Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Något som för Julia Melseth Nerhed motverkar ångest och stress är att vara ute i naturen. ”Ett annat tips är att lyssna på poddar. Har man inte vänner som förstår en så finns det alltid andra som gör det. Många pratar, i poddar och liknande, om hur de mår – och att höra andra berätta gör att man känner sig mindre ensam”, säger hon. Bild: Anna Edlund

Julia kämpar för att få koll på sina panikångestattacker

För drygt fem år sedan smög sig den första panikångestattacken på. Sedan dess har Julia Melseth Nerhed flera gånger drabbats av ångest. Med vid den senaste attacken fick hon oväntad hjälp – något som betydde mycket.

Första gången hon drabbades av panikångest förstod hon inte vad som var fel. Julia befann sig då, 2015, ensam i sitt studentrum på Gotland.

– Jag började må illa och fick svårt att andas. Till slut blev jag tvungen att lägga mig ned. Jag blev rädd. Jag fattade inte vad som hände. Jag hade aldrig hört om panikångest tidigare.

– Det är verkligen svårt att beskriva hur det känns. I dag vet jag att det inte är farligt, det är bara något man själv känner. Kommer det så tänker jag ”andas och fokusera inåt”.

Oroad och pressad

Julia förklarar att hon innan den första panikångestattacken under en period känt sig oroad och pressad. En uppgift i skolan slungade henne tillbaka till en tid då hon mått dåligt – hon hade blivit sviken av en vän, vilket förändrade Julias syn på människor. Det gjorde henne stressad att återuppleva händelsen.

– Jag kände mig väldigt skör då. Ett år senare hände det igen. Den gången satt jag med en kompis på en buss i USA. Jag vet inte om det kanske hade blivit för många nya intryck? Det hade varit stressigt då också. Nu har jag blivit bra på att identifiera vad som gör att jag känner på ett visst sätt.

Bild: Anna Edlund
Bild: Anna Edlund

I nästa andetag berättar Julia att hon i dag går till en psykolog, vilken hon beskriver som helt fantastisk.

– Det är alltid läskigt att öppna sig... Men han är så bra – och han har förklarat på ett jättebra sätt hur panikångest fungerar. Trycker man en badboll under vattenytan flyger den upp när man släpper. Samma sak händer om man trycker undan jobbiga känslor för länge.

Julia upplever det dock som tabu att öppet prata om svåra känslor och hur man verkligen mår.

– Det känns som om min generation har börjat prata lite mer om sånt här. Men samtidigt mår många sämre och sämre. Jag tror att sociala medier triggar – allt man ska vara, allt man ska uppnå... För mig är det i alla fall så. Ibland tar jag en paus och tar bort Instagram-appen.

Panikångestattack i somras

Den senaste gången Julia drabbades av en panikångestattack var i somras. Hon satt på ett kafé i närheten av Hagabion tillsammans med en kollega. Det hade varit en stressig och intensiv period. Plötsligt kände hon tårar bränna innanför ögonlocken.

– Till slut fick jag fram ”jag får panikångest”. Men min kollega var väldigt lugn – vilket är precis vad man behöver.

Sittande på marken en bit från kaféet svartnade det för ögonen på Julia. Hon hyperventilerade och det kändes som om lungorna skulle sprängas.

– Jag förstår att det kan vara svårt för andra att veta hur man ska hantera en sådan situation, säger Julia dröjande. En gång när jag arbetade i Stockholm och det hände ville kollegorna ringa ambulans – de trodde att det var något med hjärtat.

Men den där julidagen i Linnéstan kom det oväntat ut en man från en butik som låg precis där Julia sjunkit ihop på marken.

– Det var någon slags tapetserarbutik... Han började prata med min kollega, men jag minns inte allt på grund av ångesten. Jag vet att han frågade ”hur går det?”. Han kom ut med vatten och en kakbit. Det var jättefint gjort. Han sa också ”jag vet hur det är”. Det kändes så äkta och genuint från hans sida. Han ville visa att han förstod.

Bild: Anna Edlund
Bild: Anna Edlund

Julia berättar att hon redan samma dag postade ett inlägg i Facebook-gruppen Heja Livet, där hon beskrev händelsen.

– Jag kände mig så tacksam. Jag ville uppmärksamma detta fina – och på samma gång lyfta ämnet för att göra panikångest och psykisk ohälsa lite mindre tabu. Jag vet att det är vanligt att andra känner så som jag gör ibland.

Tackade med blommor

Julia beslutade sig även för att tacka mannen i tapetserarbutiken. Hon köpte en blombukett, skrev ett kort och begav sig iväg för att försöka hitta rätt butik.

– Jag var så nervös och visste inte vad jag skulle säga. Men jag tänkte samtidigt ”snälla, hoppas han är där”. Jag ville verkligen ge något tillbaka. Han hade ju inte behövt göra det han gjorde, men han kom ut flera gånger och frågade ”hur är det?”. Det betydde så mycket.

Mannen var dock inte i butiken när Julia kom dit, men en kollega tog emot blommorna.

– Jag berättade vad som hänt och kollegan lovade att hälsa. Det kändes bra i hjärtat.

Lyssnar på sin kropp

I dag försöker Julia lyssna mer på sin kropp för att undvika onödig stress. Hon konstaterar att det är viktigt att våga säga nej.

– Är jag trött kanske jag inte ska gå på den där kräftskivan.

Med ett snett leende lägger Julia till:

– Samtidigt älskar jag att göra grejer – det kan bli lite fel ibland.

Julia Melseth Nerhed

Ålder: 26 år.

Bor: Hisingen.

Familj: Mamma, pappa, två bröder.

Gör: Studerar fastighetsförvaltning.

Intressen: Musik, fika, umgås med vänner och familj.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.