Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Djurskötaren Jesper Sandsjö arbetar på Nordens Ark. Efter tre år tycker han fortfarande att arbetet är intressant, givande och gör det lätt att gå upp på morgonen.  Bild: Anna Berglund
Djurskötaren Jesper Sandsjö arbetar på Nordens Ark. Efter tre år tycker han fortfarande att arbetet är intressant, givande och gör det lätt att gå upp på morgonen. Bild: Anna Berglund

Jesper är på rätt plats i livet får kärlek tillbaka på jobbet

För Jesper Sandsjö fyller det dagliga arbetet som djurskötare honom med mening och glädje. Att bevara arter, oavsett om det handlar om en hotad skalbagge eller en jämtget, är en stark drivkraft. Jämte omsorgen och att lära mer om deras beteende, funktion och livsbetingelser.

Höstfrosten har bäddat in naturen i glitter som ger vika när jag når Nordens Ark vid Åbyfjorden utanför Hunnebostrand. I stora hägn lever här hotade djurarter från hela världen, däggdjur som snöleopard, amurtiger, stäppfår, visent, varg jämte fåglar, insekter, reptiler och amfibier. Djurskötaren Jesper Sandsjö som arbetar på lantgården i en annan del av parken, möter upp och vi går genom stallar, hagar och inhägnader. Passerar orusthönor, gutefår, ölandsgås, linderödssvin, nordsvensk häst och de andra djuren av lantraser som vuxit sig starka genom historien. Som här utgör en värdefull genbank för att säkra sjutton olika lantrasers bevarande i en tid då mer högproducerande raser tränger ut dem från boskapsbestånd och gårdar.

Tåliga lantraser

– Lantraserna är unika, har funnits på platser tillräckligt länge för att anpassa sig till sin miljö. De har lätt att hitta föda, många är parasitresistenta och tåliga, anpassade till vårt klimat och läge. Ser de glänsande fjäderdräkterna, blanka pälsarna, välborstade manarna, rena reden och nyströdd halm tack vare djurskötarnas hängivna skötsel. Jesper klappar, utfordrar och ser till var och en av djuren, och kan de flesta vid namn.

– Ungarna som föds upp här säljer vi sedan vidare till andra genbanker för att hålla raserna starka, tillägger han medan vi går in i det luftiga fårstallet där en flock värmlandsfår idisslande förmiddagsslumrar. De vaknar snabbt till och samlas kring Jesper och vill bli klappade under hakan. Alla inhägnade och hagar är rymliga för att djuren ska leva så nära sitt naturliga beteende som möjligt. Fåglarna har tallar inomhus, kaninerna kan gräva gångar i utehagen, ankorna har en rejäl damm och utanför breder stora hagar ut sig. Hit till lantgården kommer både barnfamiljer och skolbesök.

Förståelse för djuren

– Det är viktigt att tidigt får förståelse för djuren och vikten av att bevara de olika arterna, säger Jesper som dagligen möter barn som ofta lever upp i mötet med djuren. Själv har han ett livslångt intresse av djur och natur, uppvuxen i den lilla byn Larv utanför Vara.

– Jag var jämt ute i skogen som fanns inpå knuten, familjen hade hund och själv hade jag hamster, marsvin, fiskar kaniner och orm. Efter studenten 2012 från naturbruksgymnasiet Sötåsen arbetade han ett par år som väktare men saknade naturen och djuren. Så han sa upp sig och började på Folkhögskolan Stöllets program Natur och Faunavård.

– Efter ett studiebesök på Nordens Ark som påminde mig om vad jag egentligen ville, sökte jag efter utbildningen sommarjobb här och blev sen kvar, säger Jesper. Efter tre år tycker han fortfarande det är intressant, givande och lätt att gå upp på morgonen.

– Det är roligt att se de olika djurens beteende och se till att de har det så bra som möjligt. Utöver lantraserna är han också involverad i olika bevarandeprogram för insekter, som trots sin litenhet har stor betydelse för hela natursystem. Vi går mot Ekoparken och de ickepublika byggnaderna där paddor, sköldpaddor, fjärilar och andra insekter föds upp för att dels utgöra en genbank, dels placeras ut på olika platser.

Över tvåtusen grönfläckiga paddor

I ett av de faluröda husen bor exempelvis över tvåtusen grönfläckiga paddor, vars yngel ska släppas ut till våren för att stärka upp det vilda svenska beståndet som idag bara är drygt 600 individer.

– Paddor och grodor har det tufft, mycket för att de har absorberande hud som leder till att de får i sig kemikalier lättare, är känsliga för sjukdomar och som så många andra arter är deras problem krympande livsutrymme, säger Jesper allvarsamt medan han visar några bassänger med pigga ormhalssköldpaddor som simmar och klättrar runt på stenar.

– Dessa ska så småningom till Indonesien. Jesper visar ett markerat grönområde på en karta, dess enda livsrum på jorden. Små populationer, särskilt anpassade för lokala förhållanden är sårbara. Han tillägger att varje art är viktig, kanske mer än vi förstår.

– Det handlar om att bevara mångfald, där varje art ska kunna existera för sin egen skull. Så skiner han upp när vi kommer till ett kupolformat utehus av finmaskigt nät.

– Själv är jag särskilt intresserad av fjärilar och olika skalbaggar. I rader av cylinderformade korgar ligger fjärilarnas ägg och puppor i vinterdvala, redo att vakna hungriga i april, och i ett svalt skåp vintersover större ekbock i sågspån.

– De har minskat kraftigt när gamla ekskogar försvunnit, och dessa ska släppas ut i Blekinge och Kalmar län. Det roliga är att släppa ut dem i det vilda. Då är cirkeln sluten på ett fint sätt, tillägger han entusiastiskt medan vi går via lösdriften där rödkulla, väneko och fjällnära ko står och äter i den bleka solen. De är först lite skygga men Jespers lugn smittar och snart är de framme, vågar en gå närmare följer de andra tätt inpå.

– Kor är av naturen nyfikna, ler han och klappar rödkullan Sivan som ser på honom med sina stora vänliga ögon.

Bor med en skäggagam och eremitkräftor

Själv bor Jesper i lägenhet där han har en elvaårig orm, en skäggagam och eremitkräftor. Inga djur man direkt gosar med, men han är fascinerad över deras natur, läser på och ordnar miljön efter årstid. Ett intresse och nyfikenhet som driver honom som djurskötare också. Tillbaks vid lantgårdarna passerar vi kaninerna och Jesper lyfter upp den femåriga gotlandskaninen Ibra. Med sin silkeslena päls kryper han upp på Jespers axel, knaprar liter morot och lägger kinden mot hans.

– Kaniner är också ett favoritdjur och Ibra är den absolut bästa kanin jag haft att göra med, tillgiven och nyfiken. Och de båda ser ut att trivas.

– Jag är där jag vill vara, den här blandningen av uppfödning, bevarande, omsorg och att arbeta nära djuren. Och man får så mycket kärlek tillbaks.

Jesper Sandsjö

Bor: Grohed

Ålder: 28

Familj: Sambon Clara och djuren

Gör: Djurvårdare på Nordens Ark

Intressen: Friluftsliv, dator, djur & natur

Det bästa med jobbet som djurskötare: Bidra till att stärka hotade populationer och att lära sig om djuren på djupet.

Favoritdjuret på jobbet: Mnemosynefjäril och Mellerudskanin.

Drömmer om: En liten gård med tillhörande skog.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.