Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Lars Nilssons dotter Sofia var en av de 63 ungdomar som omkom i den tragiska diskoteksbranden på Backaplan. "Ibland tänker jag på Sofias sista stund i livet. Det måste ju ha varit fasansfullt för henne", säger han. Bild: Mathias Pernheim

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Lars miste sin dotter i diskoteksbranden

I dagarna är det 20 år sedan den fasansfulla diskoteksbranden på Backaplan. 63 unga dog i infernot, och hundratals överlevande fick men för livet.
För de föräldrar som förlorade ett barn är förlusten en livslång sorg och ett sår som aldrig läker. En av dem är Lars Nilsson, som miste sin dotter Sofia i lågorna.

Lars Nilsson sitter i köket hemma i radhuset i Lerum. På köksbordet ligger ett begravningskort bredvid en tjock mapp i plast som det står Sofia på. Ibland när han är för sig själv plockar han fram mappen och tittar på bilder och teckningar och minns sin dotter.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– När man får barn så undrar man hur den personen kommer att bli. Hur ens barn kommer att utvecklas. Det är ju en resa som man vill följa med på och det är en stor sorg att inte få uppleva det. I stället fick Sofias liv ett abrupt slut på ett fasansfullt sätt.

Bara 17 år gammal

Sofia var 17 år den ödesdigra natten.

Nyligen hade hon börjat på ett hästgymnasium i Halland, men var i Göteborg över höstlovet.

Lars Nilsson och Sofias mamma hade gått isär flera år tidigare och Sofia bodde hos sin mamma i Angered under lovet. Allhelgonahelgen närmade sig och i Göteborg spreds ryktet om en fest på Backaplan som lockade hundratals ungdomar. Sofia ringde sin mamma på kvällen och frågade om hon fick gå på diskot tillsammans med några tjejkompisar. Det fick hon.

Tidigt nästa morgon ringde Sofias mamma till Lars. Hon hade läst de svarta tidningsrubrikerna om branden och Sofia hade inte kommit hem på natten.

Bild: Mathias Pernheim

De kommande två dygnen var fyllda av ovisshet. Tillsamman åkte de runt i Göteborg för att försöka hitta Sofia och bringa klarhet i vad som hade hänt. De besökte Hammarkullekyrkans församlingshem, där ungdomar som varit på festen hade samlats, försökte ta sig till Backaplan och på lördagen var de på polishuset för att få information.

Lars hoppades länge att Sofia kommit undan i tumultet på Backaplan. Att hon hade följt med några kompisar och att hon snart skulle komma till rätta. Men allteftersom tiden gick släcktes hoppet.

– Jag fick en dålig känsla eftersom Sofia alltid var noga med att höra av sig om något hände eller om hon sov över hos någon kompis. Det kröp sig på en visshet om att det inte var okej.

"Går inte att beskriva hur det kändes"

Söndagen den 1 november fick de komma till Sahlgrenska där omkomna i branden identifierades.

– När vi kom in såg vi först ett smycke. Sofias mamma bröt ihop eftersom hon kände igen det. Sedan fick vi se Sofia. Hon såg så fin ut och hade inga skador. Det såg ut som om hon sov. Men det går inte att beskriva hur det kändes, det var som att få ett klubbslag rakt i huvudet.

GP:s förstasida fredagen den 30 oktober 1998. .

Lars Nilsson hade precis börjat ett nytt jobb och hemma fanns Sofias två yngre halvbröder som behövde sin pappa.

– Jag kunde inte trycka paus på tillvaron och försvinna ut från mina två yngsta barns liv. Jag fick försöka hantera livet så gott jag kunde och fortsätta vara pappa mitt i sorgen.

Lars fick en samtalskontakt via arbetet, men i övrigt höll han för sig själv hur han mådde.

– Jag är inte bra på att visa känslor utan vänder mycket inåt. Och det krävs mycket för att jag ska öppna upp mig och delge mitt inre. Men jag vet inte om jag hade mått annorlunda om jag varit mer utåtagerande. Jag är inte så säker på att det alltid är det bästa. Man är ju som man är och hanterar saker olika.

Han har problem med magen, vilket han tror kan bero på att han kapslat in sorgen. Och varje höst när årsdagen närmar sig känns det i kroppen och obehagskänslor kommer över honom. Han bävar för minnesdagen och i år kommer han att besöka lokalen för första gången.

– Ibland tänker jag på Sofias sista stund i livet. Sofia hittades nära utgången där döda kroppar låg staplade på varandra. Det måste ju ha varit fasansfullt för henne. Det gör ont att tänka på det och den ångest som hon måste ha känt. Det har gjort att jag nästan känner fobi för platsen. Men i år kommer jag nog gå in där för första gången. Vi ska gå ut och äta med familjen och sedan ska vi delta i minnesceremoni. Jag får övervinna aversionen mot lokalen. Jag kommer säkert att känna ett stort obehag men det får jag försöka ta mig igenom. Det är inget som jag kan värja mig emot.

Ett sår som aldrig läker

Sofia hade hela livet framför sig. Lars Nilsson tänker ofta på vem hon hade varit i dag. Att inte få följa med på hennes livsresa är ett sår som aldrig läker. Ibland är det svårt att prata om henne.

– Just nu känner jag mig tung i huvudet och det finns en klump någonstans. Men så känner jag mig alltid vid den här tiden på året.

Men han kan minnas sin dotter med glädje också.

– Jag minns den glada spralliga tjejen, som den här bilden, säger han och visar en teckning på en flicka med ett hårsvall som skidbackar som Sofia ritat.

Han ler och fortsätter.

– Sofia såg alltid till personen och brydde sig aldrig om etnisk tillhörighet. En vän var en vän och hon gjorde inte skillnad mellan människor. Det är något jag kan känna mig väldigt stolt över.

Lars Nilsson

Ålder: 66 år.

Familj: Gift med Marie. Sönerna Jonas, Johan och Simon. Och dottern Sofia som dog i Backabranden. Ett barnbarn.

Bor: Radhus i Lerum men flyttar snart till en lägenhet i Alingsås.

Gör: Pensionär. Tidigare ekonom på Göteborgs universitet.

Fakta: Diskoteksbranden

Diskoteksbranden i Göteborg inträffade natten mellan torsdagen den 29 och fredagen den 30 oktober 1998. 63 personer omkom och omkring 200 skadades. Branden uppstod i en lokal vid Backaplan på Hisingen där ett diskotek hade arrangerats. Cirka 375 ungdomar i åldern 12–25 år befann sig i lokalen, som var godkänd för 150 personer enligt gällande regelverk. Fyra ungdomar fälldes i tingsrätten år 2000 för att ha anlagt branden.

Källa: Wikipedia

GP SÄNDER DIREKT FRÅN MINNESCEREMONIN

Den 29 oktober 2018 är det 20 år sedan Backabranden där 63 ungdomar miste livet. En stor minnesceremoni kommer att gå av stapeln och GP finns på plats för att sända live så att även den som inte kan närvara kan känna sig delaktig i att hedra offren.

Här är hålltider att ha koll på inför måndagen:

18.45: Den första sändningen inleds på Gustaf Adolfs torg som är avstamp för det stora fackeltåg som kommer att ta sig från centrala Göteborg ut till brandlokalen på Hisingen. Under sändningen kommer ett antal personer som var på plats under brandnatten att intervjuas och GP följer med fackeltåget till Herkulesgatan.

20.00: Den andra sändningen består av ett scenprogram som GP sänder exklusivt. Ceremonin arrangeras av Göteborgs stad och föreningen BOA (Brand Offrens Anhöriga).

Det kommer bland annat bjudas på tal från räddningstjänsten och Thomas Bodström, målsägandebiträde för brandoffren och senare justitieminister. Bandet som spelade under brandnatten kommer också att återförenas och spela tillsammans för första gången sedan tragedin.

Klockan 23.42 kommer en tyst minut hållas för att hedra offren. Klockslaget är valt då det var just den tiden som det första larmsamtalet kom in till SOS.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.