Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Karim Zendegani, tisdagskrönikör.

Karim Zendegani: "Möjligheternas land kräver att alla bidrar"

Tisdagskrönikören Karim Zendegani skriver om när han för första gången återvände till sitt gamla hemland Iran, och om den tacksamhet han känner över att bo i möjligheternas land: Sverige.

Ett nytt år och nya möjligheter! Och en tacksamhet över att jag bor i Sverige som verkligen är möjligheternas land. Det är lätt att fokusera på problem och på det som vi tycker inte fungerar, och därmed inte se alla de möjligheter vi har i vårt land. Ibland kan man hamna i situationer som på ett smärtsamt sätt påminner oss om allt det goda i vårt samhälle. 

När jag för första gången efter min flykt åkte tillbaka till Iran fick jag uppleva ett sånt ögonblick. Äntligen fick jag träffa min familj och mina vänner som jag varit åtskild ifrån under flera år. Under ett par veckor delade vi lyckan av att få vara tillsammans, men gladast av alla var nog jag. Inte enbart för att jag fick vara tillsammans med min familj utan också för att jag hade en möjlighet till ett annat liv, en möjlighet att återvända till mitt nya hemland Sverige. Under min vistelse i Iran träffade jag unga och gamla människor som hade en märklig sorg i rösten. Mina gamla vänner saknade framtidstro och studenterna som hade tagit examen från toppuniversitetet körde svarttaxi för att det inte fanns några jobb. De som hade jobb upplevde att de levde som fångar i regimens hårt kontrollerade samhällsordning. Jag återvände till mitt gamla hemland och upptäckte avsaknaden av glädje och framtidstro bland människor. Istället utmålades framtiden som nattsvart! 

Denna första resa tillbaka till Iran öppnade mina ögon. Jag såg alla de möjligheter jag hade fått i mitt nya hemland Sverige. Oavsett ålder kan du i Sverige bestämma dig för att förkovra dig i kunskaper och börja studera på komvux eller universitet. Man kan sadla om från undersköterska till läkare när du är 40 år gammal. Du kan helt enkelt förändra livet och förverkliga dig själv utan att riskera allt! Det är lätt att glömma bort men att vi har dessa möjligheter beror på att majoriteten av oss medvetet eller omedvetet har skrivit på ett samhällskontrakt som innebär att vi alla ska vara med och bidra till systemet. Ett välfärdssamhälle byggs inte av sig självt och är därför ingen självklarhet! Ja, jag vet att vi kan hitta fel och brister men jag vågar ändå påstå att för det mesta så funkar systemet i det här landet. Jag vill inte uppfattas som en ”systemkramare” men Sverige handlar om oss, det handlar om våra barn och våra äldre och när vi hamnar i knipa. 

Visst kan det låta tråkigt men Sveriges välfärd är helt beroende av att vi alla bidrar till samhället genom att arbeta och betala skatt. Möjligheternas land kräver att alla är med och bidrar till systemet. Det är ju till syvende och sist du och jag som vid någon tidpunkt i livet kommer att dra nytta av samhällskontraktet som vi skrivit under. Ibland blir jag mörkrädd när jag hör hur människor resonerar att ” jag kan inte göra något”.

Jag vet mycket väl att många människor vill bidra till det svenska samhället men nekas tillträde till arbetsmarknaden på grund av sin härkomst eller konstiga namn. Det värsta man kan göra är att hamna i ett träsk av självömkande och offermentalitet! Det bästa man kan göra är att kämpa vidare så att man till slut skriver under samhällskontraktet! För din syster och brors skull, för dina föräldrars och dina barns skull och för din och min skull! Det finns inga ursäkter, bara kringelikrokvägar. Vandra vidare i möjligheternas land!  Vandra på i Sverige 2017! Gott nytt år! 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.