GP:s test av sju olika märken visar på stora skillnader i hållbarhet.
En innebandyspelares val av klubba görs i regel utifrån subjektiva önskemål. Den ska till exempel motsvara personliga krav på bland annat flex (svikt) och vikt.
Klubborna är en stor investering och en aktiv spelare brukar förbruka flera stycken under en säsong.
Vilka rena tekniska kvalitéer håller då en innebandyklubba? Testfakta har på GP:s uppdrag låtit brittiska tekniklaboratoriet Intertek testa sju vanliga fabrikat av innebandyklubbor på den svenska marknaden, för att mäta och jämföra hållbarheten i både skaft och blad. Intertek monterade klubborna i maskiner och utsatte dem för tryck till dess att klubborna bröts sönder.
- Alla klubbor är starka, i alla fall för att vara så lätta och tunna. Men Exel Chill 3.0 sticker ut som allra starkast. Den är dubbelt så hållbar som de flesta av klubborna i testet, och klarar till exempel 100 kilos tryck i mitten av skaftet och 43 kilo nere vid bladet. En anledning till att den är så tålig kan bero på att skaftet delvis består av kevlar, säger Phil Rhodes, testansvarig på Intertek.
Fyra av testets klubbor, Unihoc, Zone, Biltema och Fat Pipe, klarar endast runt 20 kilos tryck nere vid bladet. Det motsvarar enligt Phil Rhodes ett hårt slag med klubban mot ett hårt underlag.
- Dessa klubbor skulle gå sönder vid ett sådant slag.
Enligt Jan Jacobsson vid innebandyspecialisten Klubbhuset i Göteborg, går skaften av oftast av just nere vid bladet.
- De reklamationer vi får in består till absolut största delen av brott på skaftet nere vid bladet. Det är en fråga om materialets egenskaper och den snabba utvecklingen av innebandyklubbor. Man testar hela tiden nya saker, vilket påverkar både tåligheten och livslängden.
Klubborna är betydligt starkare i mitten av skaftet. Även där är Exel starkast, och klarar 103 kilos tryck. På Salming-klubban, som presterade sämst i detta moment, uppstod brott vid 70 kilos tryck. Enligt Magnus Augustsson, tidigare landslagsspelare och en av Klubbhuset grundare, är ett brott i mitten av skaftet inte något vanligt problem.
- Många innebandyspelare trycker med den nedersta handen mitt på skaften, så visst utsätts klubborna för påfrestning även där. Men vi får inte in många reklamationer där skaften gått av på mitten, även om de har ökat de senaste åren, säger han.
En aktiv innebandyspelare kan byta blad så ofta som en gång i månaden. Bladen sitter fast i skaftet både med hjälp av skruvar och med lim. Intertek undersökte därför effekten av åverkan på skruvarna och gängorna vid upprepade byten av blad. Upp till tolv byten genomfördes. Bäst i detta moment var Unihoc, som efter tolv byten inte visade på någon åverkan. Sämst var Biltema, vars gängor i ett av skruvhålen var förstörda redan efter första bytet. Näst sämst var Zone med fyra byten.
- Problemet är att gängorna sitter i de mycket tunna väggarna i skaftet. Det var helt enkelt utslitna i ett av de två hålen när vi försökte få fast det andra bladet. Bladet sitter fortfarande fast, men inte lika bra som tidigare, säger Phil Rhodes.
Magnus Augustsson byter ofta klubblad och enligt honom speglar Interteks resultat verkliga förhållanden.
- Man bör ju kunna byta blad mer än ett par gånger, men det går ju inte att göra det hur många gånger som helst. Efter ett tag får man dra in skruven på andra stället helt enkelt. En tillverkare har faktiskt börjat skicka med större skruvar just för att undvika det här problemet.
Intertek utförde även ett nötningstest på bladen. De släpptes 10000 gånger från 80 centimeters höjd mot ett hårt träunderlag. Därefter undersöktes bladen för att se hur de påverkats av behandlingen.
- Samtliga blad klarade detta bra. Endast mindre nötning uppstod, säger Phil Rhodes.
Det brittiska laboratoriet Intertek ETL Semko har på Testfaktas uppdrag testat sju olika innebandyklubbor på den svenska marknaden. I laboratorietestet har klubbornas hållbarhet och kvalitet testats och jämförts.
Skaftets hållbarhet nere vid bladet. Innebandyklubbornas blad utsattes för ökande belastning till dess att skaftet eller bladfästet knäcktes eller deformerades. Belastningen mäts i Newton (N) och det angivna värdet är den belastning som skaftet eller bladfästet klarade.
Skaftets hållbarhet på mitten. Innebandyklubbornas skaft utsattes för en ökande belastning (denna gång mitt på skaftet) till dess att skaftet knäcktes eller deformerades. Belastningen mäts i Newton (N) och det angivna värdet är den belastning som skaftet klarade.
Bladets nötningstålighet. Bladen släpptes 10000 gånger från 80 centimeters höjd mot ett hårt underlag. Därefter undersöktes bladen för att se hur de påverkats av behandlingen. Samtliga klubbor klarade detta moment utan att bladet påverkades nämnvärt.
Skrivfästenas hållbarhet. Innebandyklubbans blad fästs med två skruvar och lim. Genom att lossa skruvarna och avlägsna limmet med varmluftspistol kan bladet bytas ut. Laboratoriet testade hur många gånger det gick att byta blad innan det uppstod skador på skruvgängor eller bladfäste. Momentet upprepades upp till tolv gånger.
Bladfästets hållfasthet. Innebandyklubbornas två ändar drogs isär med ökande kraft till dess att bladfästet gav vika. Samtliga klubbors bladfästen klarade en hög belastning innan bladet släppte från skaftet.
Laboratoriet har även testat klubbskaftens flex eller svikt. Samtliga klubbor klarade det internationella innebandyförbundets certifieringskrav. Kravet är att skaftet skall flexa minst 23 mm vid en tryckkraft motsvarande 300 Newton och klara en flex på minst 60 mm innan skaftet går av.
