Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Janique firar tio år som drogfri

För tio år sedan vände livet för Janique Svedberg, känd från TV3:s Svenska New York-fruar. Efter många år av drog- och alkoholmissbruk checkade hon in på rehab – och samma dag föddes hennes chihuahua Blue.

– Han hjälpte mig under den värsta tiden, nu vill jag hjälpa andra att ta sig ur sitt missbruk, säger Janique Svedberg. 
Kommer du ihåg göteborgskan Janique Svedberg från TV3:s Svenska New York-fruar? Hon som jobbade som mäklare och sålde flashiga Manhattan-våningar. Nu har hon bytt spår i livet. Boulevarder och skyskrapor har bytts ut mot kullerstensgator och landshövdingehus i Haga. Efter över trettio år i ”Big Apple” har hon flyttat tillbaka till hemstaden Göteborg. 
– Det känns jättebra, jag stortrivs verkligen i Haga. Om jag stannar för gott får jag se, än saknar jag inte New York i alla fall, säger Janique Svedberg där vi träffas på ett fik i Haga. 
Vid hennes sida ligger chihuahuan Blue. Precis som när New York-fruar gick på tv följer han fortfarande varje steg hon tar. En trogen vän och en ständig påminnelse – om att aldrig gå tillbaka till sitt gamla liv. På onsdag, den 7 juni, är det tio år sedan det slutade.
– Han föddes samma dag som jag blev nykter. Det var som att det var meningen att han skulle komma till mig, säger Janique. 

Den som såg New York-fruar vet vad hon har gått igenom. Det som hon berättar om i självbiografin ”Blod, droger och rock'n’roll”. Som började som en askungesaga. Om den 16-åriga tjejen från Hisingen som gick vid Balettakademien, med drömmar om att stå på de stora scenerna. När hon var 16 år var hon ute på nattklubb på stan och träffade en amerikansk musiker, som visade sig vara gästgitarrist i Bruce Springsteens band. Nästa dag befann sig Janique på ett hotellrum i Tyskland.
– Jag blev blixtförälskad och följde med honom på deras Europaturné. Jag ville bara ut i världen, berättar Janique. 
Ett tiotal länder och stadionspelningar senare följde hon med musikern till New York. 
Och genom honom öppnades porten till artistvärlden, och en månad senare var hon dansare och sångerska i 80-talsbandet Kid Creole and the Coconuts. 
– Det var helt fantastiskt, och en väldigt galen tid. Varje dag var en fest och vi åkte på turnéer med världsstjärnor som Prince och U2, berättar Janique. 
Men samtidigt som glamouren började också misären.  
– Att festa hörde till turnélivet och jag var påverkad nästan varje dag. I början var det en kul grej men till slut klarade jag inte att fungera utan alkohol, det var bara något jag gjorde.  

Bild: Emilie Aune

Efter tio år med Kid Creole and the Coconuts hade Janique tröttnat på artistlivet, och gav sig i stället in i konstgalleribranschen. Och levde dubbelliv. Pengarna flödade på det tjusiga kontoret på Manhattan, men bakom den fina fasaden fördes en tillvaro i misär. 
– Jag var totalt borta. När jag gick upp på morgonen var det första jag kollade om jag hade kissat och bajsat inne i lägenheten efter mina blackouts. Om jag vaknade upp hemma. 
Efter 20 års missbruk var Janique uppe i 60 tabletter om dagen av ett morfinpreparat som sköljdes ner med rödvin. Hennes dåvarande man fick henne till slut till rehab. 
– Jag hade försökt att bli ren flera gånger förut, men den här gången insåg jag att det var nu eller aldrig. Jag köpte Blue under tiden jag var på rehab. Att ha honom nära hjälpte mig mycket genom den värsta tiden, han blev ljuset i mitt liv, säger Janique.

Efter ett och ett halvt år i rehab var Janique nykter och drogfri, ett löfte som hon hållit sedan dess. Nu vill hon också hjälpa andra så som hon själv har blivit hjälpt. För några år sedan i New York utbildade hon sig till recovery coach (tillnyktringscoach), ett nytt sätt att arbeta inom beroendevården, och det är detta som har tagit henne till Göteborg. På öppna behandlingscentret Valet Recovery Center i Linnéstaden är Janique numera behandlingschef. 
– Jag fick förfrågan efter att ha hållit en föreläsning för ett par år sedan. Det var omöjligt att säga nej till ett sådant drömjobb så det var vara att flytta, säger Janique.
Cirkeln är sluten. Nu har hon stannat upp. 
– I hela mitt liv har jag flytt från mig själv, jag inser det i dag. Jag tror att det har att göra med att min mamma tog livet av sig när jag var 11 år, och alkoholen och drogerna var ett sätt att döva smärtan.  Det är lättare att inte känna, men det är inte att vara människa. Det är jag nu. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.