Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Undersköterskan Lisa Jakobsson, som arbetar inom äldrevården, utsågs i fjol till årets handledare i Västra Götalands-regionen. "Jag blev väldigt stolt och glad över den utmärkelsen", säger hon.

Lisa är expert på att tyda de äldres signaler

I arbetet inom äldrevården med dementa har Lisa Jakobsson hittat sitt drömyrke. Förra året blev hon utsedd till årets handledare i Härryda kommun och i hela VG-regionen.

Mycket i arbetet inom demensvården handlar om förmågan att tyda signaler. Det är hela tiden en balansgång och samtidigt en utmaning i arbetet. Lisa kommer in på en sådan sak som beröring.
– Vissa människor vill ha kroppskontakt, andra inte. Det där är också något som samtidigt kan skifta från en dag till en annan. Personer som i vanliga fall älskar beröring kan ju en dag vara ledsna för något och kanske inte alls vill ha den där kroppskontakten. Det kan bero på en massa saker som den personen känner men kanske inte lyckas förmedla till mig, och där blir det lite mitt ansvar att känna in.

Under 2016 arbetade Lisa med en handlingsplan för hela Härryda kommun, som har antagit hennes idéer om handledning. Hon blev sedan utvald till Årets handledare av Vård och omsorgscollege och dessutom årets handledare i hela Västra Götalandsregionen.
– Jag blev väldigt stolt och glad över den utmärkelsen, att de uppmärksammat mitt arbete på det sättet, säger Lisa.

Bild: Jan Larsson
Bild: Jan Larsson

Hon är utbildad undersköterska och har jobbat med dementa i snart 21 år. Parallellt med detta har Lisa vidareutbildat sig i vårdpedagogik och handledning. I dag jobbar hon med dementa på Ekdalagården i Mölnlycke, ett arbete som hon trivs med.
– Det är den typ av vård jag tycker är stimulerande att jobba med. Ingen dag är den andra lik. Hela mitt arbete går ut på att känna av och bemöta människor som jag aldrig vet vart de är i tanken. Det kan vända på en minut från ena sinnestillståndet till det andra.  Det är just den komplexiteten som finns i arbetet som gör det så spännande och utvecklande.
Hur hanterar man dessa svängningar?
– Det är som sagt en balansgång. Ibland måste man kanske spela med, för att det är det bästa sättet just då. Samtidigt får man hitta en balans och inte spela på det viset så att man kränker en annan människa och mindervärderar den. Det är hela tiden en avvägning så att det fortfarande blir på den andres villkor. Mycket handlar om att hitta sig själv och hur jag kan anpassa mig.

Samtidigt har varje människa en egen historia med sig.
– När någon flyttar in, så vet jag inte så mycket om personen. Ibland får man lite information, kanske mer medicinska saker. Men det gäller att försöka hitta människan bakom den personen. Har han eller hon rest? Varit gift?  Varit kär och haft barn? Vad har han jobbat med? Fritidsintressen? Det gäller att hitta allt det där.

När det gäller handledararbetet så har eleverna olika bakgrund. De kan komma från gymnasiet, Komvux, eller vara nyanställda och vikarier. Många med skiftande erfarenhet.
– Det är väldigt olika. Men jag försöker påminna alla elever om den där fingertoppskänslan, att man inte tar saker för givet. Jag kan ta exemplet med en dam som i vanliga fall tackar nej till kaffe och att jag ändå frågar henne varje gång det är lunch. Just den här dagen kanske hon inte vill, men det kan också hända att hon någon gång i månaden tackar ja. Så jag frågar alltid. Om inte annat får hon en bekräftelse av att jag frågat henne. Sådana små saker är viktiga.

Lisa funderar på statusen för yrket och hon menar att hon själv kan påverka mycket genom handledningen.
– Det är mycket därför jag tycker att handledning är så roligt. Jag vill få eleverna att förstå vilket viktigt jobb de gör. Att det krävs mycket arbete. Man får möta sorg, saknad, frustration. Men också att du kanske får vara med många av de här människornas under deras sista tid. Det kan också vara så att du är en av dem som kan göra något bra av en människa sista dag i livet. Sådant försöker jag förbereda dem på.
Vad gäller framtidsplaner, så säger hon att hon har hittat sitt drömyrke.
– Jag vill jobba som undersköterska på demensenheten. Men för att utmana mig själv skulle jag vilja jobba mer med handledning. Mer med att förklara vilket jätteuppdrag vi har och att visa stolthet och respekt inför detta, berättar Lisa.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.