– Läsandet har alltid varit viktigt för mig. Jag hade jämt med mig böcker på mina resor. Men efter en stroke för ett par år sedan går det långsamt. Jag läser fel och har långa dialoger med min hjärna om vad för ord jag just har läst. Och så hinner jag glömma hur meningen började, säger Kjell-Olof Feldt.
Han har haft en lustfylld relation till det skrivna ordet ända sedan småbarnsåren. När han började skolan var han redan läskunnig och vid sju års ålder sökte han sig till biblioteket, dock inte till barnavdelningen för den lockade honom inte alls.
Han såg sällan någon annan i familjen med en bok i händerna. De arbetade och slet och hade inte tid med så mycket annat. Pappan var hamnarbetare, men också en av Västerbottens sista säljägare. Han var med i ett jaktlag som på vårvintrarna levde månadsvis i sin båt, som de drog över Bottenhavets is.
Vill ha saker att göra
Det här har Kjell-Olof Feldt skildrat i ”Det blev ingen storväst – min barndom och uppväxt”, en av hans många böcker efter den politiska karriären. Han har oftast något skrivprojekt på gång i datorn, så även nu.
– Jag vill ha saker att göra. Det kan låta högfärdigt men det måste vara något med innehåll, inte bara för att få tiden att gå. Men det blir allt svårare för jag minns sämre och tänker långsammare. Att åldras är ju ändå en sjukdomsprocess, snabb för vissa, långsam för andra.
Två av hans böcker har fått särskilt stor uppmärksamhet. Hans första, ”Alla dessa dagar” kom 1991 och handlade om tiden som finansminister 1983 till 1990.
– Den sålde i 150 000 exemplar. Jag blev tagen av den litterära framgången och trodde att jag skulle bli rik men det blir man inte av att skriva böcker, upptäckte jag snart.
Om alkoholismen
Stort genomslag fick också ”Vägen ut – en loggbok om alkoholism och medberoende” som kom 2016. Där skildrar han och hustrun Birgitta von Otter hur Kjell-Olofs drickande blivit ett problem och hur han försöker ta sig ur det. Och inte minst – hur det är att leva som anhörig till en alkoholist. Det är en mycket utlämnande bok.
– Jag fick många brev, särskilt från personer som själva är alkoholister eller anhöriga. Alkoholberoendet är ett helvete, både för den som har det och för den som är närstående.
Boken gavs ut för fem år sedan. Hur har det gått sedan dess?
– Jag dricker men jag har ett schema som jag måste hålla mig till. Inget starkare än folköl till lunch. Sedan har jag en förkärlek för whisky som jag dricker på kvällen.
Inget tillhåll för socialister
En annan bok där Kjell-Olof Feldt medverkar är antologin ”Kanslihushögern” (2019), om den marknadsorienterade riktning inom socialdemokratin som han ibland förknippas med. Han tycker inte om ordet.
Kanslihushögern låter som en sammansvärjning och det var det inte. Men det låg ju en sanning i att finansdepartementet inte var ett tillhåll för socialister. Vi tyckte att marknadsekonomin, med sina brister, ändå var det bästa alternativet.
Han har alltid stått till vänster men var från början inte intresserad av partipolitik. Socialdemokraternas partiprogram om planhushållning och förstatligande av näringslivet skyggade han för som ung, men tilltalades av S-regeringens praktiska politik.
Löntagarfonderna
Något som många fortfarande minns, apropå skrivande, är versen om löntagarfonder som en fotograf fångade i Kjell-Olof Feldts anteckningar under en riksdagsdebatt 1983: ”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit”.
Du har humor?
Det kan bara andra avgöra. Jag kan ju skratta åt saker. Le åt annat. Och bli förbannad också. Så jag är nog ganska normal, tror jag.
Partikollegan Ingvar Carlsson har sagt att Kjell-Olof Feldt har ett gott humör men också en kort stubin. Båda egenskaperna har antagligen varit en tillgång.
– Jag och mitt parti upptäckte tidigt att jag var en bra debattör, snabbtänkt och slängd i käften. Det var en del av min vandring till en position i regeringen. Politik handlar ju mycket om att prata.
Kjell-Olof Feldt
Ålder: Fyller 90 år i dag den 18 augusti.
Gör: Mångsysslare.
Bor: I Nacka.
Familj: Hustrun Birgitta von Otter och många barn och barnbarn, samt hunden Alex.
Om att fylla 90: ”Efter en stroke har livet blivit mer begränsat. Men jag lever i ett långt och lyckligt äktenskap och så länge jag har Birgitta och vi kan göra saker tillsammans tycker jag livet är värt att leva.”
Så firar han födelsedagen: Med närmaste familjen.
Ur karriären: Läste juridik och statskunskap i Uppsala. Handelsminister 1970–1975, löneminister 1975–1976, finansminister 1983–1990. Var med och grundade Hjärnfonden 1994 och var dess ordförande till 2009.
Ur bokproduktionen: ”Alla dessa dagar” (1991), ”Det blev ingen storväst – min barndom och uppväxt” (2002), ”Min väg till politiken” (2005), ”Den blyge entreprenören – om bergsingenjör Axel Ax:son Johnson” (2012), "Vägen ut – en loggbok om alkoholism och medberoende” (2016)
