– Men jag går inte på rosa moln varje dag. Jag gnäller också över vädret. Och jag kan ångra att jag inte slutade röka tidigare… Samtidigt vet läkarna inte om min cancer berodde på rökningen, säger Lena Bengtsson
– Men jag går inte på rosa moln varje dag. Jag gnäller också över vädret. Och jag kan ångra att jag inte slutade röka tidigare… Samtidigt vet läkarna inte om min cancer berodde på rökningen, säger Lena Bengtsson Bild: Anna Edlund

Lena slutade att röka fick en andra chans

Som tonåring förlorade Lena Bengtsson sin mamma i lungcancer. 47 år gammal drabbades hon själv av sjukdomen.
– Mamma dog tre månader efter att hon fått beskedet. Det enda jag kunde se framför mig var att jag skulle ha ett år kvar max.

ANNONS
|

Som tonåring förlorade Lena Bengtsson sin mamma i lungcancer. 47 år gammal drabbades hon själv av sjukdomen. Det har gått tre och ett halvt år nu och det känns som om jag fått en andra chans i livet.

Inför varje kontroll får hon ont någonstans – i axlar, skuldran, ibland även i huvudet.

– Då tänker jag ”har jag fått en hjärntumör nu också?”. Jag har aldrig varit sådan tidigare och det är jobbigt att inte kunna hantera de här tankarna. Jag mår ju bra. Varför ska jag tänka så varje gång? Man blir irriterad på sig själv men jag vet att flera cancerdrabbade reagerat likadant

ANNONS

Kände det i hela kroppen

Lena Bengtsson gör en kort paus. I höst har det gått fyra år sedan hon gick till vårdcentralen efter att ha haft hosta och febertoppar utan att känna sig förkyld.

– Jag tog en drop-in tid och blev skickad direkt till Kungsbacka sjukhus för röntgen. Redan då fick jag en jättejobbig känsla i kroppen. Min mamma dog i lungcancer när jag var 17 år, tre månader efter att hon fått sitt besked. Det fanns inte samma behandlingar då som idag, det har gått framåt men det kändes ändå fruktansvärt jobbigt.

Det första beskedet var dock lugnande – ”det ser ut som lunginflammation”.

– Jag fick penicillin men sedan kom även en kallelse till CT-röntgen, berättar Lena. Läkaren på vårdcentralen ville göra en extra koll – det var tur att han var så noggrann. Efter den röntgenundersökningen hann jag knappt hem innan han ringde. ”Kör du bil? Parkera innan vi pratar”. Då visste jag, jag kände det i hela kroppen. ”Tyvärr finns det något kvar i din lunga”.

Kunde inte ta in

Lena fick en remiss till lungmedicinavdelningen på Hallands sjukhus i Halmstad och ett par dagar senare gjordes flera olika undersökningar. Den 5 december 2017 blev hon ditkallad igen.

– Jag åkte ner med min man. Han var med på vartenda läkarbesök – tack och lov. När man sitter där och får beskedet lungcancer och därefter en massa information, då låser det sig. Det enda jag kunde se framför mig var att jag skulle ha ett år kvar max medan min man hörde andra saker. Du själv kan inte ta in det läkaren säger, därför är det viktigt att ha någon med sig.

ANNONS

Lena minns hur hon tänkte på sin mamma, som dog så hastigt efter att hon fått sitt cancerbesked. Tankarna snurrade ”är detta min sista jul, ska mina pojkar förlora mig i alldeles för tidig ålder?”.

– Jag fick fruktansvärd dödsångest och panikångest, det går inte att beskriva.

Vi sitter på uteplatsen framför huset Lena bor i.

Lyckad operation

– Jag kunde sitta så här och plötsligt börja störtgråta och behöva gå och kräkas, fortsätter hon.

Eftersom jul och nyår var på ingång dröjde det att få tid för operation.

– Jag kände ”jag bryr mig inte om att det är julafton – tänk om cancern sprider sig”. Men det fanns ingen spridning och den 11 januari 2018 tog de bort halva vänster lunga och även en massa körtlar. Läkaren var nöjd, det var en lyckad operation.

Lena, som även behandlades med cytostatika, tystnar ett ögonblick innan hon konstaterar:

En andra chans

– Det har gått tre och ett halvt år nu och det känns som om jag fått en andra chans. Jag är inte troende men det känns som om någon hjälpte mig. Jag träffade verkligen rätt läkare och rätt sköterska.

Lena förklarar vidare att hon tidigare rökte men slutade direkt då hon blev sjuk.

ANNONS

– Läkaren på vårdcentralen frågade om jag ville ha hjälp att sluta röka redan innan jag fick cancerbeskedet. Jag hade väldig tur, han tog det på största allvar. Jag tackade ja direkt. Jag hade ändå tänkt sluta.

Av en sköterska fick Lena hjälp att lägga upp en plan. I början hade de kontakt varje vecka.

Inte livet för givet

– Det var fantastiskt bra! Hon var ett stort stöd. Det är jättesvårt att sluta själv – jag hade försökt flera gånger innan – men det finns hjälp att få. Det finns till exempel tabletter på recept som gör att man inte blir röksugen, det visste inte jag.

Idag går Lena på kontroller en gång i halvåret och hon anar att livet aldrig blir som vanligt igen.

– Jag kommer nog alltid att bära med mig den här oron. Men det har blivit bättre och jag är oerhört glad över att jag får vara med och sitta här idag – och njuta av livet. Jag känner mig tacksam. Jag tar inte livet för givet.

Med ett svagt leende lägger Lena till:

Inte rosa moln

– Men jag går inte på rosa moln varje dag. Jag gnäller också över vädret. Och jag kan ångra att jag inte slutade röka tidigare… Samtidigt vet läkarna inte om min cancer berodde på rökningen. Det är ingen idé att grunna, man måste se framåt. Men det är lite tråkigt, när det gäller lungcancer, att det ibland fortfarande känns som att man får skylla sig själv om man rökt.

ANNONS

Lena Bengtsson

Ålder: 51 år.

Bor: Särö.

Familj: Man och två söner.

Gör: Arbetar på bilfirma.

Intressen: Resa, promenera, umgås med familjen.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS