Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

16 mars fyller förre folkhögskolerektorn Nils Zandhers 90 år. "Jag är fortfarande angelägen att hålla mig informerad inom mina ämnen historia, konst, teater och samhällsfrågor. Det gäller att alltid vara beredd för nya uppdrag", säger han. Bild: Lisa Thanner

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Lära för livet har alltid varit mottot för Nils, 90

– Vändpunkten i mitt liv kom när matteläraren på folkhögskolan klappade mig på axeln och sa ”Du kan ju!”. Jag tänkte att kanske jag ändå skulle kunna klara fortsatt utbildning, säger folkbildningsmannen Nils Zandhers, som fyller 90 år den 16 mars.

Resultatet blev decennier i folkhögskolevärlden som lärare, rektor och föredragshållare. Inget som lille Nils på barnhemmet i Långedrag ens drömt om.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

När Nils och hans tvillingsyster Bojan var två veckor dog mamma Ester.

– Släkten på pappas sida, som tillhörde den stränga kristna gruppen Plymouthbröderna, ville inte att morföräldrarna skulle ta hand om oss barn så vi hamnade på Frälsningsarméns barnhem.

På barnhem i 16 år

Där skulle de stanna i 16 år utan nästan någon kontakt med familjen. Varför fick de aldrig veta.

– Ibland kom par för att välja ut barn att adoptera, men vi blev aldrig valda. Släkten ville inte dela på oss och ingen ville ha två barn på en gång.

Det blev en svår start, men Nils ser positivt på hemmet.

– Slumsystrarna var snälla och omtänksamma. Min sångröst gjorde mig dessutom snart populär. Jag fick ofta uppträda och lärde mig att stå på scen, vara i centrum och agera ledare. Det har jag haft nytta av resten av livet. Jag blev bra på att agitera för min tro och locka nya medlemmar och fick ett bra självförtroende, men dock inte vad det gällde skolarbete. Jag kände mig faktiskt rätt teoretiskt obegåvad.

Förbjudet förhållande

Särskilt omtänksam var en ung slumsyster som inledde ett förhållande med den populäre 14-årige nyblivne frälsningssoldaten.

– Hade det kommit ut hade vi båda blivit utkastade. Vi var båda starkt troende och visste att det var synd, men ändå fortsatte förhållandet tills hon slutade efter något år. För mig var det enbart positivt, jag var ju svältfödd på nära relationer.

I dag har Nils lämnat Frälsningsarmén.

– Jag ser mig som tvivlare och sökare. Men jag går fortfarande regelbundet i kyrkan och känner mig hemma där.

När Nils var 16 kom han till Södra Vätterbygdens Folkhögskola och det var alltså där hans långa bildningsresa började. Hans ledar- och lärartalanger uppmärksammades och han rekommenderades att söka till folkskoleseminariet. Väl där läste han in gymnasiet på kvällstid parallellt med seminariestudierna. Första tjänsten var i Hemsjö utanför Göteborg och sedan i Stockholm dit han kom för att läsa vuxenpedagogik – sedan tiden på Södra Vätterbygden var det långsiktiga målet att bli folkhögskolelärare. Därefter blev det tjänst på Hola Folkhögskola i Ångermanland, konsthistoriestudier på Umeå Högskola och jobb som bildningskonsulent i Norrland där han arrangerade kurser i nordism.

– Det gemensamma nordiska – språket, historien, demokratisynen – fascinerade tidigt och blev ett livslångt intresse.

Nordiska Folkhögskolan lockade den energiske nordisten till den nya filialen i Göteborg – sedermera Göteborgs Folkhögskola – vilket följdes av ett antal år på Grundtvigs Folkhögskola i Hilleröd i Danmark och även ett antal år på en nygrundad nordisk folkhögskola nära Oslo.

– Att jobba på folkhögskolerörelsens grundare Grundtvigs folkhögskola var oerhört inspirerande och stärkte ytterligare både min vurm för folkhögskolepedagogik och nordiskt samarbete.

Mötte kärleken på konferens

I slutet av 70-talet övertalade Skolöverstyrelsen honom att leda ett pedagogiskt utvecklingsprojekt. På en konferens i Skövde träffade han förskolläraren Carin. Tycke uppstod men det var inte helt klart hur det skulle gå, Nils hade tråkiga erfarenheter av kärleksrelationer.

– Mina flickvänner hade tidigare backat när de hörde att jag var ett barnhemsbarn. Jag pratade därför aldrig om min bakgrund förrän jag skrev en bok om mitt liv 2011.

Men Carin hade som liten älskat boken Rasmus på luffen om barnhemsbarnet Rasmus och tyckte bara att Nils bakgrund var positiv. De gifte sig 1981, flyttade till Kungälv och Nordiska Folkhögskolan där Nils avslutade sin yrkeskarriär som rektor 1994.

– Åren på Nordiska var fantastiska. I folkhögskolan sker inlärningen genom samtal och diskussioner i en stämning av jämlikhet och respekt. Eleverna växer som människor med sin kunskap. Läraren har ansvar för ramarna men annars märker man inte så stor skillnad mellan lärare och elever. Det är den bästa tänkbara undervisningsformen.

Fortsätter fortbildningen

Efter pensioneringen har Nils fortsatt folkbildningsarbetet med seniorkurser på Nordiska, föredrag för olika föreningar och arbetet i Selma Lagerlöfsällskapet.

– Livet har varit som en enda lång lektionsförberedelse. Jag är fortfarande angelägen att hålla mig informerad inom mina ämnen historia, konst, teater och samhällsfrågor. Jag läser böcker och samlar tidningsartiklar. Det gäller att alltid vara beredd för nya uppdrag. Fast jag leder inte seniorkurser på Nordiska längre, nu går jag i stället där som kursdeltagare.

Nils Zandhers

Ålder: Fyller 90 år den 16 mars.

Bor: Kungälv.

Familj: Gift med Carin, fyra barn, fem barnbarn.

Yrke: Före detta folkhögskolerektor.

Firar födelsedagen: "Med de allra närmaste".

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.