Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Komplext problem kan inte lösas med #metoo-kampanjen

Skandalerna avlöser varandra – i kölvattnet av #metoo-kampanjen har folkkära tv-personligheter, journalister, riksdagsmän och idrottsstjärnor utpekats som tafsare eller för att skicka så kallade dickpics. Orsakerna till beteendet kan vara flera, berättar forskarna.

Varför tafsar vissa män? Och varför begår de övergrepp och våldtäkter? I organisationen MÄN, som är ett kunskapscentrum för frågor kring maskulinitet, våld och våldsförebyggande arbete, arbetar man med att förändra de destruktiva normer och strukturer som begränsar män själva och som i förlängningen kan leda till våld och övergrepp. Organisationen beskriver hur män via våldet lever upp till normer för maskulinitet som styrka, aggressivitet och makt. Den egna manligheten förstärks genom att ta avstånd från och nedvärdera det som anses omanligt eller kvinnligt. Att tafsa blir ett sätt att manifestera sin manlighet och sin sexualitet.

Män vill engagera sig

Samtidigt vill nu många män engagera sig mot övergreppen. Bara sedan förra veckan har medlemsantalet i organisationen ökat med 75 procent.
– Många män och killar har reagerat och hör av sig med en vilja att göra något åt det de läst och hört sina kvinnliga vänner, partners och kollegor beskriva under #metoo. Vi märker att många män har blivit starkt berörda och upprörda av dessa berättelser och omfattningen av dem, säger Luis Lineo, ordförande i MÄN.
Organisationen tar nu bland annat fram ett särskilt samtalsmaterial kring #metoo, och bjuder in män över hela landet att starta samtalsgrupper.

Cecilia Kjellgren, universitetslektor vid institutionen för socialt arbete på Linnéuniversitetet i Småland, forskar kring sexuellt beteende hos unga. Men även om också hon ser positiva följder av #metoo-kampanjen, betonar hon att den inte löser problemet i grunden.
– Det som är positivt är att en del av dem som inte vågat berätta gör det nu, och att man i vissa fall kan få övergreppen utredda. Men utredningar kan inte ske via sociala medier, utan genom vårt rättsväsende.

Forskningen visar att bara omkring tio procent av dem som utsätts berättar för en myndighetsperson, vilket innebär det att vi har ett enormt mörkertal, säger hon.
– Många skulle aldrig våga ställa sig upp och säga mee too. Det gäller inte minst dem som utsatts av en förälder. Men kanske öppnas en dörr på glänt så att de äntligen pratar med någon. Så ur den aspekten finns det absolut något gott.
Cecilia Kjellgren fortsätter:
– Men kampanjen kan inte lösa problemet eftersom det är så komplext. Den stora eftertanken borde vara: på vilket sätt har samhället brustit, vad kan vi göra bättre? Och det är bland ungdomar som vi måste börja agera. Vi måste börja utmana de föreställningar som förekommer i samhället och i olika medier som vuxna producerar. Här har skolan och de vuxna kring de unga en viktig roll vad gäller respekt mot kvinnor och vilket beteende och språkbruk som är okej.

Övergrepp med olika syften

Sexuella övergrepp kan användas i olika syften.
– Det finns olika drivkrafter, men oftast finns en sexuell drivkraft bakom sexuella övergrepp. Det kan användas som uttryck för mobbning, aggression eller en kultur där man tar sig friheter, där beteendet blivit rumsrent. I subkulturer där en tongivande person fått sätta agendan och tonen, och där ingen stoppar den. Det kan även finnas påhejare omkring som bekräftar beteendet. Detta är viktigt som en vidmakthållande faktor. De föreställningar som skapas är centrala att komma åt.

Om man i en öppen arena häver ut sig sexuellt plumpa kommentarer inför publik kan det även tyda på exhibitionistiska drag, enligt Cecilia Kjellgren.
– Hos unga som begår övergrepp kan det handla om en sexuell längtan, men där föreställningarna blivit helt skeva. Detta har man sett i forskning vad gäller våldtäktsmyter, myter som att kvinnor säger nej fast de menar ja. Och så finns det ungdomar som är tafatta och hjälplösa, som inte vet hur de ska få till det. Eller personer som inte kan läsa av sociala situationer på grund av olika typer av kognitiva funktionshinder.
Forskningen visar att konsumtionen av pornografi är betydligt mer omfattande hos dem som begått övergrepp än hos andra.

– Det finns få studier som visar vad som är orsak och verkan, men självklart kan extrem pornografianvändning leda till att man blir inspirerad. Objektifieringen är stark inom pornografin, man hittar ursäkter och vad man gör blir helt okej. Pornografin underhåller förvridna föreställningar och förstärker dem.

Bakom yngre barn som begår övergrepp finns också många orsaker.
– Det finns exempelvis barn med sexuella beteendeproblem. De kan själva ha sett skrämmande saker eller varit utsatta för övergrepp. För dem kan deras egna handlingar ha funktionen av tröst, eller att ge igen genom att skada någon annan, säger Cecilia Kjellgren.

Jonas Burén är doktorand vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, där han deltar i ett forskningsprojekt som handlar om sexting, det vill säga när unga skickar eller delar bilder eller videoklipp via mobil, dator eller surfplatta där man är helt eller delvis avklädd, eller utför en sexuell handling framför en webbkamera.
– Detta är ett outforskat fenomen i Sverige. Hur ser unga på sexting? Varför gör de det? frågar sig Jonas Burén, som i en enkät till 1 600 västsvenska barn i yngre tonåren ställt frågor om olika aspekter av sexting. Enkäten följs nu upp under en tvåårsperiod, och kompletteras med djupintervjuer.

Sexting är amerikanskt begrepp som de unga i Sverige själva inte använder och är en ganska vid definition, berättar han.
– Beteendet omfattar en stor grupp. Över hälften av tjejerna i sexton års ålder har blivit tillfrågade att skicka bilder eller filmer. Nästan hälften av alla sextonåriga tjejer i vår enkät har blivit pressade att skicka sådana bilder eller filmer, vilket dock inte nödvändigtvis inte leder till att de skickar. Det är ganska vanligt bland unga att de får sextingbilder som de inte önskat från andra. Var tredje har fått bilder från främlingar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.