Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Jenny Lantz började skriva ner sin autistiska son Axels fantasier för att hänga med i hans värld. Resultatet blev boken ”Axel och väggmonstret”, som mottagits väl. ”Föräldrar till barn med diagnoser har köpt boken och sedan berättat att det har betytt mycket för deras barn att läsa om någon som är som de”, säger hon. Bild: Mathias Pernheim
Jenny Lantz började skriva ner sin autistiska son Axels fantasier för att hänga med i hans värld. Resultatet blev boken ”Axel och väggmonstret”, som mottagits väl. ”Föräldrar till barn med diagnoser har köpt boken och sedan berättat att det har betytt mycket för deras barn att läsa om någon som är som de”, säger hon. Bild: Mathias Pernheim

Jenny skrev en barnbok med hjälp av sonens vilda fantasier

Det gäller att hänga med i svängarna när man bjuds in till Axel och hans värld. Ingenting är vad det ser ut att vara. En gren är ett monster och på ett ögonblick byter han skepnad till trollkarlen Pruttma-Sanda iförd svart peruk och guldhatt. För att bättre förstå Axels påhittiga upptåg började mamma Jenny skriva ner hans berättelser. Nu har fantasierna blivit en bok. Själv fick Axel en tuff start i livet och överlevde mot alla odds.

Axel är full av energi och far fram över gräsmattan hemma i Vilske-Kleva utanför Falköping. Associationerna duggar tätt och allt händer i full fart.

– Det är svårt att förklara hur Axel är. Han måste upplevas. När han drar i gång sina berättelser går det i 110, haha. Han har så mycket att berätta. Jag skulle kunna skriva en bok varje dag, säger Axels mamma Jenny Lantz.

Svårt att följa uppmaningar

Axel har autism och pragmatisk talspråksstörning. Tal­språksstörningen innebär att han har svårt att följa kommandon och uppmaningar. Oftast är han uppslukad av sin egen värld och hör bara en sak.

– Men han snappar lätt upp nya ord och har ett jätte­stort ordförråd. Han pratar bra men snabbt och bjuder alltid in andra i sina fantasier. Man har aldrig tråkigt med Axel.

Jenny och hennes man Marcus märkte tidigt att Axel var annorlunda. När han var liten använde de teckenspråk eftersom han var sen med talet. Han var fem år första gången han sade nej.

Jenny med sonen Axel. Bild: Mathias Pernheim
Jenny med sonen Axel. Bild: Mathias Pernheim

Axel fick en tuff start och hans liv hängde på en skör tråd. I vecka 14 under Jennys graviditet fick de veta att Jenny bar på tvillingar, men att det ena barnet hade dött i magen och att det andra kämpade för sitt liv. I vecka 16 gick vattnet.

– I början fylldes det på mer vatten men så småningom tog det slut och då fanns det knappt något vatten kvar. Vi fick besked om att det var bäst att avsluta graviditeten eftersom han inte skulle klara sig. Vi bröt ju ihop men bestämde oss för att avvakta. Innerst inne var vi inställda på det värsta.

Föddes för tidigt

Det var några jobbiga veckor som väntade Jenny och Marcus. Men Jenny kände Axels sparkar i magen och tiden gick.

– Axel fick lite mer vatten omkring sig och graviditeten passerade vecka 22. Från den veckan kan man rädda bebisar och det gjorde att vi ­började våga hoppas på att det kanske skulle kunna gå bra.

Två veckor senare föddes Axel. Till en början såg det bra ut.

– De kallar den första veckan för smekmånaden för det brukar vara ganska lugnt då för barn som föds under liknande omständigheter som Axel. Men sen kändes det som att turen vände. Axel fick två hjärnblödningar och slutade andas flera gånger. Då var det tufft. Vi misströstade. Men det vände och efter tre månader på sjukhus fick vi komma hem.

Kräver mycket tillsyn

Det är svårt att förstå att denne pigge kille som far runt och jagar väggmonster med durkslag och som byter ord på allt han ser har fått kämpa så hårt.

– På många sätt är Axel som vilket barn som helst. Men han kräver mycket tillsyn. Han är ju helt orädd och förstår inte att vissa saker kan vara farliga. Det beror ­antagligen på båda hans dia­gnoser.

">
Bild: Mathias Pernheim
Bild: Mathias Pernheim

Jenny är nu aktuell med barnboken ”Axel och väggmonstret”. Att skriva ner Axels fartfyllda fantasier har varit ett sätt för Jenny att bearbeta den dramatiska resan som familjen har gjort. Men hon har också skrivit ner berättelserna för att bättre kunna följa med Axel i hans händelserika värld.

– Jag var tvungen för att undvika onödiga diskussioner som kan bli ifall jag säger fel namn på saker eller karaktärer. Det kommer nya ord och namn hela tiden så att skriva ner allt var också för att rädda mig själv. Men det var aldrig meningen att det skulle bli en bok. Det växte fram med tiden.

Positivt mottagande

Jenny har själv illustrerat boken och den har kommit till i samarbete och med Axel som i slutändan har godkänt innehållet. Han är nöjd med resultatet och tycker att det är roligt att läsa om sig själv. Jenny har gett ut boken på hybridförlag och har material för minst tre böcker till. Hon tycker om att skriva och illustrera och hoppas att det kan bli en serie böcker i framtiden. Mottagandet har varit positivt.

– Föräldrar till barn med diagnoser har köpt boken och sedan berättat att det har betytt mycket för deras barn att läsa om någon som är som de och att de känner igen sig i Axel. Det är ju jätteroligt att höra. Det värmer.

Att boken kom till kan hon tacka Axel för. Hans orädda attityd har spillt över på Jenny.

– Axel bryr sig inte så mycket om vad andra tycker. Han struntar i sådant. Det har fått mig att bli modigare och våga mer.

Jenny Lantz

Ålder: 31 år.

Familj: Gift med Marcus. Barnen Olle, 8 och Axel 6.

Bor: I Vilske-Kleva utanför Falköping.

Intressen: Familjen, måla, spela tennis.

Aktuell: Med barnboken "Axel och väggmonstret".

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.