Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
De närmaste veckorna leder Jonas Eek ett konfirmandläger där allt från bibelstudier till fotboll står på programmet.  Bild: Mostphotos, Jonas Lindstedt
De närmaste veckorna leder Jonas Eek ett konfirmandläger där allt från bibelstudier till fotboll står på programmet. Bild: Mostphotos, Jonas Lindstedt

Jonas Eek: Jonas Eek: Jag kan utlova fotboll med friskt humör från prästen

Jonas Eek ser fram emot de närmaste veckorna då han traditionsenligt ska leda ett konfirmandläger: "Varje sommarupptakt brukar jag spendera med konfirmander på en av Bohuskustens allra vackraste öar. Erfarenheterna som konfirmand bär man med sig upp i åren – ja, hela livet", skriver han i sin helgkrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

För mig innebär sommaren konfirmandläger. Varje sommarupptakt brukar jag spendera med konfirmander och unga ledare på en av Bohuskustens allra vackraste öar. Jag är faktiskt född på det där lägret – bokstavligt talat – och kyrkans konfirmandarbete har i grunden präglat min förståelse av kristen tro. Det är jag inte ensam om. Tiden som konfirmand formar bilden av tro och kyrka för väldigt många. Erfarenheterna som konfirmand bär man med sig upp i åren – ja, hela livet.

Ordet konfirmation betyder bekräftelse. Men inte bara bekräftelsen av dopet. Bekräftelse har visat sig vara ett grundläggande mänskligt behov. Alla människor bär på en längtan efter tillhörighet, hemvist och acceptans. Människor blir sjuka utan känslan av sammanhang och man lär faktiskt kunna dö i brist på bekräftelse från andra. Konfirmationen påminner om de stora sammanhangen i tillvaron och bekräftar att Gud vill höra samman med oss människor. Människan är därför alltid sedd och älskad. Mer än något annat är tro en bekräftelsens relation.

Det är också ofta relationerna man minns. När man ställer frågan om vad människor minns från sin konfirmandtid är det gemenskapen som ofta kommer upp. Man brukar komma ihåg lägret, kanske någon sång och ibland vad man gjorde på konfirmationsgudstjänsten. Minnesbilderna bärs upp av relationer, till de andra i gruppen, till prästen eller till någon av ledarna och till Gud. Kristen tro bärs av och handlar om relationer. Ja, det är till och med så att Gud själv är relation. Treenighetens formel av Fader, Son och Ande berättar just det – Gud är gemenskap.

För många år sedan snubblade jag över en liten skrift som var utgiven av föreningen Gamla Masthuggspojkar. Där beskrev en äldre man några minnesbilder från längesen, från tiden som nykonfirmerad i Oscar Fredriks församlings Ynglingaförening. Om vårresan till Åh stiftsgård skrev han:

”Vi hade sannolikt bibelstudier eller något annat uppbyggligt, men det har jag glömt. Däremot glömmer jag aldrig fotbollsmatcherna som vi spelade. Det var roligt, och när vi åkte hem började jag redan vänta på nästa års matcher. Jag tror att det var för att det inte var vanlig pojkfotboll som vi spelade. Utan de större pojkarna spelade med oss. Till och med prästen var med. Man var väl lite orolig att komma i närkontakt med prästen. Men han var inte orolig för det utan tacklade oss pojkar med friskt humör. Och så skulle vi förstås gå ner till stranden för att bada […] och även om det var svinkallt skulle vi i vattnet.”

Mycket är sig fortfarande likt. Även årets sommarkonfirmander kommer att ha både bibelstudier och annat uppbyggligt, även om de kan komma att glömma det i framtiden. Det kommer troligen bli gott om bad – åtminstone för ungdomarna – även om det lär vara svinkallt i vattnet. Dessutom kan jag utlova fotboll med ett friskt humör från prästen, inte minst i tacklingarna.

För det är så – det är relationerna man minns. Och det är om relation och gemenskap som kristen tro handlar.