Litteratur är bokhäxan Evas recept för bättre hälsa

Tänk dig en mötesplats i varje stadsdel, kanske ett bibliotek med en vrå belamrat med ett smörgårdsbord av olika terapier. Ett slags gemensamhetsplats där bokläsning eller bok på recept bara är ett av flera sätt att gå vidare i livet.

– Man behöver inte vara sjuk för att få hjälp av litteratur. Den innehåller så mycket läkande kraft i sig att den kan öka meningen i livet, säger Eva Selin som själv har erfarenhet av det hela.

Tröst i tillvaron

Litteraturen var en tröst där hon växte upp i ett nybyggt område i Vallda.

– Jag upplevde mig som udda, jag var blyg, tyst och rädd. Men jag lärde mig att passa in.

– Så fort jag lärt mig läsa som sexåring fick jag låna tjocka ungdomsböcker av en granne. Jag minns motståndet, att jag fick kämpa mig in mellan raderna.

Den bestående känslan var att en annan värld öppnade sig. Ett eget rum att vara i. En plats bortanför hemmet och skolan och kamraterna på den nybyggda ängen på landet.

– Jag hittade mig själv i böckerna av Kerstin Thorvall. Hon var en viktig författare för mig. Där fann jag en själsfrände. Hon skrev om hur det var att vara ung, hur det var att vara kvinna; hon vågade lyfta fram det där trevandet inför livet, om att vara ofullkomlig. Hon blev en vägvisare i livet, säger Eva, som tror att de böckerna var med och formade hennes identitet.

– Litteraturen har gjort att jag fått syn på mig själv, att jag hittat verktyg i livet, men jag har också fått större förståelse för andra människor genom litteraturen.

Började plugga i Borås

När hon var 23 år gammal började hon på bibliotekshögskolan i Borås.

– Jag trodde nog att jag skulle få vara mer i böckerna värld än vad det blev. På något sätt så trodde jag att bibliotekets värld skulle bli en tillflyktsort där man slapp prata. Men yrket innebar att vara aktiv och utåtriktad, konstaterar Eva Selin, som valde att börja arbeta på ett sjukhusbibliotek i Mölndal.

Efter att biblioteket stängdes började hon läsa psykologi och ville hitta ett annat sätt att verka på som bibliotekarie.

– Jag ville utveckla bibliotekarierollen för min egen del. Då väcktes idén med Bokhäxan. Jag utgick från ett formulär som började med: ”Jag är…” Där alla unga som ville kunde fylla i på en hemsida och få boktips efter person. Jag lyckades få pengar från kulturrådet till idén och anlitade ett dussin bokhäxor (läs bibliotekarier), alla med alias från mytologin. De svarade med ett bekräftande lyckobrev som innehöll tre personliga boktips, förklarar Eva Selin, som tillägger att portalen lades upp på en hemsida som administrerades av det som blev hennes nya arbetsplats – Drottnings Silvias barnsjukhus.

Startade högläsning för barn

Där arbetade hon som barn- och ungbibliotekarie, men ville göra det på ett annat sätt än att köra runt med bokvagnen. Därför startade hon och en kollega med högläsning för barnen 2013.

– Läsklubben blev ett riktat och fördjupat sätt att arbeta på. Det handlar om att låta barnet ange tonen, att inte göra så mycket mer än att läsa. Efter ett tag skapas en relation, även om man inte pratar med varandra. Man kan vila i det, i stunden, eftersom boken har huvudrollen, förklarar Eva, som påpekar att högläsningen hjälpte de svårt sjuka barnen att flytta fokus till boken och att de ibland ”glömde” sin smärta.

Det är denna metod som hennes bok ”Läsklubben pågår!” handlar om. Tanken är att den skall kunna användas som en handbok.

Andra boken på idéstadiet

Inför författande har hon sagt upp sig från sjukhuset. Och redan ligger bok nummer två på idéstadiet, som ett förslag till Bibliotekstjänst förlag. Den skall handla om samma tema, fast med unga vuxna som målgrupp.

– Det är underbart att känna friheten att få arbeta med sina egna projekt, som att skriva och föreläsa. Jag står inför en ny fas i livet, säger Eva, som fortfarande läser mycket, men är mycket mer kritisk till sina bokval i dag. Den senast lästa boken som betytt mycket är skriven av Vigdis Hjort och heter ”Arv och miljö”.

TEXT

Agneta Slonawski

livsstil@gp.se