Lathet är Anna Bergenströms recept

Den första utgåvan av ”Annas mat” kom 1981 och boken har därefter givits ut i flera nya upplagor. Sannolikheten att du träffar på den i ett svenskt kök är nog ganska hög.

– Jag använder den själv ibland. Det är väldigt roligt att den står sig än, säger Anna Bergenström.

Hon älskar fortfarande att laga mat, men gör det kanske inte lika ofta som förr. Därför brukar hon se till att få rester över att lägga i frysen, för att kunna ta fram och värma.

Som matskribent har hon velat visa att det inte behöver vara svårt att laga god mat. Det har också varit viktigt att alla hennes recept är omsorgsfullt testade – av henne själv.

– Jag fick en bra uppfostran på KF:s provkök, som var mitt första jobb när jag var 23 år. Jag hade en sträng chef som krävde att alla recept vi publicerade i KF:s tidning Vi skulle vara noggrant utprovade.

Åt med hembiträdet

Anna Bergenström har alltid experimenterat med nya rätter och gör det fortfarande. Det brukar börja med en vag idé, en fantasi. Sedan gör hon ett försök, och blir det inte bra första gången försöker hon igen. Och igen om det behövs.

Hon influeras gärna av smaker och råvaror från andra länder och har ständigt återkommit till medelhavsmaten.

– Den håller i alla lägen. Vi åt mycket sådan mat i min barndom.

Det både lagades och pratades mycket mat när hon var liten. Hennes far- och morföräldrar bodde i Frankrike och det var där hennes mamma och pappa träffades. På så sätt kom den franska kokkonsten in i familjen.

Anna präglades också mycket av tiden då hon bodde hos sin mormor i Skåne. Hon födde upp höns och ankor och var matskribent i tidningen Vecko-Journalen.

Annas mamma Pernilla Tunberger skrev om mat i Dagens Nyheter.

– Men hon jobbade väldigt mycket, så vi åt med hembiträdet. Så var det på den tiden.

Det fanns uppenbarligen en familjetradition att fullfölja, om Anna ville. Det var bara det att hon inte ville. I stället drömde hon om att bli barnsjuksköterska, ”på rent trots”. Men vid 19 års ålder gifte hon sig och fick barn. Det blev ingen tid över till att utbilda sig. Hon arbetade som volontär på en tidning och började experimentera hemma i köket.

– Så när jag sedan började skriva om mat byggde det på egna erfarenheter.

Skriver noveller

Vardagssituationen med småbarn och heltidsjobb gjorde henne ”köks-lat” som hon kallar det. Det fick inte vara för komplicerat.

Efter 26 år som matskribent på Dagens Nyheter fick hon en kollega i dottern Fanny Bergenström. Mor och dotter har gjort ett flertal böcker ihop. Titeln på den senaste boken ”Det goda enkla” sammanfattar deras matlagningsideal i tre ord.

– Vi har ett sommarställe på Gotland tillsammans där vi lagar mat och äter ihop. Och pratar mat. Det där med ”ju fler kockar desto sämre soppa” håller jag inte med om. Jag tycker det är trevligt att umgås i köket och alla måste ju inte röra i samma gryta.

Även om Anna Bergenström inte har någon ny kokbok på gång fortsätter hon att skriva.

– Nu har det inte med mat att göra och kommer nog inte publiceras. Det är en novellsamling. Jag har gått en kurs i skönlitterärt skrivande och tycker det är roligt att försöka skriva på ett nytt sätt. Jag målar lite akvarell också fast jag inte alls kan, men det gör inget. Det är kul att kludda lite.

Och så läser hon. Allt möjligt. Skönlitteratur som Elena Ferrante och Olga Tokarczuk men också skildringar som Matilda Gustavssons ”Klubben” om Svenska Akademien. Hon är med i en läsgrupp som träffas varje månad och diskuterar en vald bok.

Det låter som att du är nöjd med livet?

– Ja det är jag. Men jag går som en kratta på grund av ett fästingbett 1986. Behandlingen kom i gång sent så det hann sätta sig på gångapparaten. Men jag går med stavar!

När hon inte går sitter hon gärna hemma i Bromma och lyssnar på P1 och stickar raggsockor.

– Jag har säkert 20 par nu som jag måste prångla ut.

Johan Ekfeldt