Lillemor och Cecilia hittade vänskapen i volontärprojektet

Ibland promenerar de. Andra gånger ses de hemma över en kopp kaffe. De samtalar och uträttar ärenden tillsammans – gör sådant som vänner gör. På en parkbänk i Slottsskogen tar Cecilia Hamilton, 67, fram en termos och serverar kaffe till 88-åriga Lillemor Hygrell.

– Vi har börjat lite med högläsning också, berättar Lillemor.

– Och en gång hade vi fest med räkor och ett glas vin, fyller Cecilia i.

”Jag hoppar på allt”

Lillemor och Cecilia lärde känna varandra för två år sedan genom Räddningsmissionens och Bräcke diakonis gemensamma vänvolontärprojekt.

– Jag hoppar på allt, utbrister Lillemor. Jag är väldigt nyfiken av mig och säger aldrig nej. När hemtjänsten berättade för mig om projektet sa jag ”gärna!”.

Hon ler lite när hon lägger till:

– Och det klaffade så bra mellan mig och Cecilia!

– Det kändes väldigt spännande inför den första träffen, konstaterar Cecilia som såg Räddningsmissions annons på Facebook, tyckte att det lät intressant och viktigt och därmed anmälde sig.

Efter att Räddningsmissionens vänvolontäransvarige intervjuat Cecilia och parat ihop henne med Lillemor sågs de allesammans hemma hos den sistnämnda.

– Det kändes naturligt på något sätt, minns Lillemor. Jag var inte nervös alls, absolut inte. Jag satt helt lugnt och väntade.

– Räddningsmissionen gjorde det så bra, säger Cecilia. När jag träffade Lillemor tänkte jag ”men är det möjligt, med en så här lyckad matchning?”.

Det sa klick direkt

Cecilia ler en aning samtidigt som Lillemor fyller i:

– Jag var lika förvånad jag. Men man kan säga att det sa klick! Det är konstigt att man kan träffa någon man känner en sådan kontakt med på en gång. Det sägs att man inte kan få nya nära vänner när man är gammal – men det stämmer inte.

Cecilia lutar sig tillbaka på bänken och konstaterar att de hela föll väldigt bra ut.

– Lillemor är en så intressant kvinna.

Lillemor skrattar lite och skakar på huvudet.

– Jo det är du, fortsätter Cecilia. Det är givande och intressant att prata med Lillemor. Att lyssna på hennes reflektioner kring saker och ting ger mig jättemycket. Vi berättar för varandra om våra familjer och om hur vi har haft det. Det är så kul!

– Det är väl det att jag är nyfiken, säger Lillemor fundersamt.

Coronaläget har påverkat

I nästa stund konstaterar de båda att coronasitutionen har inneburit stora konsekvenser för deras vanligtvis regelbundna träffar.

– Det har varit ett enormt hinder, säger Lillemor. Man kommer inte ut.

– Vi har varit väldigt försiktiga, förklarar Cecilia. Men det blir tråkigt. Att tala i telefon är inte samma sak som att ses.

Hon gör en kort paus innan hon lägger till:

– Nu har vi börjat träffas lite igen. Struktur är bra. Vi brukar ses på tisdagar och har gjort ett program där vi skrivit upp vad vi vill göra. Vad är det vi ska göra när corona är över?

– Gå på museum, säger Lillemor. Och se efter vilka bra filmer som visas på bio.

Cecilia nickar instämmande.

– Det här blev precis så som jag hade hoppats på, säger hon sedan. Att få in en ny människa i sitt liv är jättegivande.

– Ja någon som man både kan lita på och ha roligt med, säger Lillemor. Tilliten är det viktigaste – Cecilia är en vän man verkligen kan tala med. Lägger de ner projektet då fortsätter vi träffas ändå. Att kunna hjälpa varandra är underbart. Det här har verkligen betytt allt!

Hoppas fler ska anmäla sig

Både Cecilia och Lillemor hoppas att fler ska anmäla sig till vänvolontärprojektet.

– Unga människor idag har ofta inte en så nära kontakt med andra generationer, konstaterar Cecilia. Detta är ett sätt. Och man gör det på sitt eget vis.

– Det gäller bara att ha framförhållning och fantasi, fortsätter Lillemor. Jag rekommenderar absolut andra att anmäla sig. Det finns de som sitter helt ensamma och som verkligen skulle behöva det här.

Lina Norman

livsstil@gp.se