Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Lars vill få oss att se staden med nya ögon

Varför är det så besvärligt i Landala? Och varför ska kattvänner vara extra varsamma där? På Lars Perssons Göteborgsvandringar avslöjas hemligheterna bakom stadens platser. Häng med till de gamla arbetarkvarteren på höjden.

Har du gått i backarna upp till Landalabergen någon gång och passerat Övre Besvärsgatan? Kanske känns det relevant när du är där. Det var i alla fall det som var tanken när gatan fick sitt namn. 
– Den hette tidigare Annedalsgatan, men år 1886 döpte man om den för att det var väldigt besvärligt att ta sig hit upp för den långa backen när man kom fram stan. Det är det väl än i dag, men på den tiden fanns det inte någon asfalterad väg heller, så då var det ännu besvärligare, berättar Göteborgsguiden Lars Persson, där vi står vid gatuskylten. 



Vi befinner oss på en av hans stadsvandringar, och temat för dagen är hans egen hemvist Landala. Efter en lång väntan hela vintern har Lars börjat ge sig ut igen på sina guidade turer runtom i stan, som han har hållit i arton år. 
Med en kundkrets av både göteborgare på hemmaplan, turister och olika föreningar har han fullt upp. Ett perfekt sätt att möta våren på, tycker han. 


– Att berätta historierna bakom platser och gator samtidigt som man får frisk luft och träffar trevliga människor, det är världens bästa extraknäck. Alla som går med på mina vandringar är här av egen vilja och är genuint intresserade, så det är i princip bara glada miner, säger Lars, medan vi går mot nästa stopp. 
Det visar sig vara ett undantag. En grässlätt vid Landalabergets fot. Obs, kattvänner kanske vill hoppa över några rader i läsningen…
– Här ligger många och solar sommartid, men vad de förmodligen inte vet är att Landalaborna förr hade egennamnet ”Kattdammarna” för platsen. Det syns inte i dag men fram tills mitten av 1800-talet var här fullt med vatten och dammar ur avrinningarna från bergen, och då brukade folk dränka katter här. En säck fylld med sten rakt ner i vattnet, det var så man gjorde. 

Bild: Emilie Aune
Bild: Emilie Aune

I nästa stund vänder Lars på klacken och styr vidare mot Landalabergets topp, och vi lämnar den rysliga historien bakom oss och går längs stigen som leder fram till ”utsikten”. Berget på höjden intill det gamla vattentornet, med vy över takåsarna i Annedal, Linnéstaden, Haga och bort till Masthuggsskyrkan. Till höger ståtar Skansen Kronan och kranarna vid Norra Älvstranden. Det är som att vi befinner oss i en Håkan Hellström-låt där vi står och blickar ur. Det är också ett annat tema på Lars vandringar.

– På mina litterära vandringar går vi i författares fotspår, och då klämmer jag in en strof där det passar. Det är allt från Karin Boye till Håkan Hellström, han är populär att prata om. Men det var inte på den här platsen som han stod när han skrev många av sina låtar, vi går lite andra vägar då, säger Lars. 

1800-talsmannen Robert Dickson blir nästa ämne, där vi går backen neråt igen, mot Annedal och de gamla tegelhusen som utgör Robert Dicksons stiftelse. Lars föreläsning om industrimannens uppförande av de forna arbetarbostäderna, ger en ny dimension till kvarteren. 

– Det är det som är det fina med stadsvandringar i sin egen stad, man ser saker med nya ögon. 
Men vem är då Lars själv? Bakom sina tonade glasögon (som han nästan alltid har på sig) håller han en något lågmäld profil i sin i övrigt utåtriktade guideroll. En kombination som också speglar hans personlighet. 
– Jag är nog lite av en ensamvarg, men samtidigt social av mig och har lätt för folk. Så att hålla i vandringar passar mig bra, och det är ett perfekt extrajobb för mig som är pensionär, säger Lars. 

Och dessförinnan då? 
– Tja, för att göra en lång historia kort är jag en pensionerad ombudsman från Fackförbundet ST, statstjänstemännens tjänsteförbund. Uppväxt på en lantgård i Dalsland, och efter några år på olika folkhögskolor blev det Göteborgs universitet, där jag läste historia, litteraturhistoria och etnologi. Det är min grund, men mycket av Göteborg lärde jag känna under de 20 år jag arbetade på Kronofogdemyndigheten, innan jag gick över till facket. 


Det var då, i slutet av 90-talet, som Lars också utbildade sig till certifierad Göteborgsguide.


– Det var roligt vid sidan av skrivbordsarbetet på ST. Samtidigt kom mina teoretiska kunskaper från studietiden till nytta, säger Lars. 

På den vägen har han alltså fortsatt att vandra, och efter pensionen 2010 i utökad takt. Minst tre turer i veckan blir det om sommarhalvåret, två timmar varje vandring. Med en titt på klockan konstaterar vi att Landala-turen lider mot sitt slut. Men innan vi skiljs åt måste vi fråga: varför heter Landala egentligen Landala?
– Det finns två olika teorier. Den ena är att det är uppkallat efter riksdagsmannen och kopparslagarmästaren Bengt Landin, som ägde marken här fram till 1800-talets början. Den andra varianten är att en holländsk dam vid namn Elisabeth van Eijk som besökte Göteborg under 1600-talet i brev skrev om det vackra ”Laandal”, och översatt blir det ungefär den vackra stigen i dalen. Men hur det ligger till är det ingen som riktigt vet. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.