Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Karim Zendegani, tisdagskrönikör.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Karim Zendegani: "Handläggaren fångade in min livsresa"

KRÖNIKA: Tisdagskrönikören Karim Zendegani berättar om ett besök på Arbetsförmedlingen som förändrade hans liv i positiv riktning.

Jag kommer tydlig ihåg den dagen när jag tog ett könummer på Arbetsförmedlingen i Västra Frölunda. Dagen innan hade jag avslutat mina studier i statsvetenskap på Universitet och nu hade jag en universitetsexamen! Jag var stolt men också orolig! Vad skulle hända mig? Skulle jag få något jobb som motsvarade min utbildning? Skulle jag någonsin kunna betala tillbaka mina studielån? Åren som fönsterputsare och pizzabagare ville jag inte tillbaka till!
Med tanke på att sju av tio arbeten förmedlas genom kontakter såg utsikterna ganska dystra ut för mig. Förutom att jag saknade ett nätverk i Göteborg så hade jag dessutom ett mellanöstern-klingande namn vilket enligt statistiken inte är en fördel när man söker arbete i Sverige. 

I dag förstår jag att vi är många som har en kunskap som speglar något annat än det som arbetsförmedlare eller arbetsgivare brukar frågar efter! Under mina år på flykt blev jag nämligen en utmärkt problemlösare, jag blev streetsmart och lärde mig hantera oväntade situationer som plötsligt dök upp. Jag har till exempel tagit mig igenom flera gränskontroller under namnet Fatima (!), letat sovplatser i Istanbuls nätter då jag inte hade någonstans att bo, hittat mat för dagen utan att kunna betala och trots detta kunnat behålla min integritet och vågat lita på människor. Jag lärde mig att ett felsteg kunde bli mitt sista steg!

Mitt könummer ropas upp! Arbetsförmedlaren som tar emot mig frågar angående mina studier och mina arbetslivserfarenheter. Jag vill ha ett jobb, upprepar jag, och det spelar ingen roll vad. Men plötsligt tar samtalet en ny vändning när arbetsförmedlaren ber mig att berätta om mina intressen. Förvånad pratar jag på om mitt samhällsengagemang och mina aktiviteter i ”femtioelva” föreningar tills en halvtimmes samtal går mot sitt slut.
Flera jobbansökningar senare får jag det efterlängtade telefonsamtalet! 
Arbetsförmedlaren vill introducera mig för en arbetsgivare. Jag klär upp mig, borstar tänderna extra noga, putsar skorna och till sist träffar jag min blivande chef Dan över en kopp kaffe. Han berättar om verksamheten och för mig låter det som rena drömmen. Dan ser min potential och jag får efter några dagar beskedet att jag ska påbörja mitt första riktiga jobb efter examen nästa måndag! Det är en obeskrivlig känsla!

Nu när jag tittar tillbaka på den tiden ser jag att två personer spelade en avgörande roll. Jag hade turen att träffa en handläggare på Arbetsförmedlingen som grävde lite djupare och fångade in styrkan i min krångliga livsresa. Hon såg hos mig en stark kandidat istället för en hjälplös arbetssökande. Jag hade också turen att träffa en arbetsgivare som vågade ta steget utanför sin ”comfort zone” och se personen bakom namnet.

Förra veckan var jag på ett fantastiskt evenemang här i Göteborg, ”Opportunity day”. Där samlades forskare, arbetsgivare och engagerade människor som presenterade goda exempel gällande det första steget in på arbetsmarknaden, där inte slumpen styr en arbetssökandes öde. Dagen handlade helt enkelt om det första ”viktiga riktiga jobbet”.  
Så alla ni västsvenska företag och arbetsgivare därute! Våga se den ”tysta” kompetensen hos alla våra nysvenskar och skapa affärsnytta! 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.