Laila är outslitlig som gympaledare på Tjörn

Det är svårt att ta blicken från havet och klipporna som breder ut sig framför Laila Hjalmarsons köksfönster på Mossholmen längst ut på Tjörn. Naturens grå nyanser smälter samman i diset som kryper in längs med klipporna. Över Klädesholmens spridda hustak cirklar en ensam mås.

Laila Hjalmarson tittar tankfullt ut över havet. Här på Tjörn föddes hon och här har hon levt mesta delen av sitt liv. Hon har under åren arbetat som lågstadielärare, framför allt på Skärhamns skola, men hon är även en mycket välkänd profil inom gymnastikkretsar efter att ha hållit gympapass på ön i snart sextio års tid. Under dessa år har hon sett hur gymnastiken utvecklas och förändras, från den enkla stillsamma gymnastiken med fokus på armar och benrörelser, till dagens fusioner med influenser från jazz och latinamerikanska danser.

Flyttade tidigt hemifrån

Laila flyttade hemifrån som trettonåring och gick realskolan i Lilla Edet, för att senare flytta till Göteborg och arbeta på Televerket, ett yrke hon visserligen trivdes med, men skiftarbetet tärde på henne.

– På den tiden skulle man offra livet för sitt jobb, men jag valde ändå att läsa till lärare vilket inte uppskattades av min chef. 1960 flyttade jag tillbaka till Tjörn, berättar hon.

Året efter blev hon tillfrågad av en vän om hon ville bli gymnastikledare för ett tjugotal husmödrar på ön och eftersom hon hade studerat gymnastik under sin lärarutbildning tackade hon utan att tveka ja, skaffade några gymnastikprogram och satte ihop ett eget husmodersgymnastikprogram.

– Jag hade med en gammal resegrammofon på gymnastikpassen och vi fick låna en tom lokal som vi värmde upp med en vedkamin för att inte frysa. Grammofonen och kaminen hoppade i takt när vi rörde oss, berättar hon.

Gick flera utbildningar

Hon gick ett stort antal gymnastikutbildningar och startade flera grupper i de olika samhällena på Tjörn, samtidigt som hon arbetade som lågstadielärare och hade småbarn hemma. En stressig period, men glädjen hon fick tillbaka från sina elever gjorde att hon orkade.

Flera resor utomlands med uppvisningar av gymnastik har hon också hunnit med, bland annat till Sydafrika och USA.

– Att visa upp svensk gymnastik för barnen i kåkstäderna i Sydafrika var mycket speciellt och påverkade mig, säger hon.

Rörelseglädje och muskelstyrka

Gymnastiken har alltid varit viktig för henne, dels för den sociala biten och gemenskapen, men också för rörelseglädjen och muskelstyrkan som kommer automatiskt med träning.

Och det var när Laila Hjalmarson själv fick ont i ryggen för några år sedan som hon kom på idén med sitt/stå-gympa.

– Man kanske inte tror att sitt/stå-gympa är jobbigt, men man blir väldigt trött. Prova själv att sitta och ställa dig upp långsamt från en stol flera gånger. Du tränar fast du tror du sitter där och viftar lite med armarna, säger hon.

Alla ska kunna vara med

Till sitt/stå-gympan kommer runt 20 personer varje gång och den äldsta deltagaren är 93 år. Tanken är att alla ska kunna vara med, även om man har svårt att röra sig. För röra på sig är oerhört viktigt även när man blir äldre menar hon.

– Träning ger så mycket. Många äldre kvinnor är ensamma i dag och på gympan träffar du andra i samma situation. Det är ett väldigt kacklande i omklädningsrummet, säger hon och ler.

Förutom gemenskapen framhåller hon också de må-bra-ämnen som frigörs vid rörelse och att man tränar hjärnan och koordinationen, vilket är extra viktigt när man blir äldre.

Utsågs till Årets Tjörnbo

För egen del är det främst glädjen och relationen hon får med sina elever som driver henne.

Och att hon är en uppskattad ledare fick hon bevis för när hon för fyra år sedan fick utmärkelsen Årets Tjörnbo.

På frågan om hur länge hon orkar vara gympaledare svarar hon att nu tar hon en termin i taget, förut var det ett år i taget.

– Jag fortsätter tills kroppen säger ifrån på riktigt.

Teresa Innocenti

teresa.innocenti@sttidningen.se