Jag vill berätta om min resa från köttätare till vegetarian med tanke på den senaste forskningen om att vi bör äta 100 gram rött kött i veckan.
När jag tittar tillbaka på min uppväxt och min familjs matkultur så slås jag av att kött har varit en viktig ingrediens, inte bara i maten utan också en viktig del i mellanmänskliga relationer. Varje fest eller familj- och släktträff kretsade runt grillning och köttätande. Jag kommer ihåg min pappas min när det fattades kött på tallriken, han rynkade på näsan och gnällde om att han inte kände sig mätt.
Jag ärvde samma beteende, om jag inte åt kött en dag så kunde jag nästan inte sova av upplevd hunger.
Nu när jag tänker tillbaka på den tiden så ser jag att nästan hela min sociala samvaro kretsade runt mat och den största delen av maten jag åt var kött.
För sex år sen fick jag tips om en bok som handlade om att äta djur. Jag slog vad om att jag skulle läsa boken och att det inte skulle påverka min köttätande. Jag åt ju nästan ett halvt kilo kött varje dag, så att sluta äta kött var inte ett alternativ.
Sagt och gjort jag läste boken och började efter första kapitlet att sakta men säkert ändra min åsikt. Först tänkte jag att jag bara ska äta kravmärkt kött, fem kapitel senare bestämde jag mig för att bara äta vegetariskt och fisk men när sista kapitlet var färdigt så hade jag fått en helt ny uppfattning om köttätandet. Jag förlorade vadet och blev vegetarian av känslomässiga och etiska skäl. Det gick inte att blunda längre, att bli medveten om hur mina handlingar påverkade djur och miljö avgjorde saken.
Nu har jag varit vegetarian i sex år men äter numera ibland fisk. Hur har det påverkat mig? Nästan ingenting! Jag känner mig varken friskare eller fräschare men jag känner mig lite fattigare när det gäller mitt sociala umgänge. Förut kunde jag slänga en köttbit på grillen och bjuda mina vänner på utsökt grillat lamm, nu för tiden grillar jag inte så mycket. Ärligt talat vem vill grilla paprika eller sparris? Inte jag i alla fall.
Det enda som känns bra är att jag har gott samvete, och den känslan visade sig vara väldigt viktig för mig. För inte så länge sedan sa en vän till mig att jag inte ser ut att vara vegetarian, jag väger lite för mycket och eftersom jag är blodgivare så testar jag ofta mina blodvärden som är lika bra som förr.
Nuförtiden är det inte så extremt att vara vegetarian. Det rapporteras dagligen att vi människor måste förändra vår livsstil för att rädda planeten. Men jag minns senaste resan till Iran när jag blev bjuden till min bror. Kvällen innan ringde jag till honom och meddelade att jag var vegetarian och nästan bad om ursäkt för det. Jag sa att han inte behövde laga kött till middagen. Han tackade för att jag hade ringt och sa att han självklart skulle laga något vegetarisk! Väl hemma hos min bror så serverades kyckling med grönsaker och min bror sa med stolthet att "din vegetariska måltid är serverad". Carl von Linné skulle vända sig i graven om han hörde hur kyckling plötsligt blev en grönsak.
I denna löftesrika januari kanske någons nyårslöfte att minska köttätandet inte behöver vara särskilt jobbigt utan går enklare än man tror. En bok och en vadslagning räckte för mig!
