Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Ett myller av barnaktiviteter

Golf, dans eller klättring – utbudet av aktiviteter för små barn är stort. Men många av aktiviteterna är dyra. Och kan de innebära ytterligare ett stressmoment i vardagen?


Bollekis för 200 kronor eller ridlekis för 2 840 kronor? Priset på barnens aktiviteter varierar stort. Och förutom själva terminsavgiften finns även krav på att hyra eller köpa viss utrustning som behövs, eller bara kan vara roligt att ha. Vi har tittat på vad några aktiviteter kan kosta, se här i tabellen:

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

 
På barn- och familjesajter diskuteras ofta vad som är lämpliga aktiviteter – och vad de får kosta. Hur många aktiviteter ska en treåring ha, undrar en förälder och berättar att dottern bara har en – balett – men att hon har kompisar i samma ålder som har upp till fyra aktiviteter. Har dottern för få eller har de för många, funderar föräldern. 
En annan mamma berättar att enbart dotterns dans- och ridlektioner kostar drygt 4 000 kronor per termin. I familjer med flera aktiva barn kommer man snabbt upp i stora summor, beroende på aktivitet. I de familjer där ekonomin sätter stopp kan det uppstå en känsla av utanförskap hos barnen.
Andra föräldrar vittnar om hur aktiviteterna ofta skapar stress och konflikter i en redan pressad vardag. De vuxna bråkar om vem som ska skjutsa, barnet själv stressas av att hinna med både läxor och träning.
Så vad är lagom mycket aktiviteter? Och vad vill barnen själva?

– Det är svårt att generalisera och säga vad som är rätt och fel i det enskilda fallet. Det beror på barnet, säger Catarina Nylund, kurator på Barnens Rätt i Samhället (BRIS). 
– En del barn behöver vila upp sig på fritiden, medan andra behöver träffa vänner. Det är inte farligt att ha långtråkigt, men det kan samtidigt bli ganska ensamt om man inte har närvarande föräldrar. 
Men man behöver inte hålla på med en aktivitet för aktivitetens skull, anser hon. 
– Har barnet intresse och man som förälder har möjlighet är det ju inget som hindrar. Men det är inget krav när barnen är så små. Är man en närvarande förälder är det gott nog. Sen är det ju också så att alla barn faktiskt inte tycker om sport. Då får man hitta på något annat. Det måste få vara okej att läsa böcker, till exempel. 
Samtidigt betonar Världshälsoorganisationen (WHO) vikten av fysisk aktivitet för barn och unga. Skelett och muskler byggs upp, samtidigt som rörelseförmågan utvecklas. Risken för fysisk ohälsa ökar om man inte är tillräckligt fysiskt aktiv. 
Sven Bremberg, docent i socialmedicin och verksam vid institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska institutet, har sammanställt flera studier om barns fritidsvanor för Folkhälsomyndigheten. Han berättar att rekommendationen är 60 minuter fysisk aktivitet per dag för barn, men att majoriteten av barnen över sju år inte uppfyller rekommendationen. 
– Frågan är vad som är lösningen. Min uppfattning är att organiserad aktivitet är ett komplement, och att aktiviteten i vardagen är viktigare. 
Enligt Sven Bremberg finns det egentligen ingen forskning i dag som säger att organiserad aktivitet, utöver den spontana leken, är nödvändig i förskoleåldern. 
– Man skulle kunna tänka sig att sådana här verksamheter kan ha effekter på exempelvis intelligensen, men det är brist på studier av bra kvalitet. Frågan är om den icke organiserade aktiviteten i den här åldern inte är att föredra, i en miljö som stimulerar barnen till aktivitet snarare än en organiserad aktivitet. Barnens behov tillgodoses nog bättre i naturen och på roliga lekplatser. 
Förr fanns överhuvudtaget inga organiserade barnaktiviteter, berättar Sven Bremberg. 
– I dag har vi fått ett så rikt samhälle att vi har möjligheter att göra sådana här saker. Ändå känner vi oss otillräckliga som föräldrar. Tidsstudier av hur många minuter föräldrar ägnar åt sina barn visar att vi aldrig har ägnat så mycket tid åt barnen som vi gör i dag. Samtidigt har det dåliga samvetet aldrig varit så stort som i dag. Det är en paradox. 

 

 

Familjen Gustafsson har medvetet valt att ta det lugnt med aktiviteter. Man kanske inte måste välja allt och göra allt när barnen är små, resonerar föräldrarna Rebecka och Daniel.


Johannes, som fyller sju, och Alice, snart fem, bor idylliskt ute på landet mellan Hindås och Alingsås med sina föräldrar. 
– Vi har hittills inte haft så mycket aktiviteter. Johannes började i simskola när han var fem, det känns viktigt att han lär sig simma. Och så började han i scouterna när han fyllde sex, berättar Rebecka Gustafsson. 
Eftersom de bor som de gör, och Rebecka och Daniel är månskensbönder, har familjen inte behov av aktiviteter för att vara fysiskt aktiva. 
– Vi är ute så mycket, och barnen leker med kompisar och rör på sig naturligt och varierat. Organiserade aktiviteter väntar vi lite med. Och barnen har inte frågat efter det heller, säger Rebecka Gustafsson, som samtidigt har förståelse för att familjer i andra situationer gör andra val. 
Hon funderar över hur barn i allmänhet påverkas av stress och många aktiviteter. 
– När jag jobbade mer tidigare var det på minuten att vi hann till simning och scouter. Jag var stressad och barnen blev stressade. Dessutom var de trötta efter en hel dag på förskola och fritids. 
Hennes slutsats är att man kanske inte måste välja allt och göra allt när barnen är små. 
– Om barn är vana vid mycket stimulans redan som små, hur blir det då när de blir större? Får de svårt att varva ner och sitta stilla? 


 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.