Livet bara fortsätter leka för Maria i Berlin

– Berlin är annorlunda mot Paris och London. Det är en ganska lätt stad att komma till. Jag trivs med att det är lite mer tillåtande här; gatorna är breda, staden är platt, det är lätt att cykla. Det finns gott om parker och små vilda lekplatser. I alla fall om man kollar med Sverige-ögon. Det finns lekplatser där barn har byggt lite själva med egna plankor. Det är långt ifrån EU-normen, säger Maria Mogren.

Innan hon fick barn lade hon knappt märke till lekparkerna. I dag symboliserar de själva sinnebilden av stadens kreativa klimat. Själv arbetar hon med dokumentärfilm och tycker att det är den härligaste platsen att vara på, även om det som kulturarbetare innebär mycket slit och lite klirr i kassan. Därför har hon ett brödjobb som översättare.

– Det lättare att starta något här. Du kan öppna ett kafé eller en kvartersbiograf om du vill. Det finns gott om folk som gör att kulturutbudet pågår dygnet runt. Även om jag inte tar del av det på samma sätt i dag, så känns det härligt att veta att det pågår, säger Maria Mogren.

Hon berättar om tiden efter murens fall. Hon bor 200 meter från Berlinmuren. Staden var sliten och kokade. Det öppnades klubbar där man ibland fick krypa ned i en källare. Det var en spännande tid med öppna blad. Sedan dess har staden förändrats.

Maria bor sedan länge i en trerummare med utsikt till Alexanderplatz. Kvarteren runtomkring henne har renoverats och målats i pastellfärger, i samma takt som hyrorna stigit. Hon bestämde sig för att ta tag i kameran för att dokumentera ett svunnet Berlin. Det resulterade i dokumentärfilmen ”Berlin.Brunnenstrasse” som finns att låna på det lokala biblioteket.

– Jag filmade en man som bott i samma lägenhet i 35 år. Han kom från DDR och vräktes när huset skulle rivas, säger Maria Mogren och tillägger att hennes film om Tjörnkonstnären Tore Kurlberg visades på Berlins filmfestival ”Aschtung” i april och kommer att visas på bio Roy i slutet på maj.

Själv missar hon sällan Göteborg filmfestival. Då brukar hon ta ledigt en månad för att vara med och arbeta inför festivalen.

– Det är inspirerande att träffa inbjudna gäster från hela världen och arbeta tillsammans med svenska filmintresserade. Det gör att jag får en slags injektion av svenskt filmliv varje år, förklarar Maria Mogren som under tiden i Berlin tagit en magisterexamen i kulturvetenskap och konsthistoria.

Slutarbetet blev filmen ”Tyra och jag”. Den handlar om hennes mormor som föddes i Halland. Maria själv är uppvuxen i Masthugget. Hon gick estetisk linje på Schillerska gymnasiet och visste tidigt att hon ville flytta från Sverige.

– Alla mina vänner ville flytta utomlands. Det sista halvåret i gymnasiet pratade vi inte om annat, minns Maria Mogren som åkte till Roskildefestivalen, träffade en kille ifrån Östberlin och hamnade i Tyskland.

Men hon kommer ofta till Göteborg för att hälsa på

– Det är viktigt för mig. Vi har en son som är tvåspråkig och någon gång vore det roligt att prova att bo i Sverige för en tid, men det är kluvet att välja, säger hon.

Även om de första åren var tuffa med språket och att klara sig själv, så känner hon sig hemma i Berlin. Dessutom har hon lärt sig att uppskatta berlinarna.

– Det som kan vara skönt med Sverige är att det är lätt att känna gemenskap. Det är mer homogent och folk läser samma böcker. Berlinarna är kända för sin kantighet och sin hjärtlighet. Det finns en rakhet här som jag tycker om. Om du går mot rött ljus kan du få en åthutning på gatan, med ett: Hallå där ”fräulein”!

Agneta Slonawski