Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Larry Makwar var bara tre år när han kom till Sverige. Strax efter flytten dog hans pappa och Larry fick växa upp med sin mamma och lillasyster.
Larry Makwar var bara tre år när han kom till Sverige. Strax efter flytten dog hans pappa och Larry fick växa upp med sin mamma och lillasyster. "Senare har jag insett att jag som storebror till en syster fick ett ansvar i samma stund som pappa försvann, som ”mannen” i familjen", konstaterar han. Bild: Anna Berglund

Larry leder samtal med män – för ökad jämställdhet

Redan som 20-åring funderade Larry Makwar kring jämställdhet, mansnormen och hur han själv skulle vara som man, och blev med tiden feminist och leder samtalsgrupper för män. Han är övertygad om att det går åt rätt håll och alla tjänar på jämställdhet, särskilt män.

Vi dricker rykande grönt te på fiket vid Redbergsplatsen och pratar om de omedvetna könsnormerna vi alla omges, präglas och är en del av.

Larry Makwars engagemang för jämställdhet löper genom hans vardag, alltifrån lika delad föräldraledighet till att reagera mot sexistiska skämt på jobbet.

Till Sverige som treåring

Född i Sydafrika av ugandiska föräldrar kom Larry till Sverige som treåring, men hans pappa dog i cancer strax efter flytten, så Larry växte upp tillsammans med en ensamstående mamma och lillasyster.

– Senare har jag insett att jag som storebror till en syster fick ett ansvar i samma stund som pappa försvann, som ”mannen” i familjen. Det är en samhällskonstruktion, fast jag bara var fyra år. Jag sa till mamma att jag skulle vara stark. Men barn ska inte behöva vara starka, och jag grät ofta, berättar Larry om en miljö där han tidigt fick lära sig att tårar inte var tufft eller socialt gångbart hos kompisarna och vande sig vid att inte visa känslor.

Det där rotade sig i barnet som bar det med sig vidare in i vuxenlivet.

– Min syster har delvis en annan upplevelse av vår uppväxt. Som att det alltid var flickorna och kvinnorna som lagade mat, diskade och fixade när släkten var på besök. Och när min syster blev äldre fick hon inte samma frihet som jag haft i samma ålder. Hon upplevde sig begränsad, men hade å sin sida ingen aning om att jag burit känslan av ansvar för både henne och mamma.

Bild: Anna Berglund
Bild: Anna Berglund

Som vuxna har de pratat om den till det yttre gemensamma barndomen, men som till det inre delvis skilde sig åt.

– Genom att reflektera i efterhand kan man påverka nuet. Om man inte ser tillbaka och bygger ut berättelsen med de andras röster kan man heller inte få förståelse för varandra eller sig själv, funderar Larry.

Och kanske var det uppväxten med mamma och systern som gjorde att han rätt tidigt började fundera över det där med jämställdhet och hur han som ung man skulle manövrera i tillvaron.

– En dag för drygt tio år sedan lyssnade jag på Kakan Hermansson som ju är väldigt normkritisk. Hon vände sig mot hela manssamhället. Jag tog åt mig och skrev i kommentarsfältet att alla män inte är dåliga.

Skrattar gott åt minnet

Larry skrattar till när han berättar om responsen.

– Det small till, jag fick så mycket kritik. Men i stället för att slå bakut, backade jag faktiskt och tänkte att om så många reagerar på det jag skrev måste det ju betyda att jag inte hade helt rätt.

Han beslutade sig för att läsa på och lära sig mer om det Kakan beskrev om männens makt, våld och förtryck mot kvinnor. Att det är ett strukturellt problem genom alla lager. Känslor och upplevelser han samtidigt kunde känna igen hos den rasism som han själv fått erfara genom livet.

– Det blev samtidigt en tydlig insikt att jag har vissa privilegier enkom för att jag är man.

Bild: Anna Berglund
Bild: Anna Berglund

Livet rullade på, han utbildade sig på textilhögskolan i Borås, arbetade i klädbutiker och blev så småningom butikschef. Han var driven, gillade sitt jobb, men var ofta pressad och i obalans.

– Min oförmåga att stressa ner gick ut över min sambo. Jag var otrevlig utan att reflektera, höll inne med saker, förträngde och tog inte ansvar för vår relation. Det tror jag många män gör, lastar sin partner.

Började gå i terapi

Med tiden blev det ohållbart och Larry insåg att något behövde förändras och att det handlade om honom. Han började gå i terapi, övade på att prata om sina känslor och framförallt att lyssna.

– Jag har lärt mig att samtala på ett nytt sätt. Förr kunde jag debattera för att vinna, inte för att lösa, säger han och berättar om samtal baserade på en ömsesidighet för relationens bästa, inte att ha rätt.

Drivkraften är självklar och enkel.

– Jag vill ju leva med henne, säger han med ett leende som når de bruna ögonen.

Målet var tydligt

Genom arbete med sig själv och ett tydligt mål att bli en mer jämställd och öppnare man har Larry förändrats. Han har även gått med i den ideella nationella föreningen MÄN som arbetar för jämställdhet, mot mäns våld och utifrån feministiska idéer. I metoo-rörelsens efterskalv steg antalet medlemmar stadigt och viljan att bidra var stor. Föreningen startade samtalsgrupper för enbart män och Larry blev samtalsledare i Göteborg. I grupper om fyra-sex män pratar de om kärlek, män och skörhet, flyktvägar, sex och ego.

– Grupperna är en trygg plats där deltagarna ska kunna säga saker som de kanske aldrig kan säga till någon annan. I dessa samtal utgår alla från sig själva, med grundregeln att inte värdera eller döma någons ord, och det som sägs i rummet stannar där. Att få uttrycka funderingar, rädslor och kanske otänkbarheter på en plats där andra också söker svar stärker och ger mod.

– Grupperna ser olika ut, men främst är det personer som på ett eller annat sätt påbörjat sitt arbete med att ifrågasätta normerna och som vill utvecklas som män, förklarar Larry.

Skapar ringar på vattnet

Samtalsgruppernas mål är att bidra till förmåga att agera, att verka i samhället i stort. Att i varje man starta en process som skapar ringar på vattnet, förändra beteenden och hur vi möter varandra.

– Det är ett utbrett problem att män inte lär sig reflektera kring sina känslor. Därför agerar de ofta utåt, och låter andra betala för den oförmågan, i värsta fall i form av fysiskt våld, tillägger han allvarsamt och poängterar att det krävs förändring på alla nivåer – hos politiker, i familjer och på arbetsplatser, och alla kan göra något i sin vardag.

Som chef arbetar han enträget med sina medarbetare för att få bort vissa beteenden, förändra attityder och skämt. Men det är ibland svårt. Reflexerna ligger djupt i gamla vanor och normer.

– Jag personligen stoppar hellre ett fysiskt bråk än att säga till mot sexistiskt snack.

Men han tvingar sig, tar motståndet och vet att det krävs.

– Om en person mobbas och ingen säger ifrån, är alla medskyldiga. Det är samma med jämställdheten, säger Larry som identifierar sig som feminist.

– Feminism handlar för mig som man att jobba med sig själv i ett normkritiskt perspektiv. Alla män är inte skyldiga, men att alla män har ett ansvar, tillägger han bestämt.

– Det kostar oss så mycket att inte förändra patriarkatet, exempelvis mäns fysiska våld och utbredd psykisk ohälsa. Män har allt att vinna på jämställdhet och att saker förändras.

Dotter med bus och spring

Vi går till grönområdet intill för att fotografera, han berättar om dottern, buset, springet och rösten blir varm och ivrig. Hon ger honom en självklar mening i kampen för jämställdhet.

– Och om jag får en son i framtiden ska jag uppfostra honom så han inte behöver känna samma rädslor som jag gjorde. Jag ska lyfta honom för den han är.

Larry Makwar

Ålder: 33 år.

Bor: Lunden, Göteborg.

Familj: Fru och dotter.

Gör: Assisterande butikschef.

Intressen: Cykla, foto, Sci Fi.

Vad är feminism för dig: Jämställdhet, alla människors lika värde.

Ditt bästa råd till andra män för jämställdhet: Läs "Allt vi inte pratar om" av Ida Östensson och Thor Rutgersson.

Drömmer om: Att jobba med design.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.