Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Lars-Gunnar Andersson: Är det okej att säga "Lilla hjättat"?

"Fraserna jättat och lilla jättat torde vara extremt politiskt inkorrekta i dag." skriver språkprofessorn Lars-Gunnar Andersson.

Språket är en del av det sociala samspelet. Vi hälsar på varandra, ibland med en nick eller ett leende, ibland med någon enkel fras som hej eller gomorron. Alla gör inte på samma sätt, och det finns en del lokala specialiteter i hur artigheten formuleras. Följande historia kom i ett mejl från Thomas, en till Stockholm avflyttad göteborgare.
”Häromdagen tappade en av mina grannar fotfästet i den lokala matvaruaffären, och jag råkade vara bredvid så jag tog tag i tanten och sa ’hoppsan hjärtat’.
Hennes medslagare, som jag antar är gift med tanten, tar tag i min arm och frågar ’Är du från västkusten eller stöter på min fru?’. Jag erkänner att jag är på mitt artonde år av exilen och han svarar ’Det var tur, hade jag försökt slåss med dig, hade jag dött’.” 


Tilltalsfrasen hjärtat (gärna med uttalet jättat) är en lokal specialitet som säger betydligt mer än ett neutralt hej. Det påminner om love och darling som flitigt används som tilltalsord i England även mellan personer som inte känner varandra.
Jag har mest (kanske enbart) hört jättat  och speciellt lilla jättat användas från man till kvinna. En kvinna tilltalar nog inte en medsyster eller en man med hjärtat/jättat (tror jag). 
För att våga säga jättat till en kvinna ska man vara fullvuxen – när man nu blir det. Frasen är definitivt vanligare hos män i övre medelåldern än hos ynglingar, och säkerligen också vanligare i mindre märkvärdiga sociala sammanhang. Den hörs mer på spårvagnen än på universitetet, mer på kvarterskrogen än på lyxrestaurangen.

Dessutom torde fraserna jättat och lilla jättat vara extremt politiskt inkorrekta i dag, när hen används som personligt pronomen och en lanseras som alternativ till man. Det är inte de mest jämställda uttrycken som står att finna.
Det är säkert så att man hörde lilla jättat och jättat oftare för 50 år sedan. Eventuellt kan man koppla ihop uttrycken med de individer som ibland kallas goa gubbar – vilka de nu är. 
Låt oss först begrunda adjektivet go eller god, som förtjänar en utredning. Man kan säga att maten var god, eller att den var go. Regeln är att d kan strykas efter vokal i ordslut. Vi har röd/rö, bröd/brö, död/dö, ved/ve, bred/bre och så vidare. Regeln gäller framför allt vanliga och vardagliga ord. Elegantare ord som spröd och blid uttalas knappast som sprö och bli. 
Det är alltså inget konstigt att god uttalas go, men det är inte slut där. Adjektivet god kan användas på flera sätt. Dels kan det handla om en smakupplevelse: maten är god. Dels kan det handla om moral: en god gärning. Dessutom kan det handla om att vara snäll och rar. När man säger en go tjej eller en go kille, så är det den här senare betydelsen som är aktuell. 


I den här senare betydelsen kan man inte säga god. En god tjej och en god kille låter väldigt konstigt. Man kan säga att julaftonshjälten Karl-Bertil Jonsson var en god son i betydelsen ’moraliskt god’, men han var inte urtypen för en go kille.
Goa gubbar har aldrig kallats goda gubbar. Då blir det jordgubbar eller pepparkaksgubbar av dem. Man kan säga att vi har två olika adjektiv i göteborgskan, dels god (ibland uttalat go) med lite olika betydelser, dels go (aldrig uttalat god) som betyder ’snäll, rar, trevlig och i bästa fall ’lite rolig’. 
Frölundas hockeylag har en supporterklubb som kallar sig Goa gubbar. Aldrig har ni sett dem benämnda Goda gubbar. 
Om man säger va go du e till någon, så är detta alltid berömmande, och det kan sägas till unga som gamla, till kvinnor som män. Alla vill nog vara goa. 
Om man däremot säger e du go, eller till någon, så är detta, märkligt nog, synonymt med e du dum i huvet, eller. Här har vi motsatt betydelse av go, som för övrigt aldrig skulle kunna uttalas god: e du god, eller, har aldrig någon sagt. Hur gammalt uttrycket e du go, eller är, har jag inte lyckats utröna. Är det någon som kan hjälpa forskningen framåt?
Åter till goa gubbar. Från början måste uttrycket ha varit berömmande, men hur är det i dag? Vill alla medelålders män vara goa gubbar? Knappast. Det har utvecklats en sidobetydelse till uttrycket, där goa gubbar blir lite väl rediga och självgoda. 
Men vem är den typiske goe gubben? Var jobbar han? Var bor han? Har han villa, volvo och vovve? Svaren beror naturligtvis på vem man frågar, och ett svar behöver inte vara mer sant än ett annat.


Det är för övrigt också svårt att lista ut vilka Kal och Ada är. Vad har de för yrkeskarriär, vilka stadsdelar bodde de i, vilka böcker läste de? Jag har hört många Kal å Ada-historier, men jag kan inte påminna mig någon som avslöjar deras yrken. Sture Hegerfors kanske vet.
Man säger ibland att Göteborg förändrats från industristad till kunskapsstad. Det är nog så att såväl Kal och Ada som goa gubbar är kvar i industristaden eller till och med i hamnstaden. De har inte följt med i gentrifieringen av Linnéstan, och de har ännu inte blivit en del av kunskaps- och tjänstesamhället. 
Goa gubbar har inga twitterkonton, de lägger inte ut bilder på instagram och de fångar inga Pokemonfigurer. Goa gubbar av gammalt snitt har blivit en bristvara, en rödmarkerad art.
Det mesta talar därför för att uttryck som hoppsan jättat eller hur va de här då, lilla jättat är i behov av en språklig rödmarkering. Det är språkliga uttryck som inte riktigt passar in i det moderna sociala samspelet.
Däremot är det ju fortfarande fullt möjligt att säga va go du e. Som väl är.

Lars-Gunnar Andersson


Lars-Gunnar Andersson 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.