Lennart vägrar sluta med sitt ädla hantverk

– Det är så otroligt roligt att jobba och bygga gitarrer. Och sen gör jag och min fru Marianne som vi vill. Kommer något annat emellan tar vi ledigt. Och de två månadernas sommarsemester är heliga. Då är vi i sommarstugan vid Vänerns strand, säger Lennart.

Men normalt är det vanlig arbetstid som gäller. Sju till fyra. Och Lennart har inte långt till jobbet. Ut genom en dörr och in genom en annan. Gitarrfabriken ligger nämligen i anslutning till bostadshuset.

Det hela började 1945 då Lennarts pappa Hans lät bygga fabriken och starta tillverkningen. Sen dess har 50 000 gitarrer och 30 000 cittror lämnat fabriken. Lennart har varit med sen 1959, då han som 14-åring efter avslutad skolgång klev in i fabriken.

Och under alla år har Lennart Persson skaffat sig ett fint renommé bland kunderna, och det där med marknadsföring har egentligen gett sig självt.

– Jag har fortfarande många kunder, bland annat en del musikaffärer i Göteborg och Stockholm, men jag är försiktig med att ta in några nya, större kunder. Men kommer det privatpersoner är de mer än välkomna. Det är bara roligt och alltid får vi en positiv återkoppling när någon varit här och hämtat en beställd gitarr, förklarar Lennart.

Och privatkunderna kommer nästan från hela Sverige. Ett tips till någon, ett besök i Lugnås och en beställd gitarr. Svårare än så är det inte.

Men det där att du inte kan spela, hur gör du för att veta att gitarren är av högsta kvalitet?

– Jag kan något ackord och kan därför också få ton och bedöma klangen. Mer behövs inte.

Att bygga en gitarr kan tyckas vara komplicerat och svårt, och Lennart medger att det är många moment som ska göras innan gitarren är klar och har den rätta klangen.

– Men svårt? Nej, inte efter alla dessa år.

Maskinerna är moderna och många specialtillverkade för just gitarrtillverkning.

– Vi har köpt in en del maskiner från gitarrfabriker som lagt ner, bland annat från Levin, som vi också haft ett intimt samarbete med.

I dag är Lugnås gitarrfabrik den enda i Skandinavien, om man inte räknar in de tillverkare som bara gör några enstaka specialgitarrer om året.

Fabrikslokalen är fylld av råvirke, bland annat afrikansk mahogny och indisk jakaranda, det senare träslaget importerar Lennart direkt från Indien. Träslagen förädlas i fabriken, genom att de hyvlas och slipas/putsas till olika dimensioner och storlekar. Ädelträet används till resonansbotten (tre millimeter) och sarg (två millimeter) medan en del sågas ut till gitarrhalsar. Överdelen på gitarren består av europeisk gran.

När Lennart berättar om hur man bygger upp en gitarr tycks det vara ett enkelt jobb, men det krävs sannerligen många års erfarenhet,

Vad är det svåraste?

– Att passa in gitarrhalsen. Det gäller att få rätt höjd mot gitarrlådan och rätt vinkel. Det kan vara litet knepigt och det gäller att justera infästningen så att det blir perfekt och sluter tätt mot sargen.

Lennart arbetar efter principen att göra i ordning delarna i förväg, helt enkelt bygga upp ett lager av bottnar, sarger, halsar och greppbräder.

Hur får du till formen på sargerna?

– Det sker genom att jag värmer träet i varmt vatten och sedan sätter det i en press med tryckluft, som gör att träet formar sig. Det torkar snabbt av värmen i pressen, och sen flyttar jag över två sarger i en form och fogar samman. Det tar cirka fyra minuter att göra en sarg.

Bottnarna sätts ihop i en specialmaskin och putsas sedan i en annan maskin. Det som kräver rent hantverksmässigt arbete är gitarrhalsarna, men hålen till stämskruvarna borras i en förprogrammerad borr som gör att de hamnar på exakt rätt ställe.

Att gitarrerna från Lugnås håller hög klass vittnar väl det faktum att de under alla år varit efterfrågade i branschen. Samarbetet med klassiska Levinfabriken inleddes också tidigt genom att Perssons i Lugnås levererade gitarrhalsar, närmare bestämt 65 000, under årens lopp och att man senare tillverkade 6 000 Levingitarrer, de sista för två år sen.

Miljontals strängar har också kommit från Lugnås. Kanske inte så svårt att förstå. Bara de 30 000 cittror som tillverkats har i genomsnitt 75 strängar var…

Konkurrensen om gitarrerna hårdnar dock. Billiga gitarrer från Kina dumpar priserna, men Lennart Persson menar att kvalitet i slutändan ändå är viktigare än priset.

När pappa Hans gick bort tog Lennart över gitarrfabriken 1999. I dag är det han och hustrun Marianne som bygger gitarrerna. När företaget var som störst fanns 13 anställda.

Men Lennart känner inte längre någon press.

– Oftast tar jag till långa leveranstider för att inte behöva jäkta. Det finns mycket annat som också ska göras. Inte minst torsdagspromenaderna tillsammans med kompisarna. Dessa avslutas alltid med gemensam frukost.

Gitarrfavoriter?

– När jag var ung var det Spotnicks och Bosse Winbergs elgitarr som gällde!

Håkan Larsson