Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Prästen och hbtq-aktivisten Lars Gårdfeldt växte upp i ett humoristiskt hem. Humorn har varit både tröst och redskap i kampen för homosexuellas rättigheter i kyrkan. Men han har också fått betala ett pris i form av sviktande hälsa och just nu är han långtidssjukskriven. Nu fyller han 55 år. Bild: Malin Lingnert

Lars Gårdfeldt har betalat ett högt pris för sin kamp

Hans kamp för homosexuellas rättigheter i kyrkan har burit frukt. Men priset för prästen Lars Gårdfeldt blev högt och hans hälsa har tagit stryk. Som sjukskriven är det ändå arbetet han längtar till.

Prästen och hbtq-aktivisten Lars Gårdfeldt håller sig hemma i frivillig isolering. Det är coronatider och han tillhör en riskgrupp med bräcklig hälsa. Men han har det ganska bra i sitt hem. Eller, som han beskriver det, ett ”helhetskonstverk på temat överlastad tantinredning”. Förebilden är en 90-årig arbetarklasstant som har lagt varje intjänad krona på glitter och glamour: Här finns kristallkronor och guldkornischer, draperier och schäslonger, Jesusstatyetter och byster av Shirley Temple.

Det enda som bryter av som modern konst är de stora fotografierna tagna av vännen och fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, i maffiga guldramar förstås.

– Jag får en sådan oerhörd vantrivsel bara jag ser en bild på ett minimalistiskt hem. God smak är det värsta jag vet. Stilrent och sparsmakat – jag vet ju att det är vad man ska tycka är fint, men jag vill att det ska vara så svulstigt som möjligt.

Hyllning till älskad farmor

Hemmet är en sorts hyllning till en älskad farmor. Hon städade tåg i västra Värmland, medan barnbarnet Lars satt och läste högt för henne ur Svensk Damtidning. Sedan gick de hem och åt hembakta småkakor. Lars fick sminka sin förnöjsamma farmor och välja ut öronclips och matchande pärlhalsband åt henne ur byrålådan med billiga plastbijouterier. Det var en fristad för ett barn som kallades ”Flick-Lars” i skolan.

– För mig var det ett dagligt arbete att förstå hur man skulle agera för att vara pojke. Och straffen var ju så hårda varje gång man gjorde fel. Det var på det sättet väldigt tufft att växa upp som en fjollig pojke, en som var gay.

Bild: Elisabeth Ohlson Wallin

Kyrkan drogs han tidigt till. Han hade svårt att identifiera sig med den mansroll som var hans pappas vardag, att som kylmontör komma hem med blessyrer från ett hårt dagsverke. I kyrkan fanns ett alternativ, där hade männen hela och rena nagelband och en klänningsliknande utstyrsel, och han kände direkt att Jesus hade en nyckel till hans hjärta.

– Det var bara självklarhet, och så är det fortfarande.

Levde länge i garderoben

Men som präst levde Lars Gårdfeldt länge i garderoben – ända tills partnerskapslagen kom 1995, den som innebar att två personer av samma kön kunde registrera partnerskap. Homosexuella par hade länge velat få manifestera sin kärlek på samma sätt som heterosexuella, med ett praktfullt kyrkbröllop. Men kyrkan sa nej, och Lars insåg snabbt att här skulle det bli en konflikt.

När Lars blev ombedd att viga ett bögpar kunde han inte säga nej. Händelsen nådde nyhetsmedierna. Lars anmäldes till Domkapitlet, Svenska kyrkans egen ”domstol”, och riskerade att bli av med sitt prästämbete. Så inleddes en kamp som pågick till 2009 när kyrklig vigsel slutligen tilläts mellan samkönade par.

25 år av civilt motstånd

Det har för Lars del varit 25 år av civilt motstånd inifrån kyrkan och han valde själv att gifta sig med sin manliga partner 2006 i Kanada där samkönade äktenskap hade blivit tillåtna, för att sedan ansöka om att få äktenskapet godkänt av svenska myndigheter.

Med list fortsatte han att viga homosexuella par i kyrkan. När biskoparna förbjöd närvaron av en borgerlig vigselförrättare i kyrkorummet under bröllopet, började Lars med ”kyrktrappsbröllop”. Brudparet fick gå ut till en förrättare på kyrktrappan och avge sina löften, för att sedan gå in i kyrkorummet igen och fortsätta bröllopet. Han tipsade medierna, som kunde rapporterade om de absurda situationerna.

– Då hade jag ju blivit aktivist och också sett vilken nytta man kan ha av media. Så både Expressen och Dagens Nyheter var där och tog bilder och gjorde reportage.

Polis bevakade disputationen

Hat och hot blev en del av Lars Gårdfeldts tillvaro under dessa år. Det nådde en topp när han försvarade sin avhandling ”Hatar Gud bögar? Teologiska förståelser av homo-, bi- och transpersoner” vid Karlstads universitet 2005. Hotbilden innebar att 16 poliser bevakade disputationen.

– Dessutom var Säpo där, för att Mona Sahlin var gäst i publiken. Det var en galen dag.

Både Lars och maken som han levde tillsammans med under 28 år hade periodvis personlarm. Att samkönade äktenskap till slut tilläts i kyrkan var förstås en seger, men priset för Lars Gårdfeldt blev högt. Han har betalat med sin hälsa, säger han: kärlkramp, hjärtsvikt, två hjärtoperationer och en stroke, bland annat. Dessutom har han svår epilepsi efter att han drabbades av ett våldsamt hatbrott som 16-åring.

Han är nu långtidssjukskriven, men längtar efter att återinträda i tjänst. Prästyrket är hans kall.

– Som präst går man aldrig hem med känslan "vilken meningslös dag". Det är hela tiden på liv och död, och det stora i att få vara människor nära när livet är på allvar. Det längtar jag till.

Lars Gårdfeldt

Ålder: Fyller 55 år den 18 april.

Gör: Teologie doktor och präst i Svenska kyrkan, författare och hbtq-aktivist.

Bor: Högsbo i Göteborg.

Familj: 13-åriga tvillingar, en pojke och en flicka. Mamma och bröder.

Så firar jag födelsedagen: ”Jag ska fira den när coronaepidemin är över.”

Om att fylla 55: ”Varje år är en vinst. Jag blir faktiskt upprörd när vänner talar med fasa om att åldras. Det enda alternativet till åldrandet är ju döden.”

Favorithemmasyssla: Heminredning och matlagning. ”Jag har satt en ära i att mina barn inte ska få halvfabrikat. Det har jag bara som nödlösning i frysen.”

Lästips: "Storm över Frankrike" av Irène Némirovsky. Andra favoritförfattare är Hans Fallada och Elisabeth Åsbrink.

Så rensar jag tankarna: ”Med Abba, Cher och Birgit Nilsson.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.