Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Fört sex år sedan fick Linda Pettersson veta att hon led av den obotliga Addisons sjukdom. Men hon har vägrat att låta sjukdomen bli en begränsning. "Jag ser mig som en frisk, eller i alla fall vanligt fungerande, människa", förklarar hon. Bild: Anna Edlund

Linda har lärt sig att hantera sin livslånga sjukdom

När hon fick diagnosen Addisons sjukdom, som innebär att kroppen inte kan producera tillräckligt med kortisol, började hon av ren rädsla att begränsa sig själv. Men när Linda Pettersson för några år sedan bestämde sig för att cykla Vätternrundan – och klarade det – försvann mycket av den oro hon tidigare känt.

Om hon blir magsjuk och kräks upp sin medicin kan hon snabbt få en så kallad Addisonkris.

Även stress och trauman kan vara utlösande.

– En Addisonkris kan leda till att hjärtat lägger av, förklarar Linda Pettersson. När jag först fick diagnosen kände jag mig begränsad. Jag oroade mig... ” vad orkar jag?” Jag bromsade mig själv i två-tre år. Det kändes svårt att resa till ställen där jag riskerade att bli magsjuk. Jag älskar att åka skidor, men började oroa mig för att jag skulle köra omkull och bryta benet.

Krånglande binjurar

Addisons sjukdom innebär att binjurarna fungerar dåligt eller inte alls vilket orsakar brist på det livsviktiga hormonet kortisol.

– Ofta går man med symtomen i många år innan man får rätt diagnos, säger Linda. Det är en väldigt ovanlig sjukdom. I mitt fall opererades jag tre gånger för tumörer i binjurarna och de slutade sedan producera kortisol.

Yoga är bara ett av alla hälsorelaterade intressen i hennes liv.. Bild: Anna Edlund

Det har nu gått sex år sedan sjukdomsbeskedet och Linda har sedan dess behandlats med kortisontabletter, som i kroppen omvandlas till kortisol.

– När jag vaknar är jag alltid jättetrött. I början tog jag en kortisondos på morgonen och en vid tvåtiden. Men nu finns det fina forskare på Sahlgrenska som har tagit fram en annan typ av tablett, en depåtablett. Det räcker att jag tar en sådan tablett på morgonen och sedan skickar den ut doser under dagen.

Cyklade Vätternrundan 2016

Linda gör en kort paus innan hon lägger till:

– Det har gjort jättestor skillnad. Jag känner mig tryggare. Ibland behöver jag ta extra kortison men det är sällan.

Ett sådant tillfälle då Linda behövde extra doser kortison var då hon 2016 cyklade Vätternrundan.

– Fram till dess hade jag tänkt ganska begränsande, säger hon. Samtidigt kände jag mig rastlös. Jag ville prova något nytt och blev sugen på att cykla. Jag tänkte ”det kommer aldrig att gå, men jag måste testa”.

Att cykla Vätternrundan har öppnat nya dörrar för Linda.. Bild: Anna Edlund

Linda hade då även kommit i kontakt med Svenska Addison-föreningen vars grundare utöver föreningen också startat Team Addison – i syfte att genom att delta i olika lopp sprida kunskap om Addisons sjukdom.

– Jag bestämde mig för att cykla Vätternrundan för Team Addison, förklarar Linda. Det känns viktigt att informera om sjukdomen. Det kändes också viktigt att genomföra loppet tillsammans med andra som kunde ha lite koll på mig.

Omgiven av läkare

Linda ler en aning när hon berättar att hon fick ihop ett gäng där fem läkare – bland annat hennes sambo som cyklat Vätternrundan flera gånger tidigare – och en brandman ingick.

– Det gjorde att jag kände mig extra trygg. Men resan fram till loppet kändes overklig. Samtidigt tänkte jag hela tiden ”det ska gå, jag ska klara detta”. När det var dags var jag jättenervös, men det släppte när vi rullade iväg. Innan hade jag cyklat som längst 15 mil. Nu var sträckan dubbelt så lång. När det var bara några mil kvar kändes det helt fantastiskt.

Att hon klarade av att cykla Vätternrundan öppnade nya dörrar, som Linda själv beskriver det.

– Jag började cykla mountainbike efteråt, och i år har jag börjat träna crossfit. Det hade jag aldrig vågat för ett par år sedan. Jag känner mig inte rädd längre för att prova nya saker. Jag har bevisat för mig själv att jag inte behöver vara så orolig. Samtidigt ska man inte vara dumdristig. Min nya dröm är att åka Vasaloppet. Jag åker skidor varje vinter, på alla håll det går. Innan påsk var vi ett gäng som gick på tur runt Sylmassivet. Det var en liten milstolpe att jag klarade av att ta mig fram på skidor fem dagar i rad.

Sjukdomen påverkar inte längre henne så mycket i vardagen och Linda är heller inte så rädd för att pröva nya saker.. Bild: Anna Edlund

Linda funderar ett ögonblick men fortsätter snart:

– Det är befriande att känna att jag kan göra sådana saker. Det dyker upp små utmaningar då och då som gör att jag känner mig frisk. Jag vill vara en inspiration för andra som tänker ”nu är livet över”. Många med Addisons sjukdom mår väldigt dåligt. Jag försöker fokusera på det jag klarar av, men jag har respekt för att alla inte kan göra samma saker.

Svårt att klara stress

Linda konstaterar att det svåraste med sjukdomen, som hon upplever det, är att veta om hon är trött för att kroppen är trött eller om det beror på att hon är låg på kortisol.

– Jag klarar inte stress särskilt bra. Jag blir väldigt trött och får ont i huvudet. Jag försöker undvika sådana situationer. Jag tänker också på vart jag reser. Annars påverkar sjukdomen mig inte så mycket i vardagen längre. Jag ser mig som en frisk, eller i alla fall vanligt fungerande, människa. Det är en härlig känsla att kunna våga. Jag behöver inte längre känna mig begränsad.

Linda Pettersson

Ålder:

45 år.

Bor:

Lerum.

Familj:

Sambo och utflyttad vuxen bonusdotter.

Gör:

Jobbar med digital marknadsföring på Husqvarna Construction och driver företaget Smiling YOGA.

Intressen:

Cykla, yoga, träna crossfit, åka skidor, vara i sommarstugan.

Addisons sjukdom

En sällsynt endokrin sjukdom som innebär att produktionen av kortisol, aldosteron och androgener i binjurebarken är nedsatt. Obehandlad leder sjukdomen till döden, men prognosen vid behandling är mycket god. Sjukdomen är uppkallad efter Thomas Addison, som beskrev den 1855.

Orsaken till sjukdomen är nästan alltid autoimmun, vilket innebär att immunsystemet i stället för att reagera mot kroppsfrämmande virus eller bakterier av misstag reagerar med kroppsegna vävnader. I det här fallet mot binjurebarken.

Vanliga symtom är bland annat trötthet och magont. Sjukdomen går inte över, men med behandling kan du oftast leva som du gjorde innan du blev sjuk. Behandlingen består av läkemedel som ersätter hormonerna.

Källa: 1177 Vårdguiden och Wikipedia

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.