Lisas son Theo var bara sju år när cancern tog hans liv

Han hade bakat rulltårta med farmor och spelat favoritspelet Fortnite – ”jag är grym, jag vinner hela tiden!”. Sjuårige Theo var lycklig, han skrattade.

– Vi tog en långpromenad på kvällen hela familjen, minns mamma Lisa Bergman.

– Det var stjärnklart. När vi kom in åt Theo en clementin. Han hade mått bra de sista dagarna. Han sa ”i morgon vill jag ha fruktsallad”.

Allt gick så snabbt

Men mitt i natten vaknade Theo med ont i huvudet. Sedan gick allt snabbt.

– Theos pappa Robert gjorde hjärt- och lungräddning, fortsätter Lisa. Både ambulans och räddningstjänst kom.

I huset i Utby letar sig solens strålar in. Theos egengjorda trollspön som han skulle sälja till förmån för Barncancerfonden glittrar samtidigt som Lisa berättar om hur Theo en dag i december förra året ramlade i skolmatsalen. Han verkade ha problem med ena ögat.

– Vi blev jätteoroliga men förstod inte. Skulle han ha fått ett synfel plötsligt?

Lisa och Robert tog Theo till läkare, det talades om virus och gjordes röntgenundersökningar. Borrelia nämndes men innan det hann utredas blev Theo på julaftonen akut sämre.

– Jag satt vaken hela den natten på sjukhuset och tänkte ”vad kan det vara?”.

Blödning i en tumör

På morgonen, efter ytterligare en röntgenundersökning, kom svaret – en blödning i en tumör i Theos hjärna.

– Theo behövde opereras och de sa ”det är inte säkert att han vaknar”, förklarar Lisa.

Hon tystnar ett ögonblick, torkar några tårar.

– Det är hemskt att tänka på allt. Men kirurgen som opererade Theo var fantastisk.

Elakartad och aggressiv

Familjen hade då inte fått veta något mer om Theos tumör. Men inte lång tid efter operationen kom beskedet: elakartad, aggressiv och blödningsbenägen.

– Vi frågade ”hur många klarar sig, 50 procent?”. Inget svar. ”20? 10?”, sedan frågade vi inte mer… Det kändes som om världen gick under. Samtidigt satt Theo, på glatt humör, utanför och väntade med sin farmor och min bror.

Lisa berättar att de pratade med Theo om döden, men de ville inte att han skulle förlora hoppet.

– Vi sa ”man kan dö av cancer men du ska inte dö”. Theo var trots allt väldigt glad genom allt och jag och Robert sa direkt till varandra ”vi ska inte sörja någon som lever”. I stället bestämde vi oss för att göra allt för att Theo skulle få de bästa dagar han kunde få.

Deltog i forskningsstudie

Efter en kort paus lägger Lisa till:

– Theo älskade Fortnite och sa en gång ”när man dör så tror jag att man aldrig kan dö igen, då är man kanske inne i sitt eget Fortnite-spel”.

Vidare förklarar Lisa att Theo erbjöds vara med i en forskningsstudie som familjen tackade ja till.

– Det gav oss lite hopp trots allt. Men när Theo fick en ny blödning, en massiv, fanns det ingenting att göra.

Theo dog på sjukhuset med sina nära omkring sig – och med Fortnite påslaget i bakgrunden.

– Theos bror Charlie sa ”Theo känner sig trygg om han hör Fortnite”, berättar Lisa med ett svagt leende.

Ögonen blänker till när hon fortsätter:

– Allt kändes overkligt... Men till slut blev vi tvungna att säga till Theo ”det är okej att släppa taget, mormor och morfar finns där”.

Knutit nya kontakter

Efter Theos död har kontakten med andra som varit med om liknande förluster betytt mycket för Lisa. Särskilt kontakten med Linnea, en kvinna från Östersund, har blivit extra betydelsefull.

– Hon såg en kommentar jag skrivit på Barncancerfondens Instagram, gick in på mitt konto och upptäckte då att våra barn varit i samma ålder och haft samma sorts tumör.

Dessutom hade Linneas dotter dött kvällen den 25 mars, precis som Theo – och de både sjuåringarna hade var sitt äldre syskon.

– Vi har haft kontakt nästan varje dag sedan Linnea skrev till mig, säger Lisa. Vi speglar varandras sorg. Det jag känner, det känner hon också.

Går igenom samma process

Lisa funderar lite innan hon fortsätter:

– Jag har underbara vänner som jag alltid kan ringa, men Linnea och jag går igenom exakt samma process – och att ha någon som förstår betyder mest av allt.

– Det är också tur att jag har Robert. Vi har gått igenom mycket tillsammans, konstaterar hon.

Lisa konstaterar att Theos sjukdomstid har börjat lägga sig.

– Nu tänker jag mer på fina minnen och på hur fantastisk Theo var. Robert fyllde år en vecka innan Theo gick bort. Theo älskade födelsedagar och var uppe jättetidigt. Jag hade inte tänkt på att köpa någon present – men då slog Theo in ett av sina gosedjur. Han tyckte så mycket om att vara med familjen och han var så kärleksfull.

Lina Norman

livsstil@gp.se