Köper man trådlösa hörlurar kan man råka ut för att ljudet avbryts, att det inte låter lika bra som med de gamla lurarna med sladd, eller hör man andra beklaga sig över att batteritiden är för dålig. Ström behövs ju.
Det är tidskriften Ljud och bild som har testat slutna hörlurar. Modellerna i testet har inbyggda batterier som laddas upp, till exempel i USB-porten i den bärbara datorn.
Eftersom alla testdeltagare använder bluetooth – eller blåtand, som vissa säger – kan man råka ut för att ljudet bryts. Tystnaden kan bero på att man flyttat sig mer än nio till tio meter bort från mobilen som sänder musiken trådlöst till hörluren, eller att det finns något hinder i vägen som blockerar den trådlösa signalen.
Om man inte tycker att ljudkvaliteten är övertygande så beror det på att trådlös strömning via bluetooth ofta komprimeras på samma sätt som MP3-filer. Sladdkoppling komprimerar inte musiköverföringen alls. Hörlurar och smartmobiler som stöder bluetooth med så kallad aptX-överföring har rent potentiellt ett bättre ljud än de med vanlig bluetooth. Alla i detta test klarar aptX-formatet och några av dem har till och med aktiv brusreducering som dämpar oväsen utifrån.
Hörlurarna är betygsatta för sin ljudkvalitet, bekvämlighet, batteritid och användarvänlighet. Mest avgörande är som vanligt hur mycket man får för pengarna.
Philips små hörlurar är ett fynd. Ljudet är felfritt och komforten oklanderlig. Trots öronkuddar som sitter utanpå i stället för runt öronen är de bekväma och sitter bra, utan att pressa ut allt blod ur öronen. En enkel omkopplare styr volymen och vilken låt som spelas, och tack vare inbyggd mikrofon kan du prata i telefon också.
Det är fortfarande bra tryck i basen, men mellanregistret hänger med mycket bättre i resten av ljudbilden. Diskanten är inte så påträngande att det blir obehagligt och det finns en härlig dynamisk kontrast i musiken.
Testets största och dyraste hörlurar har en unik funktion som påverkar ljudet. Priset märks på byggkvaliteten, som ligger ett snäpp över de andra deltagarna. Ljudet är stort och fylligt och matchas bara av Philips Fidelio. AKG:erna är välbalanserade och har bra kontroll på dynamiken i alla frekvensregister. Somliga kanske uppfattar ljudbilden som lite mörkare än i andra lurar. Här är nämligen allt så välkontrollerat och sammanhängande att de som gillar lite extra bas kan uppfatta AKG-lurarna som lite tråkiga till en början. Andra uppskattar den raffinerade klangen och den helhetliga ljudbilden.
Tycker du att det kan bli lite för mycket bas i hörlurar och hatar sådana som klämmer på öronen, är de här från Sony mitt i prick. Komforten är utmärkt, batteritiden lång och både design och byggkvalitet är förträfflig. Fast det går inte att fälla ihop dem.
Du hör nyanser i musiken tydligt, även om mellanregistret hade kunnat vara fylligare. Stråkar, röster och många instrument låter nämligen för tunt, och klangfärgerna markeras inte så. Men priset på Sony-lurarna gör MDR-10RBT till ett bra köp.
Bose vinner knappast några designpriser med sin AE2w, som har bluetooth-modulen utstickande ur ena öronkåpan. Men de är enkla att sköta, trots små knappar. Du kan inte byta låt utan att trycka flera gånger på knapparna (två för framåt och tre för bakåt) men det är enkelt att ändra volym och att svara i telefon. Det går att ta av bluetooth-modulen, då uppenbarar sig en 3,5-mm kontakt så att man kan koppla in kabeln som ingår till mobilen. Efter ett tag märker man dock att det aldrig gnistrar riktigt om musiken. Dynamiken är dämpad. Klent med tryck i basen.
De är små, går att fälla ihop och tar ingen plats i väskan. Stora knappar på sidan av den högra öronkåpan gör det enkelt att styra musiken. Men räkna inte med att kunna spela särskilt högt när du använder MM 450-X trådlöst. Inte ens när du kopplar på den elektroniska brusreduceringen, som är helt nödvändig för att ljudbilden ska få ordentlig tyngd och bas, och för att du ska få lite mer volym i öronkåporna. Ljudbilden är inte lika välbalanserad och raffinerad som i Philips och AKG:s lurar, så därför når inte Sennheiser upp till de bästa den här gången.
Velodynes tunna hörlurar är sköna och basen är glädjande potent och fyllig. De omärkta knapparna på kåporna kräver viss tillvänjning för det går knappt att se hur de fungerar. De låter bättre än många bluetooth-hörlurar vi har testat tidigare. På minuskontot står att mellanregistret är lite tillbakadraget och tunt. Röster och en del instrument tappar fyllighet i klangen men ljudbilden är ändå väldigt öppen och detaljerad. Och den fylliga basen i botten gör musikupplevelsen angenäm. Passar de flesta musikstilar men passar extra bra när det krävs potent bas.
