Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Beate Persdotter Løken har bosatt sig mitt i den norska arkipelagen. Trots att Tromsö är beläget 40 mil norr om polcirkeln är klimatet ganska behagligt, tack vare Golfströmmen.

Konsten att hitta lyckan i Tromsö

Smygbada på kryssningsfartyg, fiska på lunchrasten och skulptera om nätterna. Beate Persdotter Løken lämnade Göteborgs teaterscener för en ny tillvaro som konststudent i nordnorska Tromsö.

En svart skrivbordslampa kröns av ett vitt enhörningshuvud. I taket rider en miniatyrperson ovanpå en haj. På väggen hänger ett A4-ark med fågelspår i snö och på ett av våningsplanen i en bokhylla trängs en stor samling vilda djur.
Som tredjeårsstudent på Tromsö konstakademi har Beate en alldeles egen ateljé. Det är stort och ljust, men hon kallar det för sin grotta. Här har hon samlat både färdiga och pågående konstprojekt. Mycket involverar djur av olika slag.
– Leksaksdjur har blivit lite mitt signum. Jag brukar titta efter dem på loppisar och blir alltid lika glad när jag hittar någon jag inte har, säger hon.

Beate Persdotter Løken är född i Solberga utanför Kungälv. I tio års tid arbetade hon som ljussättare, ljustekniker, scenograf och dockmakare på de flesta av Göteborgs teaterscener. Hon älskade det.
– Men när man har roligt märker man inte alltid när det blir för mycket. Ett tag jobbade jag på en teater på dagtid och på en annan teater på kvällstid, säger Beate Persdotter Løken.
När hon blev sjukskriven för stress började hon göra animationsfilmer med hjälp av så kallad stop motion-teknik. Från början bara som ett sätt att koppla av och tänka på annat. Något år senare blev filmerna inträdesbiljetten till Göteborgs konstskola.
– Jag blev nästan besatt av idén att få fortsätta med konsten efter utbildningen. Att få hålla på med det där underbara. Jag sökte till flera konsthögskolor och kom in i Tromsö och i Bergen. Det var fantastiskt att kunna välja.

Beate är halvnorsk. Under hela sin uppväxt hade hon gjort regelbundna besök till grannlandet, men det här blev första gången hon faktiskt bosatte sig i Norge. Just Tromsö är känt som världens nordligaste metropol. Trots att staden bara har cirka 70 000 invånare ordnas här ett stort antal festivaler, konserter, utställningar och andra kulturarrangemang. Samtidigt är det nära till naturen. I alla riktningar omges staden av vidunderliga snötäckta fjäll. Beate beskriver Tromsö som avstressat. Särskilt fascinerad är hon över de extrema årstidskontrasterna. Under två månader varje vinter går solen aldrig upp över horisonten.
– Men på somrarna är det ljust dygnet runt. Man får både mörkertidens dunkel och midnattssolens sjuka energikickar.
Beate berättar att några av de andra studenterna har använt mörkertiden som inspiration i sitt skapande. Själv har hon låtit sig inspireras av allt från djurriket till ortsnamn och sina tidigare erfarenheter. Trots att hon bytt bana har hon inte helt lämnat teatervärlden. Ena änden av ateljén utgörs av en ett litet extrarum i form av en stor svart låda. Lådan var ett av hennes första projekt på konstakademin och blev så omtyckt att den blivit lite av en institution.
– Varje fredag får en ny konstnär ställa ut sina verk där inne. Som en pop up-utställning ungefär. På kvällen har vi vernissage. Det har blivit ganska stort, säger hon.
Sedan starten har Beate ordnat över 35 olika utställningar i det lilla galleriet. Både konststudenter och etablerade konstnärer har ställt ut. Hon konstaterar att det gick relativt snabbt att bygga upp ett nätverk mellan konstnärer och konststudenter. Inte minst tack vare att Tromsö är en kulturstad. Enda nackdelen med staden, som hon ser det, är egentligen att det är så dyrt. Som student är det erkänt svårt att få pengarna att räcka till och att klara den ekvationen i ett av världens dyraste land är en ännu större utmaning. I Tromsö ligger priserna dessutom högre än i Oslo. Men studenterna har sina knep för att sätta lite guldkant på vardagen. 

Varje dag lägger Hurtigrutens båtar till i hamnen. Att kliva ombord och göra ett besök på kryssningsfartygen är gratis. Flera av dem har bubbelpool på taket som studenterna brukar passa på att använda.
– Båtarna tutar när de är framme. Ett tag hade jag alltid baddräkt och handduk liggande här i ateljén.
Bakom ett par skor ligger också ett fiskespö. Bara några minuter från konstakademin ligger en pir som lämpar sig utmärkt för fiske.
– Jag brukar dra upp middagsfisk ibland. Det är helt sjukt, det är så lätt att få napp. Ibland tycker man att de borde kämpa emot och bjuda på lite motstånd, säger hon.

Till sommaren är hon färdigstuderad. Då är planen att flytta hem till Göteborg igen, men hon kommer inte att släppa taget om Tromsö.
– Jag har hela mitt konstnärliga nätverk här uppe. Det är här jag fått alla idéer. Jag kommer att börja med teater igen, men jag kommer att fortsätta ha konstnärlig verksamhet kopplad till Nordnorge. Det kommer bli många resor fram och tillbaka, säger hon.
Beate Persdotter Løken sätter sig i sin grönblommiga soffa. Ovanför henne sitter en träskiva. Med svarta bokstäver står det "Jag hoppas att jag aldrig blir konventionell"

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.