Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Linda Dahl och Marcus Erlandsson arbetar på Frivilligcentralen Chapman. De hoppas att fler ska hitta dit och ta chansen att delta i deras olika aktiviteter.

Kravlösa möten för alla

Trots en undanskymd tillvaro är frivilligcentralerna i Göteborg en samlingspunkt för många människor. Här finns ett rum där alla är välkomna. Där graden av engagemang är upp till var och en. Att uppsöka en frivilligcentral är bland det mest kravlösa som finns.

Som de flesta andra torg i utkanten av stan är Chapmans torg en ganska öde plats. De röda 60-talshusen är fortfarande för unga för att vara pittoreska, men på tok för gamla för att anses trendiga. Inte ens de regnhala kullerstenarna på den öppna platsen är särskilt charmiga.
Den som har ögonen med sig kan också notera att måndagarna är extra stillsamma i Majorna.
– Då är frivilligcentralen stängd och jag går oftast inte ut. Jag blir kvar hemma och gör tråkiga grejer inomhus, säger en av stamgästerna.

Trots att Frivilligcentralen Chapman har funnits på torget i över 15 år lever den fortfarande en ganska undanskymd tillvaro. I stället är det biblioteket och Missionskyrkan som lockar flest majornabor. Det senaste tillskottet är gatutidningen Faktums redaktion, men här finns också ett fik som kallas Konditori, en italiensk restaurang och en sushibar. Men för övrigt är det sällan någon större rusning till platsen.
– Vi öppnade här år 2000, men ändå är vi relativt okända för folk som bor i stadsdelen, säger frivilligcentralens samordnare Marcus Erlandsson.
Inne i centralens lilla lokal, som ligger granne med biblioteket, kan besökarna dricka kaffe, låna en dator och umgås lite kravlöst med personalen och varandra. Ändå är det många som inte vågar kliva över tröskeln. 
Kanske är den allmänna uppfattningen att man måste vara någon speciell, eller ha några särskilda behov för att vara välkommen in? Något som är ett fullkomligt missförstånd, enligt Marcus Erlandsson.
– Målgruppen är precis alla. Vårt uppdrag är att försöka bryta ensamhet och isolering hos människor, vilket i sin tur ska förbättra folkhälsan, säger han.

Marcus Erlandsson har avbrutit sin semester under en dag för att visa upp centralen för GP:s läsare. Trots att ett hundratal besökare hittar hit varje vecka finns det nämligen utrymme för många fler. Och Marcus berättar entusiastiskt om vad som erbjuds inom verksamhetens ramar.
– Vid sidan av våra vanliga öppettider, har vi en textilgrupp, sittgympa, qigong och konstnärlig verksamhet. Det enda kriteriet är att initiativet kommer från besökarna själva, sen ordnar vi med allt det övriga, säger han.
Många av gästerna är stammisar och kommer hit varenda öppen dag. Men även de gemensamma aktiviteterna är populära. Särskilt textilgruppen på onsdagskvällarna är älskad av sina trogna deltagare. Då samlas kvinnorna (männen lyser med sin frånvaro) och syr, stickar och broderar som i en riktig gammaldags syjunta. Naturligtvis är också kaffedrickandet en viktig ingrediens, samt den otvungna samvaron med de övriga.
Nu hoppas Marcus Erlandsson att ännu fler ska ta chansen till en så pass trevlig stund.
– Jag tror att många äldre kan ha svårt för att erkänna att de är ensamma. De kanske har haft ett aktivt liv tidigare och vill inte visa upp hur isolerade de har blivit på äldre dagar, säger han.

Ytterligare en viktig del av Marcus Erlandssons uppdrag är fördelningen av volontärarbete i stadsdelen. Sammanlagt är 25 frivilligarbetare knutna till Chapman. De flesta av volontärerna är nyblivna pensionärer som gör en insats på ett utvalt ställe en eller två gånger i veckan.
– De besöker äldre i deras hem och pratar bort en stund eller går en promenad i Majorna. Det är helt fantastiskt och oerhört populärt, berättar Marcus Erlandsson.
Totalt finns sju frivilligcentraler på olika håll i Göteborg. Samtliga är religiöst och politiskt obundna, även om Svenska kyrkan vanligtvis är inblandad. Kommunen ger också ekonomiskt stöd via Social resursförvaltning eftersom verksamheten anses förbättra invånarnas hälsa. 
Tanken bakom frivilligcentralerna är att de ska fungera som mötesplatser för människor i stadsdelarna – oavsett ålder, kön, religion eller etnicitet. Däremot kan innehållet variera, eftersom verksamheten formas av invånarna själva.
– Vår huvudman är Missionskyrkan. Det betyder, bland annat, att vi kan utnyttja deras stora lokaler på Chapmans torg. Här har vi gympan som brukar locka mycket folk, samt ett småbarnskafé en gång i veckan, säger Marcus Erlandsson.

Han lotsar runt i den tidstypiska kyrkan där rummen på bottenplan påminner om en gillestuga på 70-talet. Det är bara bordtennisbordet som fattas under de breda fönstren.
Frivilligcentralens utbud av aktiviteter är beroende på vilka som för tillfället är besökare. Därför kan det växla mycket över tid. Just nu är en teatergrupp för seniorer i vardande, samt ett konstprojekt på den öppna platsen utanför.
– Vi har också ett gäng som träffas och spelar canasta och några andra som spelar boule under sommaren, säger Marcus.
Men att bara ta en kopp kafé och tjôta en stund går minst lika bra. Eller att låna en av Chapmans två datorer. Frivilligcentralen har också ständigt nya kurser i digital teknik.
– När vi började använde vi stationära datorer, men nu kommer alltfler seniorer med surfplattor och smartphones som de ärvt av sina barnbarn. För 20 kronor ger vi en individuell lektion.

Eva Zoura Karlsson tittar in en snabbis i den sommaröppna lokalen. Hon undrar om hon kan få hjälp med att skriva ett brev. Eva berättar att hon flyttade till Sverige från Grekland på 60-talet när hon bara var 16 år, vilket betyder att hon aldrig fick chansen att gå i svensk skola.
– Jag var för gammal för grundskolan, så jag började jobba direkt på fabrik. Nu kan jag läsa, GP till exempel. Men jag kan fortfarande inte skriva, berättar hon.
Linda Dahl som, liksom Marcus, är anställd på Chapmans frivilligcentral bokar en tid med Eva. Hon kan komma tillbaka redan nästa dag. Eva Zoura Karlsson passar också på att höra sig för om kommande lektioner i datorkunskap. 
– Jag har varit här några gånger tidigare och det känns bra. Jag vill väldigt gärna lära mig att använda datorn också, säger hon.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.