Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

På Soldattorpets mejeri i Hyby sköt efterfrågan på halloumiliknande ost i höjden när debatten om den cypriotiska osten eskalerade. Bild: Johan Nilsson/TT

WWF fokuserar på osten – vill ha mer svenskt

Många utländska ostar får rött ljus när Världsnaturfonden, WWF, lanserar sin uppdatering av köttguiden. Man ser därför helst en ökning av svensk ostproduktion.

För den som vill köpa kött, ost eller charkprodukter hjälper Världsnaturfondens köttguide att välja rätt kött ur både hållbarhetsperspektiv och ur ett djurperspektiv. En produkt kan få rött, gult eller grönt ljus och det som påverkar är både hur produkterna påverkar klimatet och den biologiska mångfalden, men också hur djuren inom produktionen har det. Till exempel påverkar antibiotikaregler i olika länder hur produkter från länderna bedöms.

Ett tydligt exempel på att detta är viktigt visade sig i sommarens debatt och uppmärksamhet kring Halloumi från Cypern, som WWF varnade för redan i somras.

– Halloumi är bra exempel på där det gick väldigt snabbt för svenska tillverkare att ta fram alternativ, säger Anna Richert, matexpert hos WWF.

Svensk halloumi grön

De svenska varianterna av halloumi och hårdost får grönt ljus i guiden, men många utländska ostar som inte är ekologiska får rött ljus. Det handlar om att Sverige har hårda regler kring antibiotikaanvändning, samt skillnader i djurvälfärd och biologisk mångfald.

– Det svåraste när det gäller just antibiotika är att det är svårt att få fram bra data. Vi kan till exempel inte få fram antibiotikaanvändningen uppdelat på djurslag. Men det är stort fokus på frågan just nu och här bör också Sverige vara med och bidra, säger Anna Richert.

Konsumtionen av ost ökar i Sverige, samtidigt som andelen svensk ost minskar och i dag räknar man med att drygt 40 procent av all ost vi äter är gjord på svensk mjölk.

Anna Richert, matexpert hos Världsnaturfonden. Bild: Saga Sandin

WWF ser gärna en ökad svensk tillverkning av både ost och charkprodukter. Anna Richert menar att det i grunden är en politisk fråga och att det skulle behövas någon form av satsning för ökad lokal produktion av ostar där efterfrågan ökar starkt.

– Vi tror att det finns ett fönster för Sveriges lantbrukare och livsmedelsföretag kring de här produkterna, det visade Halloumidebatten om inte annat. Vi vill gärna peka på möjligheterna, säger hon.

Fetan ett bra exempel

När det gäller klassificeringen i guiden baseras den mycket på de olika märkningarna, som just ekologiskt, kravmärkt och EU-ekologiskt.

Där är den grekiska, namnskyddade, Fetaosten ett bra exempel på hur det kan skilja sig och vilken nytta guiden kan göra om man vill ha hjälp med att välja ”rätt”.

Kravmärkt Feta får grönt i guden, medan ”vanlig” grekiskt Feta får rött. Om den däremot är EU-ekologisk får den gult ljus i guiden, vilket innebär att man ska vara försiktig med produkten, eftersom: ” Utmaningar finns inom miljö och/eller djurens välfärd”.

– Generellt sett handlar det om att det EU-ekologiska reglementet har svagare skrivningar kring djurvälfärd i förhållande till Kravmärkningen, säger Anna Richert.

Företagen kan öka kraven

Ytterligare en nyhet i år är att WWF har ändrat sätt att kommunicera kring ”rött ljus”.

– Vi analyserar länder, inte företag. Det innebär att det finns företag som har högre krav än ländernas eller märkningarnas krav och därför kan till exempel en röd produkt egentligen vara bättre än det som förväntas. Vi försöker få företagen att ställa inköpskrav på leverantörerna i länder där det finns risk för hög påverkan, säger Anna Richert.

I nästa led tycker hon att företagen som säljer produkterna ska bli bättre på att kommunicera vilka krav de har ställt på sina producenter, så att människor kan göra så upplysta val som möjligt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.