Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

”Det som lockar är nog en kombination av miljöintresse och att det är väldigt naturromantiskt och lite fräckt att kunna hantera en lie”, säger Jenny Nilsson.  Bild: Jan Larsson
”Det som lockar är nog en kombination av miljöintresse och att det är väldigt naturromantiskt och lite fräckt att kunna hantera en lie”, säger Jenny Nilsson. Bild: Jan Larsson

Jenny är den nya generationens slåttare

Det började med att hon hittade sin farfars lie i familjens sommarstuga. Efter en kurs i lieslåtter växte intresset alltmer. Idag håller Jenny Nilsson egna kurser i att slå med lie och ser en mission i att hålla det gamla hantverket igång.

Jenny tar några steg ut på ängen och slår med rytmiska rörelser i det höga gräset. Hon förklarar hur man med rätt teknik flyttar rörelsen ner till fötterna genom att gunga och att lyfta på hälarna, vilket gör att det blir en rotation i hela kroppen.

Skär en fin båge

– Då behöver du inte anstränga ryggen eller armarna, utan det blir benen som får driva. Genom rotationen skär lien en båge i gräset framför dig. Det är lite därför lien är formad som den är, för att skära en bra båge, förklarar Jenny.

Allt började för ett antal år sedan när Jenny hade flyttat in i familjens sommarstuga och där hittade sin farfars lie i ett förråd. Hon blev alltmer fascinerad av det gamla verktyget.

– Första tanken var att det där med att slå med lie var lite mystiskt och komplicerat som bara de gamla kunde. Sen tänkte jag att det ändå vore roligt att lära sig att använda den där lien på något vis.

Jenny anmälde sig till en kurs i lieslåtter och tog med sig sin farfars lie. Hon märkte snart att den gamla lien behövde några justeringar.

– Jag förstod att orvet, själva handtaget var för kort för mig. Det är så med många gamla liar som folk äger, de har heller aldrig ställt in vinkeln för bladet. Så jag fick först lära mig att justera utrustningen. Sen upptäckte jag att det blev så mycket enklare med en rätt inställd och slipad lie. Hade jag inte gått den kursen, så hade jag inte upptäckt hur enkelt och roligt det kan vara.

De vanligaste bladen idag är de europeiska liebladen med lite mjukare stål där man knackar fram eggen på ett städ istället för att slipa fram en egg.

– Jag använder mest knackblad till vardags, men jag gillar båda typerna. Många har slutat använda slipblad i Sverige. Mycket beror på slipningen. För att slipa på ett bra sätt måste du ha erfarenhet och en stor och bra slipsten som kostar mycket och tar plats. Sedan finns det ingen fabrik som tillverkar slipliar längre. Själv har jag fått kontakt med landets enda liesmed och lagt en beställning, förklarar Jenny.

Jenny har hållit flera kurser i landet, samt fått i uppdrag att slå ängar vid Gunnebo Slott och naturreservat i Småland. Hennes förhoppning är att lära hantverket vidare på olika sätt. Hon menar att vi med åren har tappat en generation av seriösa slåttare och deras kunskap.

– Vi har ju ingen att fråga längre om varför alla gamla orv är så korta eller varför de olika bladen ser ut som de gör. De här riktigt kunniga är en generation bort. Det är väl därför det är så roligt att åka ner till Alperna, där hantverket lever kvar lite mer. De har inte tappat den här generationen.

Vad gäller just framtiden ser hon ett växande intresse.

– Intresset är väldigt starkt i hela landet. Fler och fler personer i alla åldrar ser att någon i bekantskapskretsen har gått en kurs och då blir de också intresserade. Det som lockar är nog en kombination av miljöintresse och att det är väldigt naturromantiskt och lite fräckt att kunna hantera en lie.

Många naturvårdsexperter menar att slåtter med lie ger det bästa resultatet för ängens växter, så det stora lieintresset är bra både för människa och för natur. Jenny upplever att intresset också ökar även i offentlig miljö.

– Olika förvaltningar vill ha kurser både inom lieslåtter och inom allmän ängskunskap. Det är jättekul att de vill satsa på ängar inne i våra samhällen. Sen känns det extra roligt att det återigen kommer att finnas en massa trädgårdsmästare som slår med lie på arbetstid.

I år är Jenny ansvarig för en ängsutbildning för "grönt" yrkesfolk.

– Det är en YH-utbildning som arrangeras av Gunnebo slott och trädgårdar. Deltagarna kommer från olika delar av landet, även Norge. Vi hoppas kunna ta in 25 personer årligen. Det behövs fler som både arbetar med och utbildar om detta med ängsskötsel på ett bra och hållbart sätt i hela landet. För att kunna följa året i ängen är undervisningen uppdelad i fyra olika perioder, berättar Jenny

Sommaren är bokad med kurser och lieaktiviteter varje helg. Jenny tipsar om Hantverksfestivalen på Gunnebo slott den 20-21 augusti, där alla besökare får prova på att slå med lie och träffa Jenny och Gunnebos trädgårdsmästare, som använder lien i vardagen.

Jag frågar vad det är med lien som fascinerar henne. Jenny drar en liknelse av att beskära ett träd och menar att det handlar om både belöning och hantverksstolthet.

– Sågar du av en gren, så ser du resultatet på en sekund. Det är samma med lien. Du ser direkt att du har åstadkommit något och får den här omedelbara belöningen, samtidigt som du kan följa det långsiktiga resultatet. Man känner sig stolt över att man kan hantverket, plus att det både är miljövänligt och kulturromantiskt.

Jenny Nilsson

Ålder: 39 år

Familj: Singel.

Bor: Ubbhult.

Yrke: Trädgårdsingenjör/ Lieinstruktör.

Intressen: Allt som rör liar och växter.

https://www.instagram.com/swedishscythemafia/

https://www.facebook.com/pantersnigeln

Lieslåtter

Lien består av lieblad och ett orv (skaftet ) där det sitter två knaggar (handtagen). Vanligt förekommande i Sverige är orv gjorda i stål, som massproducerades under 1900-talet. De tillverkades i en längd med ett fast avstånd mellan handtagen. Ofta behövs längre orv med justerbara handtag för att passa användaren.

Om man har en lie och vill prova att slå ängar tillsammans med andra så tipsar Jenny om följande arrangörer i Göteborg med omnejd:

Föreningen för kulturmark, som slår fler olika ytor på Hisingen

Ängsgruppen i Naturskyddsföreningen i Göteborg som slår en äng i Slottsskogen och en på Hisingen.

Alingsås lierade ängsgrupp, slår flera botaniskt intressanta ängar i Alingsås, Vårgårda och Bollebygd.

Flera hembygds- och naturskyddsföreningskretsar i Göteborgs kranskommuner har trevliga slåttergillen. Du hittar dem via hembygd.se resp. naturskyddsforeningen.se.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.