsen som gav livet en ny vändning för Lovisa Reutherborg och hennes familj för fyra år sedan.
Bland drygt 600 sökande fick hon det eftertraktade jobbet, som innebär att hon tillsammans med sin make Fritjof samt sin 85-åriga mamma Berit packar väskorna och lämnar Sverige i början av oktober och inte återvänder förrän i början av april.
– Livet i Thailand är så enkelt. Det är faktiskt inte särskilt mycket man behöver ha med sig, säger Lovisa Reutherborg, när GP träffar henne hemma i villan på Styrsö Tången.
Regnet hänger i luften men trädgården är ombonad med gröna växter som bildar väggar och klänger i taket på ett litet thailandsinspirerat trädgårdskafé.
– Jag har alltid gillat öar. Eftersom Fritjofs föräldrar hade hus på Styrsö har vi tillbringat somrarna här sedan barnen var små. Och för 17 år sedan bestämde vi oss för att lämna Göteborg och bo här permanent, säger Lovisa Reutherborg, och förklarar att läraryrket är väldigt bra på det viset – det går att hitta jobb både i den svenska skärgården och på andra sidan jordklotet.
Att vara lärare på en svensk skola i Thailand skiljer sig dock en hel del från att vara lärare i Sverige. Inte minst för att det är ganska stor omsättning på eleverna i Koh Lanta. En del går bara i skolan ett par månader medan andra stannar hela säsongen och återkommer år efter år – minimum är fem veckor.
– Familjer som är på semester sätter ju inte barnen i skola, men alltfler föräldrar väljer att arbeta från Thailand en del av året. Så länge man har bra internetuppkoppling så finns det ju mycket man lika gärna kan göra därifrån, säger Lovisa Reutherborg.
Hon visar bilder där man ser att flera av klassrummen bara har tak medan "väggarna" består av palmer. Mobiltelefoner förekommer knappt och skollunchen serveras på en lokal restaurang.
– Vi har två regler som alla måste följa: Det ska vara lugn och ro i klassrummen och man ska alltid uppträda schysst mot varandra.
Lilla svenska skolan är öppen för alla barn från sex år och upp till 15 – för yngre barn finns även förskoleverksamhet. Den drivs i privat regi och är därför avgiftsbelagd. Klasserna är ganska små och består oftast av tolv elever.
– Det är för att man som lärare ska hinna med att hjälpa varje elev individuellt. Alla har med sig sin personliga studieplan från sin vanliga skola i Sverige och det kan skilja rätt mycket vad de förväntas göra, säger Lovisa Reutherborg.
Förutom att vara lärare arbetar hon även som keramiker. Från början var keramiken en ren hobbyverksamhet och något hon använde sig av i undervisningen. I dag har hon en egen keramikverkstad på Styrsö med brännugn och allt.
– Jag drejar inte utan kavlar och formar leran efter lust och känsla. Det som är så bra med keramik är att hur man än gör så blir det nästan alltid vackert.
Lovisa visar upp några av sina vitglaserade tallrikar och skålar, men mest av allt gillar hon sina "livsnjutare" – roliga keramikfigurer som vilar i hängmattor och solstolar och som i likhet med henne själv verkar njuta av livet i fulla drag.
–Begränsningar handlar sällan om pengar eller andra praktikaliteter. Det mesta sitter i huvudet och jag tror att de flesta av oss skulle kunna bli betydligt bättre på att ta vara på livet och alla dess möjligheter.
Fakta: Lovisa Reutherborg
Ålder: 57 år.
Familj: Maken Fritjof samt de tre utflugna sönerna Rikard, Robert och Rasmus i åldrarna 22 till 28 år, samt mamma Berit.
Bor: Hus på Styrsö medan vintrarna spenderas på Koh Lanta, Thailand.
Gör: Är lärare och keramiker.
Drivs av: Möten med människor och önskan att ta vara på och njuta av livet.
