Löpningen blir ett alibi
Fotbolls-EM pågår och kanske får vi se en och annan ”alibi-löpning” på plan. Det är när någon liksom inte springer i maxfart, eftersom hen inte tycks tro på att det är möjligt att hinna ikapp eller förbi. Ändå gör du en pliktskyldig och lagom avvägd löpning, så att ingen efteråt kan stå där med pekpinnen. Alla ser att du inte tror på det, går in för det till hundra procent. Löpningen blir ditt alibi, det som gör att du kommer undan.
Alibi-löpningar har ofta med dåligt självförtroende att göra. Alternativet är en ”max-löpning”, där du pressar dig till det yttersta för att du tror att det kan gå. En maxlöpning kostar och gör skillnad. Alibi-löpningen gör varken till eller från. Du kunde lika gärna låtit bli.
Spektakulärt i luften
Ett annat bortglömt och förvanskat begrepp är ordet ”teve-räddning”. Det är inte, som en yngre generation tror, bara när en målvakt gör en snygg räddning. Det är istället när en målvakt överdriver räddningen så att den ser snyggare ut än vad den hade behövt vara. I den ursprungliga betydelsen: för att det skulle se bra ut i teve. Målvakten kastar sig spektakulärt i luften när hen lika gärna hade kunnat stå kvar och ta bollen i famnen. Mycket i livet är inte så märkvärdigt.
Alibi-likes
Alla är inte intresserade av fotboll men både alibi-löpningen och teve-räddningen har sina motsvarigheter i andra sammanhang. På nätet gör vi alibi-likes eller inlägg hela tiden. Liksom för att visa upp oss, känna tillhörighet, bekräfta oss själva och varandra. Vi kommer undan och det kostar inget. Jag tänkte på det, till exempel, i svallvågorna efter Josefin Nilsson-dokumentären, när män uppmanades att på nätet lägga ut en e-moji på en armbåge för att stödja våldsutsatta kvinnor. ”Kroka arm”. Tusentals män tryckte på e-mojiknappen och blev bekräftade för att de var ”fantastiska män”. Det var både en alibi-löpning och en teve-räddning på samma gång.
Handtvätt en religiös reningsritual
Vi lever i alibi-tillvaron hela tiden. Under pandemin har handsprit och handtvätt blivit en slags religiös reningsritual, trots att det tidigt konstaterades att covid är en droppsmitta och att det är väldigt osannolikt att det sprids via kontaktytor. Det är däremot bra att tvätta händerna av många andra skäl. Handsprit vid ingången blir vårt alibi, vi kommer undan men det gör nog varken från eller till för covid-smittan.
Tappad ideologisk kompass
Inom politiken har många partier tappat sin ideologiska kompass och försöker bara pragmatiskt och populistiskt att hantera samhällsproblemen. Olika politiska utspel tjänar som alibin men den brinnande tron och visionen saknas. Någon gör en teve-räddning och försöker att få insatserna och åtgärderna att se bättre och mer avgörande ut än vad de är.
Det är så matcher vinns
Och handen på hjärtat, visst gör vi alibi-löpningar och teve-räddningar hela tiden. Vi tror inte fullt ut på vår egen förmåga, vi vågar inte, orkar inte, vi vill bli omtyckta och bekräftade. Det är mänskligt att alibi-leva och ibland kanske tillräckligt. Men ibland bestämmer sig någon för att göra en maxlöpning. Må det bära eller brista. Hen satsar allt. Hen tror på det. Den som gör en maxlöpning gör det för laget. För att ge oss andra tro, ingjuta mod och väcka hopp. Det är så matcher vinns, det är så historien skrivs om och det är så hjältar och hjältinnor föds. På fotbollsplanen och i livet.
