Katarina Hahr tar emot på sitt arbetsrum i Radiohuset i Stockholm. Hennes stil är tuff och glamourös och till utseendet påminner hon en hel del om skådespelerskan Lena Olin. Det har hon hört förr, och nämner i förbifarten att hon arbetade på Dramaten samtidigt som Lena i sin ungdom:
– Hon var ihop med Örjan och jag med Johannes (Ramberg och Brost, reds anm), så det blev rörigt ibland där på Café Opera, säger hon och skrattar.
Nära den konstnärliga världen
Hon har levt hela sitt vuxna liv nära den konstnärliga världen. I centrum finns teatern där hon började sin bana som aspirerande skådespelare. Numera utforskar hon konsten och kulturen som reporter och producent på Sveriges Radio. Mest känd är hon för sina djuplodande porträtt i ”Katarina Hahr möter”, av välkända kulturarbetare som Johan Rabaeus, Ann Heberlein, Anne-Lie Rydé och Ola Rapace.
Hon har även gjort några uppmärksammade dokumentärer om den svåraste förlusten i sitt liv, när hon miste synen vid 31 års ålder. Men hur det är att vara blind är ett ämne som Katarina Hahr är fruktansvärt trött på:
– Det är en så liten del av mig. Det är därför det är så skönt att hänga med människor som fullständigt skiter i det.
Borrar i existentiella teman
De bästa samtalen leder direkt in på de verkligt viktiga sakerna, menar hon. Det är upplägget även för hennes intervjuer, som borrar sig in i existentiella teman som rädsla, självförtroende, föräldraskap och avund. Den första, och den viktigaste enligt henne själv, gjorde hon med Lars Norén. Hon lyckades få den tack vare sin bakgrund inom teatern, och ser det som en vändpunkt i karriären; då fick radiocheferna upp ögonen för henne. I intervjun hör man Katarina som ung journalist söka svar på en av tillvarons stora frågor: Vad har man för ansvar för sitt liv?
– Det handlade ju om mig själv, att jag utforskade frågan, har jag möjlighet att ha ett bra liv? Kan man göra något åt sitt liv själv? Eller blir det bara som det blir?
Dramatikerns svar är ja – man har ett ansvar, och man måste försöka göra något av sitt liv. Den frågan hade Katarina Hahr brottats med länge, redan under 1980-talet, som hon minns som en både kaotisk och rolig tid. Hennes berättelser tar en rakt in i populärkulturens mittpunkt. Hon gick på Calle Flygares teaterskola och sökte sig till Dramaten. Blev regiassistent åt Gunnel Lindblom, och umgicks med många av musik- och teatervärldens tunga namn. Historierna är många, om hur hon och en kompis målade över Ulf Lundells väggmålningar när hon flyttade in i huset i Vitabergsparken, där Lundell dessförinnan skrivit romanen ”Jack”. Hur hon lärde sig laga sashimi av damen i den japanska tobaksaffären bredvid Sheraton Hotel när sushi var nytt i Sverige. Och när hon dansade med rockstjärnan Prince på Café Opera – utan att veta vem han var först.
– Jag undrade vad det var för en väldigt liten kille som bjöd upp mig. Vi var lika långa, en och femtiosju.
Stort kontaktnät
Hon har fortfarande ett stort kontaktnät och ett livligt umgänge, många av sina intervjupersoner känner hon privat. Men det är inte därför hon lyckas få så många att öppna upp och tala om svåra, känsliga saker i sina liv. Hon förbereder sig minutiöst, men har också nytta av sin skådespelarbakgrund. Varje möte ska vara som en föreställning.
– Mina intervjupersoner ska tycka att det är roligt att träffa mig. De ska känna att det här är spännande, att de ska få vara med om något. Jag jobbar utan manus, men har en väldigt klar tanke. Jag vågar lyssna, jag vågar följa. Men jag vågar också ställa frågor som är svåra.
Både orolig och trygg
För att bli en bra intervjuare måste man börja hos sig själv. Veta vad det är att klara av livet, även det svåra och det mörka. Katarina Hahrs liv har långt ifrån varit enkelt. Hon har haft perioder när det inte ens var säkert att hon skulle lyckas komma igen.
– Jag har tagit mig ur saker fast det har sett ut som att det inte går. Och det innebär att jag å ena sidan är en väldigt orolig och å andra sidan en väldigt trygg person, säger hon.
– Att vara nervös innan, det betyder ju att man gör något på riktigt. När det blir enkelt, då är det inte bra. Men när jag är i intervjun så är det bara så roligt. Där är jag trygg.
Katarina Hahr
Ålder: Fyller 60 år den 5 mars.
Gör: Radiojournalist, gör intervjuserien ”Katarina Hahr möter” i Sveriges Radio P1.
Bor: Kungsholmen i Stockholm.
Familj: Gift med Michael Johansson, dramatekniker på SR. Har sonen Samuel Hahr, 18 år.
Om att fylla 60: "Det är overkligt, men också lite coolt. Det finns många roliga människor i min ålder. Vi 60-talister är lyckliga, för vi har fått vara med om så mycket, hela rocksvängen. Det är en skatt man bär med sig.”
Så firar hon födelsedagen: ”Jag får se till att det blir roligt, utifrån riktlinjerna.”
Favoritsyssla hemma: ”Jag gillar att laga mat. Med mina riktigt nära vänner är måltiden i centrum.”
Senaste kulturupplevelse: ”En lunch med Sigge Eklund på Ulla Winbladh. Vi är själsfränder, vi har ett pågående samtal. Det är som ett kulturevenemang för mig.”
