Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jennifer Dahlberg har skrivit ned många händelser hon varit med om som är kopplade till hennes sjukdom, cystisk fibros. ”När jag sedan läst i efterhand har jag tänkt: herregud, hur fixade jag detta? Då blir jag lite imponerad av mig själv", säger hon. Bild: Anna Edlund

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Jennifer fokuserar på att leva i nuet med sin sjukdom

Redan när Jennifer Dahlberg var nyfödd insåg hennes mamma att något inte var som det skulle med den lilla flickan. En tid senare kom beskedet: diagnosen cystisk fibros.
– Jag mådde ändå bra som barn, det var vid 30 det blev jobbigt, säger Jennifer.

Hon satt på golvet i hallen. Hon tänkte att hon skulle prova sjunga lite. Det var i augusti förra året. Då hade det länge känts kämpigt att ta ton.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Jag kände direkt ”wow, vad lätt det gick!”. Jag var chockad. Jag fick luft, jag kunde öppna upp och ta i.

Jennifer Dahlberg, som lever med sjukdomen cystisk fibros och vid tidpunkten under ett par år mått väldigt dåligt, gör en kort paus innan hon med ett leende lägger till:

– Det kändes väldigt skönt. Sjunga är som terapi för mig.

Beskedet kom snabbt

Jennifer fick sin diagnos – som innebär att det slem som finns på kroppens slemhinnor är segare än normalt – tidigt i livet.

– Mamma märkte att jag inte mådde bra när vi kom hem från BB. Hon frågade läkarna om det kanske kunde vara cystisk fibros – ”hennes kusin har det”.

Det gjordes tester och beskedet kom med en gång.

– På den tiden var prognosen inte så bra. Mamma var helt förstörd och trodde att jag skulle dö.

Jennifer ler återigen en aning när hon fortsätter:

– Men så blev det inte.

Bild: Anna Edlund

Cystisk fibros påverkar främst lungor och mag-tarmkanalen. Andningssvårigheter och infektioner i luftvägarna är vanligt – på sikt kan lungorna dessutom skadas. Många får även problem med matsmältningen då bukspottkörtelns gångar täpps till av slemmet.

– Jag var ändå förskonad som barn, konstaterar Jennifer. Jag tog mina mediciner och gick på läkarbesök var sjätte vecka – i övrigt tänkte jag inte på det. Jag ska väl inte säga att livet varit lätt, jag har mycket problem med magen, men jag har nog alltid varit väldigt positiv och levt på.

Började må sämre

För ett par år sedan började dock Jennifer må allt sämre.

– Jag fick infektion på infektion. Så fort jag gjorde något, som att diska, blev jag alldeles matt.

Jennifer, som med maken Niklas har sjuåriga dottern Cornelia, förklarar att det kändes fruktansvärt att inte orka göra saker med dottern.

– Jag sov mycket och ville helst bara ligga ned. Men Cornelia är så fin och empatisk. Hon förstod och sa ibland ”mamma, gå du och vila”. Jag har varit väldigt öppen med henne om detta. ”Har du tagit dina mediciner?”, kan hon också säga.

I nästa andetag konstaterar Jennifer att det svåra med cystisk fibros är att man trots allt kan se frisk och stark ut.

– Och jag är enveten av mig. Jag gjorde saker ändå när jag mådde dåligt, och sedan mådde jag ännu sämre.

Sången har hjälpt henne

Jennifer tar fram mobiltelefonen och visar ett foto från ett lekland.

– En gång åkte jag till Leos lekland och tog med mitt dropp som jag hade då, fortsätter hon skrattande.

Jennifer berättar vidare att hon i tjugoårsåldern fann ett intresse i att sjunga, vilket hjälpt henne mycket.

– Det har blivit min andningsgymnastik. Innan vi fick Cornelia kunde jag sitta tre timmar per dag, men när jag haft mycket slem har det känts svårt.

Bild: Anna Edlund

Vändningen, efter de dryga två år då Jennifer tappade all sin ork och även förmåga att sjunga, kom förra året i form av medicinen Orkambi.

– Det finns olika mutationer av cystisk fibros och just den jag har fungerar Orkambi på. Jag märkte snabbt stor skillnad – man slipper det här sega slemmet. Det kändes som om jag fått livet tillbaka. Jag blev pigg igen.

Progressiv sjukdom

Jennifer funderar ett kort ögonblick men fortsätter snart:

– Cystisk fibros är tyvärr en progressiv sjukdom. Man behandlar symtomen. Men det finns bra grejer. Jag tror att föräldrar som får barn med cystisk fibros i dag kan känna sig lite lugnare. Många blir nog skraja, men det är stor skillnad i dag jämfört med när jag föddes. Prognosen är bättre, forskningen går framåt. Men man ska heller inte jämföra olika barn. Alla har sin egen cystisk fibros. Det är en väldigt individuell sjukdom. Den här historien till exempel är bara min historia.

Själv fokuserar Jennifer på att leva i nuet.

– Under de år då jag mådde dåligt var jag rädd och tänkte ”kommer jag få tillbaka min livskvalitet?”. Läkarna var peppande men jag var rädd. Min man blev ju också påverkad så klart. Men han är den bästa. Han gjorde allt. Han ska ha den största elogen.

Fasar för lungtransplantation

Jennifers värsta fasa är en lungtransplantation. Hon har frågat läkarna ”kan jag bli en sådan person som behöver nya lungor?”.

– Det är ingen som vet. Undermedvetet är jag nog alltid rädd att jag ska bli dålig igen. Det är nog svårt att förstå när man ser mig att jag är sjuk. Jag försöker vara stark, men det är klart att man får vara ledsen ibland.

Jennifer Dahlberg

Ålder: 32 år.

Familj: Maken Niklas och dottern Cornelia.

Bor: Alingsås.

Gör: Jobbar på Ikea.

Intressen: Sjunga, dansa, träna, naturen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.