Hon är en av mediebranschens stora stjärnor, tidningsmakaren och journalisten Amelia Adamo. Vid 75 övar hon på att ha fritid – men hon är fortfarande engagerad, numera i ensamhetsfrågor.
Jonas Ekströmer, Malin Eijde
Tal undanbedes på Amelia Adamos 75-årskalas. Hon firar gärna stort och påkostat men lovsånger har hon redan fått mycket av under sitt yrkesliv, säger hon.
– Jag är faktiskt tillräckligt hyllad och det säger jag inte med någon tillgjord ödmjukhet. Har man ett stort kalas med många vänner så kan talen ta hemskt lång tid. Även om det är jättekul att höra dem.
Tidningsdrottningen med näsa för vad läsaren vill ha
Tidningsdrottning brukar hon kallas, och det beror på att hon har varit en osedvanligt skicklig tidningsmakare under många år. Hon har haft näsa som få för vad läsarna vill ha. Dessutom har hon haft förmågan att genomföra både stora omgörningsprojekt och starta nya tidningar, från slutet av 1980-talet. Främst kopplas hon kanske till grundandet av månadstidningarna Amelia och M Magasin. Men även till Aftonbladets framgångar med att nå kvinnliga läsare, och uppryckningen av Veckorevyn på 1990-talet.
En näsa de inte ville släppa taget om
När hon pensionerade sig från M 2017 ville Bonnierkoncernen ha henne kvar i styrelsen. En sådan näsa ville man inte släppa taget om, kanske de tänkte. Men hon lämnade det uppdraget också. Det blev lite som att titta på matchen från läktaren i stället för att spela på plan, förklarar hon.
– Det blir inte samma sak som när man är inne och jobbar i verksamheten varje dag. Styrelsejobb var inte lika roligt som när jag var chefredaktör, helt enkelt.
Nu frilansar hon en del för M Magasin. Resten av tiden försöker hon lära sig att vara pensionär. Hon har gott om erfarenheter, men just fritidsliv har aldrig utgjort ett viktigt kapitel i hennes liv. När pandemin kom och föreläsningar och andra uppdrag bokades av, fann hon sig plötsligt sitta med en förskräcklig massa ledig tid.
Livet har varit en evig leverans
–Då upptäckte jag vad svårt jag har att inte vara nyttig. Mitt liv har varit som något slags evig leverans. Man har levererat artiklar eller tidningar eller mat eller åkt och hälsat på morsan … Mitt liv har varit som en enda stor lista som jag har bockat av, säger hon.
Så vad gör man då om man inte kan segla? Om man aldrig har shoppat, spelat tennis eller åkt skidor, utan mest har prioriterat jobbet? Amelia Adamo började vandra, umgås, planera luncher och tid med familjen. I vindsvåningen på Södermalm i Stockholm har barnbarnen ett eget rum. Och numera kan hon boka en sommarvecka på Gotland för att vara nära dem.
– Tidigare kanske jag åkte till Italien i stället.
Att umgås är viktigt och något hon kallar för att ”investera i kärleksbanken”.
– Det har jag lärt mig, att du behöver inte bara ha”fuck off-kapital” i livet. Du måste vara en god och bra människa, så att när du en vacker dag behöver hjälp, då ska du inte vara ensam. Du ska vara en älskad person. Det ska finnas människor som vill dig väl.
Frågan jobbar hon med som ordförande i Ensamhetskommissionen. Ett icke-politiskt initiativ som kartlägger ensamheten i samhället.
– Till exempel de som ringer larmtjänst bara för att få prata, inte larma. Det har engagerat mig: Vad kan man göra?
Amelia Adamo är född i Rom och får ibland frågor om hur det ser ut med ofrivillig ensamhet i Italien.
Enklare i Italien med öppna dörrar
– Men i Italien är allt så mycket enklare, för där är dörren öppen från början. Den där inställningen som är vanlig här finns inte, att ”det är så skönt att få stänga dörren”. Där tycker man att det är konstigt när en granne stänger in sig.
Hon var bara ett litet barn när hon flyttade till Sverige med sin ensamstående mamma Elda. Henne skriver hon mycket om i sin självbiografi ”Kvinnoarvet” (Piratförlaget, 2020). En mamma som hade ett tufft liv, men som lärde sin dotter att ta ansvar för sina beslut och inte se sig som ett offer.
Mamma Elda var städerska. Själv har Amelia gjort superkarriär i en bransch full av manliga chefer.
– har svårt att inte vara nyttig Bra resultat gör det lättare att både öka din budget och hitta på konstiga saker som du får göra, säger Amelia som ser sig själv som en chef som både har prioriterat goda resultat och god arbetsmiljö.
– Le och leverera, det är vad det handlar om.
Amelia Adamo
Ålder: Fyller 75 år den 24 februari.
Gör: Frilansande journalist, före detta mediechef.
Bor: Vid Hornstull i Stockholm och på Dalarö, Stockholms skärgård.
Familj: Sambon Lucio Benvenuto, sammanlagt fem barn och sex barnbarn.
Om att fylla 75: ”Jag har mentalt svårt att ta in det. Det är inte så att jag sörjer åren som har gått, för de har varit jättebra. Men jag känner att tiden är utmätt, och jag måste ta vara på det jag har framför mig.”
Så firar hon födelsedagen: Med ett gemensamt kalas med Lucio när han fyller år i augusti. ”Jag tycker mycket om smokingkalas – det har jag haft för lite av i mitt liv. Så ett sådant ska vi ha, utomhus.”
Favoritsyssla hemma: Läsa böcker. Just nu Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah, samt ett recensionsexemplar av Malin Persson Giolitos nya roman som snart kommer ut.
Stör sig på: Dumma människor.
Så rensar jag tankarna: Bastu plus isbad.
Priser i urval: Stora journalistpriset 1986 och 2006, Lukas Bonniers stora journalistpris 2003, utsedd till årets chef på Chefsgalan 1997 och fick årets hederspris 2017. S:t Eriksmedaljen 2007.
