Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Stress på jobbet är något som många känner igen. På vardagskrönikören Karim Zendeganis arbetsplats tar man numera tempen på den psykosociala arbetsmiljön med tätare intervaller än förut.  Bild: Henrik Montgomery, Anders Hofgren
Stress på jobbet är något som många känner igen. På vardagskrönikören Karim Zendeganis arbetsplats tar man numera tempen på den psykosociala arbetsmiljön med tätare intervaller än förut. Bild: Henrik Montgomery, Anders Hofgren

Karim Zendegani: Karim Zendegani: Det nya sättet att mäta vår psykosociala arbetsmiljö

På Karim Zendeganis arbetsplats försöker man numera mäta den psykosociala arbetsmiljön på ett mer frekvent sätt än tidigare. "Ibland glömmer vi bort hur stor påverkan vår arbetsplats och arbetsmiljön har på våra liv", skriver han i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Under de senaste månaderna har vi genomfört ett nytt sätt att ta tempen på vår psykosociala arbetsmiljö på jobbet. Mina medarbetare får veckovis svara på frågor som dimper ner i deras mailboxar, eller i en app på telefonen, och svaren analyseras och slutligen kan man se hur läget är just nu på arbetsplatsen.

Med andra ord sker den årliga medarbetarenkäten nu i stället på veckovis basis, men självklart med betydlig färre frågor. Det nya sättet verkar vara mer populärt än det gamla hos medarbetarna. Genom att medarbetare och chefer tillsammans går igenom resultatet med kortare intervaller så ges möjlighet att diskutera arbetsmiljön mer kontinuerligt. Detta ska jämföras med de årliga medarbetarenkäterna som jag personligen tycker är lite luriga. Då får man en radda med frågor som berör det mesta inom arbetsmiljö någon gång under november-december och förväntas komma ihåg allt som har hänt under ett helt år. Vem kommer ihåg det?

Det sägs att dessa årliga medarbetarundersökningar ger en ögonblicksbild av läget på en arbetsplats. Men en ögonblicksbild kan ibland slå fel. Tänk om man har haft en körig vår på arbetet med konflikter och misskommunikation, som vanligtvis leder till ohälsosam arbetsmiljö, och sedan ska man sitta i december och svara på en enkät.

Hela tanken med medarbetarenkäter är ju att organisationer ska ta fram åtgärdsplaner för att förändra och utveckla arbetsmiljön och om dessa åtgärder är baserade på en felaktig lägesrapport så påverkar det utvecklingsarbetet. Nu har vi fått möjligheten att testa den nya metoden som ska utvärderas, men jag är positiv inställd till det hela. Jag tror att vi generellt i Sverige har sunda arbetsplatser jämfört med andra länder vilket kan vara resultatet av vårt demokratiska system, starka fackliga organisationer och ett näringsliv som är i fas med sin samtid.

Men ibland glömmer vi bort hur stor påverkan vår arbetsplats och arbetsmiljön har på våra liv. Vi spenderar alltmer tid med våra jobb. Tack vare ny teknik har vi utvidgat arbetsplatsen in till våra hem. Du kan vara nåbar var du än befinner dig med ökade förväntningar på att vara tillgänglig större delen av dygnet. Därför tror jag att ledarskapet på arbetsplatsen och framförallt chefsrollen blir en allt viktigare komponent i hur en arbetsplats kan vara hälsosam eller inte.

När hela samhället tenderar att bli mindre hierarkiskt både i hemmet i skolan och senare på jobbet så påverkar det även synen på ledarskap. I dag kämpar många chefer med allt från administrativa uppgifter till personalansvar, verksamhetsansvar och budgetansvar och det leder oftast till att chefer rationalisera bort det viktigaste i en roll där man leder andra, nämligen dialog och kontakt med sina medarbetare. Ibland pratar man om arbetsplatser som har stora problem och att problemen sitter i väggarna på grund av arbetskultur eller brist på ledarskap. Jag tror inte på väggarna. Problemen sitter hos oss människor. Stora problem börjar alltid i små portioner och tar man inte itu med de små problemen så får man hantera de när de blir stora. Det bästa är ibland att se varandra, bekräfta varandra och skapa förståelse. Jag vet, det låter klichéartad, men det är väl investerat tid!