Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Bänkskivor - test

På fyra av åtta köksbänkskivor i GP:s test kryper vatten och ånga in under kantlisten och skadar skivan. Har fukten väl kommit in och skivan börjat svälla är det svårt att rädda den.

Ett nyfixat kök med fräscha, rena bänkskivor är något som står högt på önskelistan för vissa. Frågan är hur länge den nya skivan klarar vardagen i köket, med värme, kladd, blaskande vatten och ånga från diskmaskinen.

På GP:s uppdrag har Testfakta låtit SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut i Borås jämföra åtta olika köksbänkskivor i vitt laminat. När labbet utsatte bänkskivornas fram- och sidokanter för test med vatten och ånga trängde fukt in i hälften av skivorna.

- Under det hårda ytskiktet är det en spånskiva, och kommer det in vatten till den suger den åt sig som en svamp och börjar svälla. Det måste vara helt tätt, har fukten väl kommit in blir det svårt att rädda bänkskivan, säger Bengt-Åke Andersson, testledare på Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP).

Bänkskivorna kontrollerades både före och efter fuktproven. Vedum, Marbodal, Kvik och Myresjöhus svällde alla av fukten. Även om skivan först bara öppnar upp sig lite i skarven mellan kantlist och ytskiktet så gör det att det kommer in mer fukt nästa gång och skivan sväller ännu mer.

- Efter ett halvår ser den inte rolig ut och troligtvis måste man byta den betydligt tidigare än vad man räknat med, säger Bengt-Åke Andersson.

Ballingslöv, Ikea, Bauhaus och Epoq klarade fuktprovningarna mot kanterna helt utan skador. Gemensamt för de opåverkade skivorna är att de har rundade framkanter, så kallad postform, där laminatet är vikt runt kanten.

- Den konstruktionen är inte lika känslig som de med rak framkant eftersom det blir betydligt mindre skarvar där fukt kan tränga in, säger Bengt-Åke Andersson.

Eftersom en kortsida av bänkskivan kan vara placerad mot en spis är det också intressant att veta hur värmetåliga sidokantlisterna är. Detta testades genom att lägga ett 85-gradigt järn mot bänkskivornas kortsidor i en timma.

Alla märken klarade sig opåverkade utom Bauhaus och Epoq, vars lister släppte av värmen. Bauhaus och Epoqs kantlister var inte fabrikslimmade som de andra utan levererades med en medföljande, förlimmad kantlist som labbet själv fick stryka på med strykjärn.

Laboratoriet testade också hur bra bänkskivornas ovansidor klarade värme, vatten, fläckar och repning.

Provbitar indränkta med kaffe, fett, vatten och alkohol fick ligga på bänkytorna i timmar, något som alla fabrikat klarade så gott som prickfritt.

I värmetestet ställdes ett hett aluminiumblock på bänkytan i tjugo minuter. Det lämnade spår efter sig på alla skivor, men det varierade hur tydliga märken det blev. Sämst klarade sig Myresjököks blanka skiva. Där blocket stått mattades glansen ordentligt.

Ytorna provades också mot fuktig värme, med en blöt trasa mellan det varma aluminiumblocket och bänkskivan. Här fick Ikeas och Marbodals bänkskivor de tydligaste märkena.

Att till synes likadana bänkskivor klarar påfrestningarna olika bra är inte konstigt, enligt Bengt- Åke Andersson.

– Det beror helt på vilken typ av laminat som används. Laminat är gjord av olika lager av papper som impregnerats och pressats samman. Ytskikt, antal lager med mera har betydelse för slutprodukten. Men det viktigast är att tillverkaren lyckas få alla skarvar täta, säger Bengt-Åke Andersson.

Så gjordes testet

På uppdrag av Testfakta har SP Tekniska Forskningsinstitut i Borås testat åtta bänkskivor i vitt laminat från olika tillverkare.

Bauhaus skiva är inköpt av Testfakta, de övriga är inskickade från tillverkarna.

Tillverkarna fick själva välja om skivan skulle ha matt eller blankt ytskikt.

Testet bestod av följande delar:

Ytans fläcktålighet: Filtlappar indränkta med olika vätskor lades på bänkytan. Lappar med vatten och fett fick ligga i 24 timmar. Lappar med alkohol och kaffe fick ligga i en timma.

Ytans reptålighet: Ytan rispades av ett spetsigt verktyg med ett tryck på 10 Newton. Den bedömdes sedan med lupp. Efter rispning lades en fettmättad filtbit på området för att se om fett skulle sprida ut sig i eventuella repor.

Ytans värmetålighet: Labbet testade både torr och våt värme. Ett 180 grader varmt aluminiumblock ställdes på bänkytan i 20 minuter. Ett 85 grader varmt aluminiumblock med en våt duk mellan blocket och bänken fick också stå i 20 minuter. Efter båda proverna bedömdes hur ytan påverkats.

Kantens tålighet mot vatten: Bänkskivan fick stå med kanten mot ett vattendränkt skummaterial i sex timmar. Skivornas tjocklek mättes före och efter provet för att se om den sugit åt sig fukt och svällt.

Kantens tålighet mot ånga: Skivornas kanter utsattes för het ånga (50-60 grader) under fem minuter. Samma sak upprepades tre gånger med ett dygns mellanrum. Skivorna inspekterades och eventuell svällning bedömdes.

Kantens tålighet mot värme: Sidokantlisten placerades mot ett 85-gradigt järn under en timma. Labbet bedömde sedan hur listen påverkats.

Kantens tålighet mot ånga bedömdes på en skala mellan 1-3, där tre är bäst. I alla de övriga testmomenten bedömdes påverkan på en skala 1-5, där fem är bäst (ingen påverkan alls).

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.