Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"På individnivå behöver vi tänka klokt kring konsumtion och bli bättre på att låna saker", skriver Karim Zendegani sin vardagskrönika. Bild: Jessica Gow, Anders Hofgren

Karim Zendegani: Vi måste lägga mer pengar på tjänster än på prylar

Karim Zendegani jobbar till vardags med hållbar utveckling i Göteborgs Stad. "Vi har aldrig haft så mycket information om våra problem och dess möjliga lösningar som vi har i dag. Ändå ökar våra utsläpp och utarmningen av jordens resurser mer än någonsin. Så vad är det som saknas?", undrar han i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Frågan om en hållbar samhällsutveckling och hanteringen av klimatförändringar kan lätt kännas som en känslomässig berg- och dalbana, i alla fall för mig. Ena dagen kan man sätta sitt hopp till att tekniska framsteg, tillgängliggörandet av information och ökad kunskap hos oss konsumenter kommer att lösa alla våra utmaningar, för att sedan bli påmind att det inte är avsaknaden av information som är problemet. Vi har aldrig haft så mycket information om våra problem och dess möjliga lösningar som vi har i dag. Ändå ökar våra utsläpp och utarmningen av jordens resurser mer än någonsin. Så vad är det som saknas? Jag tror att vi måste börja tänka att frågan om hållbar utveckling inte är svart eller vit och att vi i stället bör leta svaren i de grå nyanserna.

Vi lägger i dag stort fokus på att äga prylar och produkter. Om jag under helgen besöker ett stort varuhus fullt av folk, så slås jag ofta av tanken på vad folk behöver fylla sina hem med ytterligare! Kanske borde vi lägga mer fokus på prylars tillgänglighet. Hur kan företag omvandla sina produkter och tjänster för att passa in i ett konsumtionsmönster som går från att vara fokuserat på ägande och samlande av prylar till att i stället fokusera på tillgänglighet, där ägandet snarare ses som en belastning? Är detta möjligt? Ja, och det handlar om normförändring. Att göra den miljöskadliga handlingen till ett alternativ och det miljövänliga till standard.

Viljan att göra något för att motverka klimatförändringar är säkerligen stor hos oss konsumenter. Men flygskammen på individnivå, förhöjda priser på plastpåsar eller hur duktiga vi är på att sortera vårt avfall är kanske inte är de enda lösningarna om inte industrin och politik hänger med på förändringsresan. Miljöteknik, globala samarbeten, delningsekonomi, innovationer, politiska beslut och ett näringsliv som bygger hållbara värden i sina affärsmodeller, är alla viktiga faktorer i strävan efter en hållbar utveckling.

Forskare och andra kunniga inom området skulle nog däremot hävda att dessa åtgärder är långt ifrån tillräckliga eftersom det kommer att ta för lång tid att åstadkomma förändring. De skulle argumentera för att läget är akut och det krävs kraftfulla och modiga beslut och tydliga politiska styrmedel för att till exempel nå Parisavtalets klimatmål

Så för att återvända till inledningen av den här krönikan, hur ska vi medborgare förhålla oss till debatten? På individnivå behöver vi tänka klokt kring konsumtion och bli bättre på att låna saker och lägga mer pengar på tjänster än på prylar. Som konsumenter måste vi också sätta press på politiken att underlätta och skapa stabila förutsättningar för näringslivet att anpassa sina produkter och tjänster för en hållbar konsumtion. Slutligen ska vi lita på forskningen men för att undvika att drabbas av panik behövs insikt om att inget är svart eller vitt utan det är blandningen av allas insatser som är svaret.