Jill älskar att dansa klassisk balett

– Jag har alltid tyckt om det som är estetiskt tilltalande och jag tror att alla har behov av skönhetsupplevelser. Ett tag ansågs det nästan som dålig smak, men jag tror att det vackra kommit tillbaka. Vi behöver sådant som berör oss djupt i hjärterötterna. Speciellt när vi lever i en orolig värld, säger Jill Gustafsson när vi slår oss ner på Franska bageriet efter lördagens träning.

Dagens åttiominuterspass inleds som vanligt med grundläggande stångövningar för att öva kroppsplacering, koordination och styrka samt att mjuka upp och stretcha kroppen. De femton ballerinorna mellan tjugofem och sjuttiofem år står utmed stången i spegelsalen. Klassiska pianotoner ackompanjerar uppvärmningen innan det är dags att tänja olika muskelgrupper. Sedan fortsätter träningspasset med fristående övningar på golvet för att till sist rundas av med en snärtig charleston på diagonalen.

– Det är jätteroligt och enormt svettigt. Det är mycket jobbigare än vad man tror. Vi tränar hela kroppen. Även huvudet får sin beskärda del med alla koordinationsövningar. Det har jag svårt för, särskilt att hålla balansen utan stången.

Jill berättar att en fördel med balett är att alla små muskler berörs, även de som hon knappast visste om att de fanns, vilket gör kroppen härligt mör efter ett träningspass. Förut gick hon på gym, men styrketräning handlar mest om att träna kroppens stora muskler. Genom baletten har hon blivit mycket mjukare och fått bättre hållning.

– Vi gör mjuka, långa och svepande rörelser. Det är väldigt skönt. Vi tänker också på att hålla in magen och förlänga rörelserna uppåt, det ger stöd åt hela kroppen. Vi sträcker på halsen och ryggen blir rak. Det blir lättare att andas.

Som många andra småflickor började hon dansa balett i femårsåldern men efter tre fyra år rann det ut i sanden. Hon hängde inte riktigt med i de andras tempo eftersom hon passade sina yngre syskon efter skolan. Ett par uppträdanden på konserthuset med barngruppen blev det emellertid. Hon minns att de trippade in i sina vita balettkjolar och gjorde några små hoppsasteg.

– Mitt allra starkaste minne är de svarta balettskorna, som var tillverkade av skinn och doftade oerhört gott. Min pyttelilla balettkjol har jag kvar hemma i garderoben.

Jill Gustafsson berättar att hon kände sig spänd inför första lektionen på vuxenbaletten. Hon hade köpt danstrikåer, en dräkt inklusive förlåtande kjol samt ett par teknikskor för att kunna gå upp i halvtå. Numera är det dock vanliga tajts och linne som gäller. Det är bekvämast och lättast att ta på, och det har de flesta i gruppen. Nervositeten släppte också direkt.

– Mariana Dascalu är en helt fantastisk lärare. Hon har varit professionell dansare och kan allt om balett. Allt är genomtänkt. Vi gör inga överdrivna rörelser. Allt sker mjukt och försiktigt. Hon har integritet men är också rolig. Och hon ser alla. Man behöver aldrig känna sig sämre än de andra.

Den här terminen tränar Jill Gustafsson två gånger i veckan i fortsättningsgruppen. Nivån på deltagarna varierar men Jill tycker det är en fördel. Hon försöker härma de som är bättre och som förmodligen dansat balett upp i 12-13-årsåldern när de var barn. Under en termin prövade hon även på att dansa på tåspetsarna i särskilda skor. Tekniken är svår och hon insåg att först krävs starkare lår, rumpa och mage.

Andra konstformer som Jill Gustafsson tagit upp sedan hon slutade arbeta är måleri men framför allt teckning. På 1980-talet gick hon på Konstindustriskolan och därefter har hon arbetat hela sitt yrkesverksamma liv som inredningsarkitekt, främst av offentliga miljöer.

På 1990-talet gick hon ofta på konsert och teater i Köpenhamn med goda vänner. Särskilt minns hon de klassiska uppsättningarna av Törnrosa och Romeo och Julia på Den Kungliga Teatern.

– Det var starka upplevelser. Det var som att öppna en illustrerad sagobok. Dansarna var underbara och musiken av Tjakovski och Prokofjev ljuvlig. Kombinationen där musiken förstärker det som dansarna berättar på scenen gör att man blir som förtrollad.

Numera lyssnar hon mest på klassisk musik såsom Händel och Mozart medan hon målar och tecknar hemma i lägenheten. Radions P2 är en självklarhet på morgonen. Eländet på P1 får vänta tills senare på dagen.

– Jag tror man har olika faser i livet. Just nu tycker jag det är skönt med avskildhet, lugn och ro. Jag trivs därför väldigt bra i sommarstugan i Dalsland. Nu har vi stängt igen för vintern men fram i vår är det dags att åka till landet igen. Nu när jag har tid väver jag en hel del. Det tycker jag är mysigt.

Ann-Catrin Emanuelsson